Mest av allt vill jag veta ifall du läser.
Nu sitter jag här och blir Bryssel-nostalgisk, jag saknar min lägenhet, barnen, solskenet, mina underbara vänner och allting som vi gjorde som här hemma inte hade räknats som någongting vettigt över huvudtaget, men där och då var det viktigt och det skulle dokumenteras så alla här hemma i mellanmjölkens land kunde få veta vad som hände i den mycket exklusiva staden Bryssel.
Det är inte alls så att jag förhöjer det åt skyarna, no-no, men just nu längtar jag efter att få uppleva något liknande igen! Att flytta någonstans (var som helst, med vem som helst) och att få känna sig så fri igen! Att kunna dela den glädjen med någon, att bli älskad för den jag är med mina brister och fördelar (för jo, jag har sådana också!), att bli älskad av någon som jag inte vill men kan vara utan om jag måste.
Jag vill att det ska bli sommar så man kan få gå runt halvnaken igen och visa upp sin bränna, sina muskler och blonda hår. Jag vill att han ska gå bredvid mig, minst lika snygg och hålla mig i handen för att han inte vill vara någon annan stans än vid min sida.
Är det nu det är dags? Tiden läker alla sår, så jag kanske borde våga ta sats och hoppa nu? JA! Ja, för fa-an! Vi lever ju trots allt bara en gång (vad vi kan vara säkra på), och om det nu blir pannkaka av det hela så lär vi oss av det till nästa gång. Så... Nnnnnnnu - hoppar jag!
Läste du?