neao

...torka håret, klä på mig, borsta tänderna och gå och lägga mig.

Istället är jag inne på Facebook, bloggar, småjobbar i smyg och fotograferar min säng...

PS. Idag var jag på Cirkusprinsessan och minglade med Lasse Kronér och Sherly Clamp. Efter att ha tittat på äckligt viga tjejer kände jag att det var dags. Väl hemma på golvet insåg jag att det var länge sedan jag var vig, väldigt länge sedan.

Kanske borde se över ordningen bara...

Än så länge har jag haft en underbart födelsedag med lite packning och lite städning men framförallt lite fotografering med MIN systemkamera! Den tar så sjukt bra bilder att jag nu måste lära mig att fotografera ordentligt. Jag ska läsa hela instruktionsboken, vilket kommer gå ganska fort när jag väl är på plats i Bryssel för då kommer jag ha en del tid över.

Jag åkte ner på stan för att vaccinera mig men det slutade med att jag köpte ny tandborste, hårinpackning, lite träningskläder och en ny vinterjacka.

Just nu är det sjukt jobbigt. Det är jobbigt för att jag vet inte om jag orkar. Jag orkar inte för att jag är ensam. Och det är så jävla otajmat att det ska komma precis nu, precis denna veckan när allt bara blir för mycket. Ibland suger det verkligen att vara tjej.

Igår tittade jag på The Wedding Date med mamma och pappa. I början satt vi alla tre och sa att vi hade sett den förut men ingen av oss kunde komma på vad det var den handlade om.

Nu i efterhand kan jag bara säga att det var en riktigt fnissig chick flick. Kat hyr en manlig eskort för att ha med sig en date till sin lillasysters bröllop där brudgummens best man är Kats exfästman, krångligt och det blir värre. Helt klart värd att se!

Det bästa citatet kommer från en artikel om Mr. Eskort: "Every woman has the exact love life she wants." När man låter det sjunka in lite och har funderat ett tag (eller bara tittar vidare på filmen) inser man att det stämmer.

Om det inte går så bra betyder det att man lägger allt fokus på det negativa i förhållandet. Om allt bara känns underbart är det för att man väljer att lyssna och se det som är bra: kärleken och lyckan. Dock handlar det inte bara om att lyssna utan när det väl kommer till kritan så handlar det om besluten man tar.

Om du bara tänker tillbaka så kommer du komma till en viss tidpunkt där du inser att det var "det" beslutet som gjorde så att ni hamnade där ni är nu. Det tjejer/kvinnor gör då är att ta på sig skulden för det, men det är inte rätt väg. Istället för skuldenkänslor bör man ta på sig ansvaret för att göra rätt beslut i fortsättningen. Och allt ligger inte på kvinnans beslut. Tro det eller ej, men oftast är man två personer i ett förhållande.

En väldigt bra film, rekommenderad.

Jag har en läskig ickedefinerad göralista som jag ska ta tag i idag. De två största punkterna på listan är Apoteket och banken. Måste köpta så jeffla mycket mediciner som jag ska ha med mig. Tänkte köpa en låda värktabletter och bisolvon också. Bara för att jag gillar att handla på Apoteket.

Vad gäller banken så ska jag växla in alla mina mynt som jag samlat på mig sedan jag var liten. Och så kom jag på att mitt bankkort kommer bli ogiltligt från och med i morgon då jag fyller 19. Bra timing där va? Ska skaffa VISA-kort. Jaa, VISA-kort! Vuxenpoäng. Kom dessutom på att det skulle vara bra om jag växlade lite pengar så att jag kan leva i Bryssel tills dess att jag öppnat upp ett konto där. Också vuxenpoäng, konto utomlands.

Nu när jag har klätt på mig är det kanske dags att faktiskt bege sig. I eftermiddag ska jag gå och bowla med mina småbröder. Jag kommer förlora och jag ska ta kort på det.

A warning sign, jag har inte många dagar kvar och så sjukt mycket att göra. Jag vet att jag alltid tar på mig mer än vad jag klarar, men det brukar ju bli bra ändå.

