neao

Jag mötte upp A på vägen till Merode där vi skulle sätta oss på La Terasse för att ta en öl tillsammans. Det blev två öl och när klockan närmade sig ett kom L dit med en vinflaska som hon skulle dricka på väg till Canal. Jag hade verkligen bestämt mig för att inte följa med ut, jag var inte snyggsminkad och hade vanliga jeans och en t-shirt på mig. Efter en stund kommer det fram en man och sätter sig vi vårat bord, han har druckit en aningen för mycket så han sluddrar en del. För att förtydliga detta då så kan ni föreställa er hur svårt det är att förstå en frankofon i vanliga fall så en sluddrande frankofon, ja, det var snudd på omöjligt att fatta vad han sa.

Plötsligt sitter vi i en taxi och är nöjda för att vi märker att han kör raka vägen utan något lureri och sedan gick vi in på Canal och dansade i några timmar. Efterfest en bit bort på gatan och när jag och A skulle gå därifrån var jag oerhört nöjd när jag visste att vi bara hade svängt med taxin en gång, så vi traskade på. Tills vi halkade, för då låg vi och asgarvade i snön en stund innan vi lyckades ta oss upp på benen igen.

Efter en 20 minuters promenad kom pommes cravingsen, med majonäs. (Ett måste när jag kommer hem till Svärje.) Vi hittade en metronedgång och började åka ned för rulltrappan när vi ser att det är låst längst ner, metron har alltså inte öppnat än. Jag vänder om och börjar gå uppför medan A fortsätter att åka ned. Jag tänkte ställa mig framför den andra rulltrappan så att hon skulle se mig stå och posa som Stålmannen, men någonstans försvann marken under mina fötter och jag kände hur det gjorde ont på höften, handflatorna och ansiktet. Så om det är så att jag har en blåtira på Julafton så vet ni nu att jag inte har blivit misshandlad, jag har bara halkat. Som vanligt.

Bilden är fotad av L för en månad sedan.

Pommes med extra mayo fick vi till slut tag på och efter det insåg jag att vi hade hamnat på gatan som jag flera timmar tidigare hade handlat julklappar på och rätt som det var befann vi oss vid De Bruckère och åkte metro hem. A hoppade av vid Merode och jag plockade fram iPoden. När jag (mycket varsamt) åkte upp med rulltrappan vid Thieffry var det första som slog mig hur mycket det snöade, det var så vackert. Med Selsius Winter came late i öronen dansade jag hela vägen hem, sparkade runt i snön och skrattade.

Klockan närmade sig sex på morgonen och jag gick in på Skype.