neao

Efter mysfika tillsammans med E, F och H på den svenska kaffebaren Blomqvists bar det av hemåt för klädbyte och sedan hem till E för pasta med tonfisksås och en rensning av hennes garderob - blev en hel carrefour kasse med kläder till mig! Sweetness.

E försöker posa men så backar F in i henne bakifrån.

Själv körde jag på 70-talsstilen kvällen till ära och det tog ett bra tag innan alla norrmänen var med på att det faktiskt INTE var mina riktiga glasögon. Lättlurade, ja.

Det roliga är att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om kvällen i övirgt för att den var så MYCKET av allting. Det var mycket folk, mycket musik (både bra och dålig sådan), mycket dricka spilld på golvet, mycket tappade glas så alla gick med skor inne vilket ledde till att det var mycket halt och jag ramlade väldigt mycket och ofta och hårt. Värsta fallet var dock inte någon av de tre-fyra stycken på dansgolvet utan någon hade tappat en ölburk i trappan och jisses vad jag föll. Jag är okej dock, inget brutet (vad jag vet) men wow vilket blåmärke...

Efter att ha sprungit runt på stan lite för länge för att hitta den perfekta födelsedagspresenten till Hundvalpen lyckades vi ta oss hem till honom där Am lagade middag medan vi andra drack dricka.... Plötsligt - det tog 25 minuter - var det dags för mig att hoppa på en buss för att ta mig ut till Fiskebäck för att passa lillkusinen som var en underbar solstråle nästan hela kvällen. Vem klandrar henne för att hon blev lite grinig när det var dags att sova? Lagom till att Capten Jack Sparrow sköt sig själv i ryggen somnade hon på min axel och oj vad underbart mysigt det var. Blev en aningens sugen på att skaffa mig en egen...

Jag mötte upp A på vägen till Merode där vi skulle sätta oss på La Terasse för att ta en öl tillsammans. Det blev två öl och när klockan närmade sig ett kom L dit med en vinflaska som hon skulle dricka på väg till Canal. Jag hade verkligen bestämt mig för att inte följa med ut, jag var inte snyggsminkad och hade vanliga jeans och en t-shirt på mig. Efter en stund kommer det fram en man och sätter sig vi vårat bord, han har druckit en aningen för mycket så han sluddrar en del. För att förtydliga detta då så kan ni föreställa er hur svårt det är att förstå en frankofon i vanliga fall så en sluddrande frankofon, ja, det var snudd på omöjligt att fatta vad han sa.

Plötsligt sitter vi i en taxi och är nöjda för att vi märker att han kör raka vägen utan något lureri och sedan gick vi in på Canal och dansade i några timmar. Efterfest en bit bort på gatan och när jag och A skulle gå därifrån var jag oerhört nöjd när jag visste att vi bara hade svängt med taxin en gång, så vi traskade på. Tills vi halkade, för då låg vi och asgarvade i snön en stund innan vi lyckades ta oss upp på benen igen.

Efter en 20 minuters promenad kom pommes cravingsen, med majonäs. (Ett måste när jag kommer hem till Svärje.) Vi hittade en metronedgång och började åka ned för rulltrappan när vi ser att det är låst längst ner, metron har alltså inte öppnat än. Jag vänder om och börjar gå uppför medan A fortsätter att åka ned. Jag tänkte ställa mig framför den andra rulltrappan så att hon skulle se mig stå och posa som Stålmannen, men någonstans försvann marken under mina fötter och jag kände hur det gjorde ont på höften, handflatorna och ansiktet. Så om det är så att jag har en blåtira på Julafton så vet ni nu att jag inte har blivit misshandlad, jag har bara halkat. Som vanligt.

Bilden är fotad av L för en månad sedan.

Pommes med extra mayo fick vi till slut tag på och efter det insåg jag att vi hade hamnat på gatan som jag flera timmar tidigare hade handlat julklappar på och rätt som det var befann vi oss vid De Bruckère och åkte metro hem. A hoppade av vid Merode och jag plockade fram iPoden. När jag (mycket varsamt) åkte upp med rulltrappan vid Thieffry var det första som slog mig hur mycket det snöade, det var så vackert. Med Selsius Winter came late i öronen dansade jag hela vägen hem, sparkade runt i snön och skrattade.

Klockan närmade sig sex på morgonen och jag gick in på Skype.

Tack så sjukt mycket för två oförglömliga kvällar i den regnigaste staden jag vet. Det har varit en lång och rolig helg och jag känner mig så lyckligt lottad för att jag har så många sjuka kompisar. Dagens besök på McD tillsammans med H.A.F. bevisade just detta.

När jag som bäst ligger och läser Digital Fortress i min säng får jag veta att det ska festas. Inga problem, det är ju bara att ta sig upp och göra sig i ordning. Knixet var att jag sedan fick veta att vi inte skulle till något av de vanliga ställena utan vi skulle åka buss till Leuven som ligger ungefär 45 minuter bort. Plötsligt blev det stressigt (som vanligt) och jag har nog aldrig ätit spagetti med köttbullar så fort som jag gjorde igår i hela mitt liv.

Mellan Bryssel och Leuven bor A och där träffades vi innan och hade det trevligt och gjorde oss i ordning.

- Och okej, jag kanske också kan erkänna att jag inte riktigt har kvar mitt gamla göteborska uttal längre, för det är jag ledsen och jag ber så hemskt mycket om ursäkt.

