Elsewhere

Jag vet att jag inte skriver mycket. Det bästa med det är att jag faktiskt inte har dåligt samvete över det. Jag jobbar mycket och när jag inte gör det så umgås jag med pojkvän och kompisar här nere. Jag väljer att prioritera dem. Idag åkte Jens, Morten och Gustaf till Göteborg och WOW medan Sesse åkte hem till Lindesberg. Jag själv har diskat, tvättat, städat lite, monterat in en ny spis, tittat på scrubs, ätit en massa onyttigt och spelat Pokémon...

Jag har funderat en massa på senaste tiden, men det blir inga konkreta tankar och alltså inga slutsatser heller för den delen. Jag måste köpa en ny kallender och när jag kommit hem till Götet igen så måste jag plugga politik.

Jag ska skriva en sammanfattning av denna sommaren också. Med en massa bilder skall den in i mitt fotoalbum med andra minnesvärda tillfällen.

Puss puss,

Minns ni att jag hade lite biljettproblem när jag skulle hem till Göteborg? Jag tror att det är en tur-och-retur-grej. När jag skulle boka biljett för att kunna vara här vid halv fyra idag gick det inte direkt som smort. Först kunde jag inte komma till min internetbank så jag fick börja om från början. Sen när alla uppgifter var klara och jag hade gjort betalningen och sidan skulle uppdateras för att jag skulle få min kod informerar sj mig om att det har blivit något fel, var vänlig tryck på länken nedan. Den länken var till startsidan. Great. Jag blev då jättetrött och en aning less: Skulle jag behöva köpa två biljetter nu? Jag gick och lade mig när mamma tog mitt priolkort med uppmaningen: stressa inte upp dig - vi löser detta.

Och visst fan gjorde det det - i morse var pengarna tillbaka på kontot och jag hade min biljett att hämta ut på Centralstationen. Att någon hade parkerat sin personbil på tågspåret i Grevie och gjort så att tåget blivit stillastående i cirka 50 minuter endast tre minuter utanför Båstad var bara lite trist. Dock hade jag en stor och trevlig familj från Ystad vid mig som jag pratade med. Ja och farbrorn från Kungsbacka som pratade grov göteborgska och bjöd på Jäger - han va också go gubbe.

Jens ligger och sover för tillfället men jag tror att jag ska hoppa i sängen nu.
I morgon väntar jobb på Parkis, upp (relativt) tidigt.

Jag gillar Göteborg. Skönt att vara hemma även om endast för ett dygn.

Kusinen: "Jag är blöt i hela stjärten - så det står härliga till!"

Mitt i den emotionella kallaballiken hittar jag en tom bänk på Båstad station där jag sätter mig ned och äter en yoghurt med smak av sommarbär. Jag ska åka hem till Göteborg men har ingen tågbiljett för att båda ATG-ombuden i Båstad hade problem med kommunikationen (detta återkommande problem) med centralen i Stockholm. Hur tacklar jag problemet? Andas - förvånansvärt - lugnt, för jag har ju trots allt redan betalat min biljett. Jag har bokningsnumret på mobilen och dessutom tillgång till min mail där jag har betalningsbekräftelsen. Allt det borde räcka tycker jag men om det inte gör det och de tvingar mig att betala för en extra biljett så var Stora-Sesse så snäll att hon lånade mig 500 kronor, just in case. Men det slutar trots det inte där, när jag hoppat ur bilen och kramat Sesse hej då ser jag avgångsskylten: malmö/köpenhamn. "va fan?" jag är alltså här i så god tid att tåget i motsatt riktning ska avgå först. Bara se till att gå på rätt tåg nu då... This just in, I'm neao reporting from Båstad station.

En snabb visit - nästan så att man kan hålla andan under tiden, men gör det inte. Min kära moster fyller 35+ (blinkblink) och det skall firas!