Därför har jag nu bestämt mig för att stanna hemma idag och få ordning på mitt rum. I morgon ska jag göra ärenden på stan och på onsdag fyller jag år. Inte på det störta partyhumöret än. Det är lite samma som när jag fyllde 18, då var jag sjukt otaggad, men då var du här och gjorde allt bättre med din närvaro.

Jag gnäller inte, jag konstaterar bara. Än så länge har det gått bra, men igår slog det mig att jag åker ifrån mina älskade bröder och då small det. Jag flyttar. Jag flyttar långt bort och jag kommer vara ensam. When the truth is, I miss you.

Vad hade jag inte gjort för att bara få vara liten igen och inte växa upp. Jag vill inte bli vuxen, det är jobbigt. Det kräver ansvar som jag inte vet om jag vill ta på mig än. Det kräver ett mod som jag inte är säker på om jag har. Trots att hela jag säger emot så vill jag göra detta ändå, men jag saknar tryggheten.

So I crawl back into your open arms.

Jag har humor. Säger du något annat har du fel.

Har för längesedan sagt att Skype är ett bra-att-ha när man flyttar utomlands, så man kan höra av sig och bli avhörd. Återigen har jag humor.

Anywho, har försökt mig på Skype tidigare men inte riktigt hittat tjusningen i det hela. Blev framförallt rädd för att folk jag inte kände började prata med mig när jag precis skaffat det. Sekritessinställningar var liksom inte riktigt något som jag hade 100 % koll på. Efter att "Kostas" hade frågat hur man uttalade mitt namn var jag aldrig inne igen. Vi får hoppas att det går bättre denna gången.

Precis innan jag åkte till Lucas såg jag på Facebook att även Jonatan skulle dit. Inte för att L hade bjudit honom utan för att han hade sett min statusuppdatering angående chokladkakan. My bad! Dock hade vi sjukt roligt ikväll - mycket glad att du våldgästade, Jonatan!


En bild säger mer än tusen ord. You gotta love it!

Jag vet inte hur många av er som listade ut det under tidens gång, men om ni tittar i menyn till vänster så kan ni se refrängen till den underbart fina låten som betyder väldigt mycket för mig. Ni som inte har hört denna fantastiskta sång bör verkligen ge den en chans. (Jag låter som Lucas...)

Första gången jag hörde denna var i vintras för snart två år sedan. Då mådde jag inte helt tipp topp, men den här låten gjorde allting lite bättre.

Jag vill tacka så mycket för att ni kom hela släkten och även för alla fina paket som jag fick idag. Nöjd med dem allihopa och de kommer att användas väl!

När jag såg denna bilden blev jag plötsligt väldigt medveten om hur stora vi har blivit. Lilla bebisbrodern Joel når mig snart till axeln och jag lovar att Simon har vuxit om mig lagom till höstlovet när jag kommer hem och hälsar på dem. Och som om det inte vore nog med att han växer om mig så börjar han verkligen bli vux... mognare.

Nu ska jag hem till Lucas för att hämta upp bland annat mina nycklar som blev kvar där i fredags. Han har bakat chokladkaka fick jag veta nu! Mums! Efter det hade jag tänkt våldgästa hemma hos Jens och sno hans hörlurar så jag har något vettigt att använda i Bryssel. Don't tell him, he doesn't know!

Puss!

Dags för födelsedagskalas och likaså genomgå den årliga rutinen av stress med plockning, rengöringsmedel och bajs för att sedan få hoppa in i duschen och inte vara färdigsminkad när första gästerna kommer. Oftast mormor och morfar. På onsdag fyller jag 19.

- Tro det eller ej.

Idag har jag varit bebisvakt för min lilla kusin Clara. Hon har blivit så stor nu! Fyllt fyra månader och "pratar" gärna och mycket, dvs. gurglande glada ljud.

Nu är hon så stor att hon håller på att få tänder. Alltså var hon inte så glad som hon är på denna bilden hela tiden. Hon tuggade på sina fingrar så fort tillfället fanns. Vi gick en promenad i en halvtimma och hon somnade efter att jag rundat huset sov hon. När hon väl var vaken var favvoplatsen i barnvagenen, jag behövde inte ens gå med henne, hon bara låg där och pratade med mig medan jag åt mina snabbmakaroner.