Idag har jag sovit ikapp det som jag inte fick sovit i natt och jag är rädd att jag är på väg att bli sjuk. Vid sjutiden nu på kvällen hade jag fått sms av min au pairpappa där det stod att det snart var mat. 10 minuter senare fick jag ett till sms där det stod att det var mat och en halvtimma efter det hade jag fått sms av Hammar med kvällens planer. Jag hade heller inte vaknat när lilla m hade varit här uppe för att säga till mig att de hade ätit färdigt men att det fanns pizza kvar till mig. När klockan var kvart över åtta vaknade jag supersvettig och med frossa - jag hade varken hört telefonen som legat en halvmeter från huvudet eller när m öppnat den gnisslande dörren.

Så nu ska jag återigen krypa till kojs och hoppas på att jag kan ta mig till Friskis imon, men det känns inte som en jättebra idé egentligen...

Dagens ros gick till mig för att jag är en sån underbar person.

- Så vad händer ikväll?

Hur kommer det sig att det aldrig blir som man har tänkt sig när man planerar utekvällar i Göteborg? Jag hade sedan två veckor tillbaka bestämt med de två charmiga pojkarna på bilden under här att vi skulle till Sticky. Så blev det inte. Inte för att det gjorde något, för det blev en himla rolig kväll ändå. Vi började tillsammans på Sejdeln för gamla minnens skull och sedan ett stopp på Café Berlin innan vi hokuspokus skiljdes åt för att jag sprang in i mina gamla kollegor från LUF och sen tog det verkligen fart.



Vi dansade och sjöng med till musiken samtidigt som vi försökte hålla koll på Capa som gick och kom lite som han ville. Oavsätt så var det mycket roligt och eftersom att Västtrafik valde att fungera så där (det beyder att det inte kom några vagnar alls) så sov vi fyra stycken hemma hos L. Att han försov sig och missade sin första föreläsning var ju inte vårat fel.

Och så var det en sak till, grattis på födelsedagen!

Det är mycket svårt att upprätthålla bloggnadet när jag är hemma i Göteborg igen. Varför? För att jag är så himla poppis att jag träffar vänner och familj hela tiden, så jag har liksom inte tid med bloggen. Så Morten, nu vet du varför.

Igår var jag på Halloweenfest hemma hos Eddie utklädd till en misshandlad hemmafru. En av killarna där kom fram till mig och tittade på mitt sår som jag hade i pannan:
- Snyggt sår!
- Vilket sår? frågade jag med uppspärrade ögon och lyfte handen mot pannan.
- Va?! Skojar du med mig, du blöder ju! Säger han med en viss panik i rösten.
Jag ler mot honom.
- Fan vad du är elak. säger han och går.

Det här med att se äcklig och läskig ut är något jag har väldigt lätt för.

Efteråt stack vi vidare till trädgårn och dansade och drack drinkar tills de stängde. Klockan 03:00 är jag fortfarande inte färdigdansad! En mycket lyckad kväll var det! Och ja mamma, SDS - men det var så värt det!

En mysig halvromantisk middag för tre bestående av stark öl (ja, det ska vara särskrivet) och tacos hemma hos mig var början på en väldigt rolig, spännande lång konstig natt.


Nu har vi hittat några lokals att socialisera oss med och det känns bra so far, mycket trevliga är de och föreslår olika ställen som vi borde besöka och ställen vi inte borde besöka. Och nu vet vi även vilken metrostation man inte ska hoppa av på vid en viss tid på dygnet och där och där är det stor risk att bli rånad, toppen!

Efter en ytterst produktiv dag med styrketräning, fler pärlplattor och Robin Hood ska jag nu ut och dricka öl med tjejerna, känns bra!

I'm on my way!

Tack så sjukt mycket för att ni kom, kändes väldigt skönt att veta hur mycket ni tycker om mig, bryr er och att ni kommer sakna mig lika mycket som jag kommer sakna er! Jag hade en jätterolig eftermiddag, kväll och natt och det tackar jag ER för. Massa kärlek ska ni ha allihopa!




Resten kommer upp på Facebook. Någon dag.

Jag fick en kokbok av min faster förra helgen och har hittat ett recept på en pasta sallad som låter smarrig.

Detta är vad som serveras ikväll! Don't worry, jag lägger kycklingen vid sidan om så att alla kan äta av pastan! Nu ska jag se till att börja röra på mig, klockan tickar!

Jag vill tacka så mycket för att ni kom hela släkten och även för alla fina paket som jag fick idag. Nöjd med dem allihopa och de kommer att användas väl!

När jag såg denna bilden blev jag plötsligt väldigt medveten om hur stora vi har blivit. Lilla bebisbrodern Joel når mig snart till axeln och jag lovar att Simon har vuxit om mig lagom till höstlovet när jag kommer hem och hälsar på dem. Och som om det inte vore nog med att han växer om mig så börjar han verkligen bli vux... mognare.

Nu ska jag hem till Lucas för att hämta upp bland annat mina nycklar som blev kvar där i fredags. Han har bakat chokladkaka fick jag veta nu! Mums! Efter det hade jag tänkt våldgästa hemma hos Jens och sno hans hörlurar så jag har något vettigt att använda i Bryssel. Don't tell him, he doesn't know!

Puss!