neao

Har kommit in i någon slags "orkar inte/vill inte"-fas. Dock gäller det ju bara vuxengrejer som att diska, ta ansvar för min franska och gå upp på morgonen, a.k.a. inget viktigt... Au pairgrejerna sköter jag bättre än innan (och det är inte så att jag gjorde ett dåligt jobb tidigare, jag gör det bara ännu bättre nu) och jag antar att det är för att när man brer smörgåsar, sitter och ritar eller tittar på Vintergatan (!) så känns det inte riktigt som att man jobbar. Det är mer som att jag bara umgås med mina extrasyskon.

Nu letar jag febrilt efter en anledning att inte ta tag i situationen här hemma, men jag antar att jag inte kan skjuta upp det mer - jag måste verkligen diska. Sexåringen inom mig stampar med ena foten i marken och lägger pannan i djupa väck, underläppen putar ut litet grand och hon gnäller: "men jag viiiiill iinteee!"