Min underbara "super-snälla-taxi-syrra" kommenterade angående mina smått nervösa tankar inför avresan till bryssel. Först tänkte jag bara svara henne men kände att det fick bli ett helt inlägg istället. För att läsa det inlägget igen kan ni klicka här.

---

T skrev så här:

 

*rättelse: det är visst någon som väntar på dig dummer! två förmodligen helt underbara barn som kommer göra mig avundsjuk varje vaken timme.

 

Till att börja med så trodde jag att hon menade att jag var gravid och jag fick panik! För det första så är jag inte det och för det andra: var fick hon den idén ifrån? Sedan insåg jag att hon menade tvillingarna som jag ska ta hand om - M och F - som ser mig som en storasyster. Pulsen gick ner igen. Mina tvivel om att jag skulle ändras som person blev som bortblåsta när jag fortsatte läsa:
ps. men man kan byta klädstil lite om man vill. baksidan är eknomin. men jag har gjort det lite sen jag kom hit ändå.. :)

Är du medveten om vilken snygg flickvän du har?

Ja det är du!

P: "Det är bara att bryta ihop och gå vidare."
Jag drar en djup suck och lutar pannan i händerna.
Efter en stund:
P: "Vad gör du?"
N: "Jag bryter ihop så jag kan gå vidare..?"
P: "Gör det fortare."

Jag har precis upptäckt hur roligt det är att fotografera med systemkamera. Dock är det ju inte min utan mammas*, så jag har nu önskat mig en egen systemkamera i födelsedags/flytta hemifrån-present. Hoppashoppashoppas!

Jag har börjat bygga upp en bild av hur jag tänkt mig att det kommer vara i Bryssel. Framförallt hur jag kommer vara. Att jag ska träna bort min astma och min ryggskada, jag vill börja dansa igen och jag vill fotografera mycket så att alla Ni kan se hur jag bor och har det. Sen är det självklart läskigt på det sättet att jag åker själv. Jag har inga kompisar med mig eller några där som väntar på mig. Alla förutsättningarna för att ändras som person ligger framför mig. Frågan är bara om jag kommer ta steget och bli en annan person. Vill jag ens det? Jag är väldigt nöjd med den jag är nu och jag vet att det fungerar för mig, så nej: jag ska inte tatuera mig eller raka av mig håret. Jag kommer nog inte ens byta musiksmak. Den jag är nu fungerar väldigt bra för mig.

Nu ska jag klä på mig och bege mig in mot Expen, trots att jag inte är anställd längre så är jag där och jobbar ändå. Jag trivs bland alla papper och kittelkrigen i korridorerna.

*Rättelse: Pappa köpte kameran till mamma när hon fyllde 40 och det är framförallt han som använder den.

H: "Du kanske ska byta från pjamasbyxor om vi ska åka snart?"
N: "Det är inte pjamasbyxor, det är ljusblåa flanellbyxor."

Hennes favoritställe för tillfället är under badkaret. Hon är sur på oss.

Jag ska. Så småningon. Om ett tag.

Har nu listat ut vad jag gör när jag är ledsen. Jag shoppar. Idag har jag trots allt varit ganska duktig med vad det är jag har köpt. Jag behövde alla sakerna jag jag köpte idag, nästan. Det läskigaste på hela dagen var när jag kände ett sug efter rå fisk. Jag har alltså redan börjat ändras som person och det har inte ens gått en vecka av mig "tillfälligt nya liv".




Jag är mycket nöjd med mina köp och mycket glad över att jag hittade ett presentkort på H&M...

Efter en månads slit lyckades rasisterna ändå ta sig in i riksdagen, vad är det som är på väg att hända med Sverige?

För majoritetsregering krävs 175 mandat i riksdagen. Alliansen kom upp i 172, de rödgröna skrapade ihop 157 och Sverigedemokraterna lyckades få 20 mandat och tar rollen som vågmästare i detta riksdagsval. Det är en katastrof.