Denna veckan har jag en ledig dag - Torsdag - och då såg jag fram emot att bara få slappa med alla kompisarna här nere. Vad händer? Jooooe... Det ska regna och vara pissväder i ungefär hela Sverige - förlåt, det är mitt fel! - och mina kompisar insåg att deras road trip som de planerat hela sommaren måste ske nu annars kommer de inte hinna. Suck, aja, men jag har ju Sesse tänker jag. Fast nej det har jag inte, för hon jobbar på stallet och kommer inte hem fören på fredag - precis som pojkarna. Summan av kardemumman - jag kommer inte heller tillbaka hit fören på fredag.

Även om det blir mycket fläng på kort varsel så ka det vara skönt att komma hem och träffa familjen igen (även om jag träffade dem för drygt en vecka sedan) och mysa ute på brännö. Spela lite Pokémon kanske?

Min kallender tar slut om en vecka och det tycker jag är lite jobbigt. Jag har alltid haft en djup relation med mina kallendrar genom åren. Och dessa tre sista har betytt mer än några. Tre år av mitt liv som förändrade mig som person till något mycket bättre, tre år där det hände så många STORA händelser i mitt liv och tre år som det hände all möjligt ovärdig skit som inte betyder någonting för den stora bilden - allt är nedskrivet. Jag älskar att dokumentera. Häromdagen skrev jag ned att jag hade gått och lagt mig tidigt och läst ut min bok. Ja det var allt - inget mer än så. Inget dolt budskap bakom utan det är bara för att jag själv ska ha lättare att komma ihåg när jag läste ut the Host av Stephanie Meyer.

Så nu när kallendern tar slut så är verkligen mina tre år på Polhemsgymnasiet slut. Jag ska köpa en ny kallender men tills dess kommer jag slänga ut betydelse lösa superkorta inlägg på min orginalblogg.

Men än så har jag ju fortfarande kallendern och då skriver jag ned mina små minnesanteckningar i den. Så även om ni inte tror det så har jag haft fullt upp med småintressanta småsaker men som betyder mycket för mig.

Ps. Jag hittade örhängena - de låg i fickan på jeanskjolen.

The fantastic four - eller möjligen endast de tre musketörerna, om inte Sarah kan följa med - har äntligen lyckats! Vi ska åka bort tillsammans. Ensamma utan föräldrar ska vi till Kreta för att sola, bada och festa mellan den 29:e aug till 5:e sept. It's gonna be legen - wait for it... - dairy!

Som att det inte är resa nog så ska jag flytta till Bryssel till hösten. (What? Men Linnea, du vet väl att de pratar franska där?) Japp, och det händer ändå. Jag ska au paira och på ett sätt kommer det bli som att vara storasyster hemma. Fast på ettså fruktansvärt och plågsamt sätt kommer det inte att vara som det är hemma, för det är inte hemma, och det är inte mina syskon jag kommer tjata på.

Trotts att det är långt borta och väldigt läskigt är detta något jag känner att jag behöver göra, och jag behöver göra det nu till hösten, inte om 7 år när jag har pluggat färdigt.

Den 17:e juni var jag för första gången i mitt liv på en konfirmation. Det var som vilket kalas som helst - antagligen för att vi inte var med i Kyrkan - vi sov då.

Efter ungefär två timmars minglande slängde vi oss in i bilen för en hemresa med sovande passagerare och ett ansträngt försök från min sida att hålla Jens vaken. Robert Broberg blev räddningen.

Lasse var som vanligt kung på scenen. Att stå där och känna en sådan konstig gemensakap med människor du alsrig har träffat förr och aldrig kommer att träffa igen är en konstig känsla. Att stå där med Jens armar runt sig i sammanlagt tre timmar och känna hur han - precis som jag själv - sjunger med till nästan alla låtarna gör att det värmer i bröstet. Fler än en gång rann tårarna stilla ned för mina kinder, men han märkte det ändå.

Det finns många ord som skulle kunna beskriva spelningen och känslan, och det som passar bäst är underbart.

Efter god mat och trevligt sällskap hamnade de flesta av ungdommarna hemma hos oss där vi spelade risk.

Morten vann. Sesse förlorade.

I övrigt har jag inte mycket mer att säga om denna kvällen den 16: e juli 2010, så det får räcka här.