---

Utöver den katastrofala utkomsten hade jag en helt underbar kväll med helt underbar människor. Det är tråkigt att denna tiden tillsammans med Er är över, och jag hoppas att vi kommer att ses igen!

Jag och Frida har jobbat tillsammans nästan hela tiden och lyckades hålla sams under hela tiden. Det fanns stunder som vi var trötta och arga och tog då ut det på varandra istället för våra underbara medlemmar i LUF Storgöteborg. Jag vet att vi gör det lika bra om fyra år igen!

Att man ofta hör att någon slänger ur sig frasen "fan vad trött jag är" hör till vardagen. Under en valrörelse fungerar det inte så. Igår kom jag hem tidigt, nämligen 20.00 och jag somnade sekunden jag la huvudet på kudden. Min klocka ringde klockan 05:30. Den stände jag av. När jag vaknade runt halv nio hade jag både sms och missade samtal från Jonatan: "Ska du vara med idag?" Fan också.

I morgon ska jag kampanja på Korsvägen (tror jag) mellan 07:00 - 09:00, och sedan ska jag och Frida få ut ALLT (nästan) material! Note for myself: Ta med vantar. Det är snorkallt så tidigt på morgonen.

GOD NATT!

Ber så mycket om ursäkt, jag hade liksom glömt den där fliken som heter "Kommentarer"...

jag hoppas att du håller dig uppdaterad på bloggen när du lämnar detta vackra land! och sen hoppas jag att du håller vad du lovar med miniräknaren asså! pusss och om vi inte hörs innan du åker så får du ha de sååå sjukt bra!

 

- Jag håller alltid vad jag lovar! Om jag inte glömmer av det, men det är en helt annan sak.. Jag kommer självklart att blogga mer och fler inlägg när jag flyttar iväg och vad gäller miniräknaren så kan vi träffas och fika så löser vi det då!

Hur kan linus g ens se på dig? :D

 

- Haha, underbart att du uppmärksammar det! Men vet du? Kan kan till och med få sig till att krama mig när jag har kampanjkläder på mig. Lovi'n it!

Kan ju vara så att folk vet att du är hemma och ev uppdaterat din blogg?!?! :P
// Pöss

 

- Ibland är inte hissen den skarpaste kniven i hagen (för att blanda tre olika talesätt.)

I morse åkte Jens till landvetter för att påbörja sin resa. Det konstigaste i nuläget är att jag åker nästan två veckor efter honom och kommer ha varit på plats och förhoppningsvis hemmastadd i nästan en måndag innan han är framme i Australien. Knasigt.

Hursomhelst känns detta bra, eller ja, helt okej i alla fall. Jag vet hur mycket denna resan betyder för honom och mer än något annat skulle jag velat åka med honom, inte stoppa honom. Den här sista veckan som gått har varit underbar. Dock jobbig för att man vet att vi inte kommer att ses på väldigt länge, så just därför har vare sekund varit extra njutbar.

Ett år går fort, det känns som att det inte alls var längesedan jag var Über för Polhems nollning och det var inte alls längesedan jag började trean. Att nu flytta utomlands och pröva något helt nytt med ny skola, nytt språk och - tillfälligt - ny familj kommer vara en jättehäftig upplevelse. Och efter stegen på Kreta klarar jag nog tamejfan av vad som helst!

Av någon anledning hade jag många (allt är relativt) besökare igår, men jag har fan inte bloggat på nästan två veckor. Vad hände där?

---

Kreta är en jättefin ö och Hersonissos värsta partystaden med sjukt mycket norrmän (positivt eller negativt?). Tyvärr blev inte resan som vi hade hoppats och det var många upplevelser som vi gick miste om. H blev jättesjukt och var tvungen att operera bort blindtarmen redan andra dagen och efter det låg hon kvar på sjukhuset nästan hela veckan. Vi ska dock åka på en spaweekend när tiden finns till det och verkligen bara slappna av och njuta av varandras sällskap.

Vi utvecklades som personer alla tre, hittade nya sidor hos oss själva och klättrade några steg på självständighetsstegen. Som Jens sa: "En sådan resa gör du aldrig igen."