Jag vet att jag inte bloggar superofta nu för tiden och det finns tre anledningar till det: 1) Jag jobbar. 2) Det är sjukt bra väder hela tiden (förutom nu) så då är jag hellre utomhus. 3) Nu är jag inte längre ensam här nere som jag var i början på sommaren, så det finns plötsligt människor att umgås och ha det trevligt med (förutom nu).

You see where I'm going with this?

För stunden sitter jag själv vid matbordet för att Jens har åkt till Göteborg, Tove är hemma hos Bettan och övirga sover/jobbar och det är mulet ute. Då har jag inga som helst problem med att slänga ut ett inlägg eller två.

Älskar bilden. Älskar de örhängena, någon som vet var de är?

Ha en bra dag!

Nu är det (äntligen) över. Jag har ingenting emot att titta på fotboll och är det en bra match som spelas kan till och med jag ryckas med i stämningen. Igår dock... Ja, det var lite väl mycket fulspel och väldigt många blåsningar i visselpipan. Personligen tycker jag att måna av spelarna skulle kunna gå över till en annan karriärstege och bli filmstjärnor istället för fotbollsstjärnor.

Dock har jag inte så mycket annat att säga än att det helt klart var rätt lag som vann. Helt klart. Spanien hade mycket bättre offensivspel med många snygga målchanser, dock var det ännu fler som var totallt onödiga - slarv.

Grattis Spanien!

Eftersom gårdagen var så eventfull med Henke Larsson och mjukglass på golv, väggar, tak och V, så var det väldigt skönt att vid tretiden få cykla hem till Sesse för att bara vara ett tag. Sen åkte vi och badade. Sesse och Gurra går båda på penicillin men det var bara Sesse som inte hoppade i vattnet. Och oj vilket bad hon missade! Vattnet var jättevarmt - när man doppat huvet då så klart - och vi låg i vattnet i flera minuter. Det var djupt och ganska strömt, jag kände mig som ett barn igen.

När vi var klara lade vi oss på klipporna och stekte(s). Solen har bränt som bara den och det har varit jätteskönt! När vi sedan kom hem igen vid sextiden fick jag en otrevlig insyn. Jag har urinvägsinfektion - inte kul. Jag har dock haft det förut så jag visste vad det var, vilket var väldigt skönt därför att detta var fruktansvärt. Jag hade jättesvårt att sova på grund av smärtan och att se Jens ansiktsuttryck där han låg bredvid mig och tyckte synd om mig gjorde inte saken bättre. Även om jag kände mig väldigt ompysslad. Att bara ligga där i sängen och vara jättekissnödig - läs med versaler - trotts att man är helt medveten om att man var på toa för 30 sekunder sedan och att det inte ens den gången kom så mycket annat än bara smärta. Värktabletter hjälper inte.

I morse vaknade jag 06:57 och höll på riktigt på att kissa på mig, not funny. Jag och Jens åkte till Ängelholm därför att vårdcentralen i Båstad inte har öppet på helgerna. Tajmat bra där. Resan gick fort och bra och läkaren sa inte så mycket annat än "ehm.. du har infektion.". Jag tänte bara jo tack, får jag några droger nu? Tjena...

Men jag kan garantera er att - om ni inte redan haft det - så är inte urinvägsinfektion något man vill ha, såå: när ni badat se till att byta i alla fall underdelen till bikinin för där en major factor till sjukdomsbildning. Bara så ni vet.

För övrigt läser jag Stephenie Meyers bok the host som jag tycker är --- bra. Jag har bara läst lite mer än två tredjedelar av de 617 sidorna än så länge så jag återkommer med en bättre recension när jag har läst ut den. Denna boken köpte jag(!) dagarna innan avresan ner hit i tron om att jag köpte hennes senaste bok The short second life of Bree Tanner, så det blir nästa bok jag köper(!).

Äntligen är hon 18, inte för att det är så mycket mer hon kommer göra nu som hon inte redan gjort... Meeen du är högt älskad ändå!

Bilderna är underbara och jag tycker att "print screen" är en mycket bra uppfinning. What you do in a webcam could haunt you forever... Like these pictures!