neao

Har återigen spenderat några tårar åt en tv-serie. Jag tycker inte att det betyder att jag är mesig eller en så kallad "softis". För att gråta för någon annan - helst när det dessutom är filmatiserat - är faktiskt ett mycket bra sätt att få ut lite känslor ibland. Jag är sentimental och det är en bra egenskap.

Idag har jag alltså påbörjat den nya nivån på franskakursen och tro det eller ej, men man märker faktiskt skillnad. Vi jobbar i samma bok som innan, med samma personer (tre nya som inte är uppe på vår nivå än) och med samma lärarinna som vi hade tidigare. Den stora skillnaden är att vi nästan hela lektionen fick öva muntliga övningar. Det var mycket mer prata och göra sig förstådd utan penna och papper som var temat för dagen och jag kan inte säga annat än att det var sjukt bra. Oerhört läskigt och skrämmande, men väldigt bra träning. 

Nu på kvällen har jag ägnat två timmar åt att göra en helt ny bloggdesign från grunden, den är till A, som jag nämnt tidigare och så här ser den ut än så länge (det går även att klicka på bilden för att komma till min "testblogg"):

Nu sitter jag nere i köket med en tom skål som innehöll flingor med sojamjölk, ett glas c-vitamin, en rostmacka med ost på och en kopp av det godaste kaffet i staden.

I fredags hade jag F och E här för vindrickande och yatzyspelande. Ja, Filou fick ju faktiskt också vara med efter ett tag... Vid elvatiden bestämde vi oss för att vi visst var sugna på att gå ut och dansa, så dans blev det.

Je l'ai fait! Jag klarade det!

Jag är lite orolig att det är feber jag känner av, det skulle ju inte vara helt omöjligt med tanke på att jag nu varit hemma med M i två dagar i sträck och att jag inte lämnat huset sedan onsdagsmorgonen.

Här sitter jag nu med stela fingrar efter en timmas långpromenad i raskt tempo tillsammans med fröken F. Tevattnet håller på att koka upp och mitt rum är färdigstädat, i morgon väntar mitt muntliga prov i franska och sedan har jag tomt hus och ledighet fram tills på söndag. Familjen ska till Göteborg över helgen och jag hoppas, hoppas, hoppas att C plockar med lite lakrits hem till mig som hon gjorde förra gången, bortskämd - jag vet.

Nu är teet klart och jag tänker mysa ner mig i sängen tillsammans med Dan Browns Angels and Demons. Det får bli träning i morgon istället, har ju trotts allt haft fullt upp med att titta på film idag. Både Aristocats och Alvin & gänget har jag hunnit med.

Som en luftmadrass.

Jag fick lite ledighet nu när barnen skypar med en kompis hemma i Sverige och då ville jag lite snabbt dela med mig av följande musiklänk (spotify), på grund av den har jag för övrigt helt klart fastnat för Nalle Puh-låtarna och vill se filmen. Nu.

Jag har suttit och fnissat åt detta filmklipp, tyvärr gick det inte att lägga in den på bloggen av någon anledning så vill ni se den (det vill ni) får ni klicka er över till youtube.

Idag är jag hemma med M som är sjuk, så detta blir det bloggandet som görs idag tror jag. Later,

 

 

Om det var så att jag förde någon slags statistik över vilken maträtt som tillagas oftast i mitt kök så skulle det helt klart vara carbonara utan ärtor...

Jag har spenderat mesta delen av dagen åt att organisera alla bilder som hamnat i en enda mapp. Och det är alla bilder jag och andra tagit. Bilder från högstadiet, gymnastiken, gymnasiet, resor jag varit med om och väldigt, väldigt mycket bilder på mig.

Lilla F: "Jag ska uppfinna en sjukdom som gör att man lever HEELA livet!"

Nu sitter jag här framför datorn och försöker komma på något att skriva. Något som jag vill berätta för er, men jag kan inte komma på något. Betyder det att det inte händer något? Nej. Jag har ju varit på franskan idag där vi ägnade 2,5 timmar åt att öva på passé composé inför det stora proven på onsdag och fredag. Det kommer att bli mer än spännande att se hur det går på det provet...

Sen har jag ju hämtat barnen också och man kan väl säga att alla har en dålig dag ibland, det är bara synd när alla har det samtidigt. Prisa gudarna för mäster mamman i EU-stövlar!

There is a guy I know from my french, he is from Palestine and he is homosexual.

There is a woman in my french who is extremely prejudiced and when she found out about his background, she refused to continue talking to him.

Back in Palestine "Guy" has a small family consisting of himself, his mother and his older brother. He told me that if his brother found out about his sexual appeal he - the older brother - would physically hurt him and then nerver speak to him again. His mother would be terribly disappointed but she would still love him and care for him because she is a little bit more urbane. 

In his home country Guy had a boyfriend. In the Israeli army. They truly loved each other and meet whenever they could although they were born enemies and would be killed if they got caught.

Eventually it was to hard for them so they broke up. 

When Guy told us his story we were all amazed and afterward I asked him if I could share it on my blog. He had no problem with that because here in Brussels it's much more excepted so he is open about it, as long as I didn't post his name.

Fotat med manuell fokus, standardobjektiv.

Goda blev dem och väldigt mättande, mycket praktiskt. Det var härligt att få ägna lite tid åt F nu när M var hemma hos en kompis. F hade sett fram emot detta hela dagen märktes det och han har varit på strålande humör och inte gnällt eller blivit sur/upprörd en enda gång.

- Nästa gång du kommer hit måste du antingen prata flytande franska eller tyska, alternativt att du har med dig någon som kan översätta åt dig.

Efter mysfika tillsammans med E, F och H på den svenska kaffebaren Blomqvists bar det av hemåt för klädbyte och sedan hem till E för pasta med tonfisksås och en rensning av hennes garderob - blev en hel carrefour kasse med kläder till mig! Sweetness.

E försöker posa men så backar F in i henne bakifrån.

Själv körde jag på 70-talsstilen kvällen till ära och det tog ett bra tag innan alla norrmänen var med på att det faktiskt INTE var mina riktiga glasögon. Lättlurade, ja.

Det roliga är att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om kvällen i övirgt för att den var så MYCKET av allting. Det var mycket folk, mycket musik (både bra och dålig sådan), mycket dricka spilld på golvet, mycket tappade glas så alla gick med skor inne vilket ledde till att det var mycket halt och jag ramlade väldigt mycket och ofta och hårt. Värsta fallet var dock inte någon av de tre-fyra stycken på dansgolvet utan någon hade tappat en ölburk i trappan och jisses vad jag föll. Jag är okej dock, inget brutet (vad jag vet) men wow vilket blåmärke...

Jag ändrade mig. Det var inte så praktiskt att ha gillaknappen på inläggssidan, så nu sitter den på framsidan istället och gäller bara för det enskilda inlägget!

Nu har jag ändrat ännu lite mera i designen på bloggen. Till höger högst upp i menyn (ovanför Dagens tips) kan man nu se hur många det är som gillar min blogg - woho 9 personer och då är jag inräknad, awesome! Haha, självdistans is the shit. Om ni nu känner att jag skriver något ypperligt bra så kan ni klicka på "kommentera" och även där ligger det en gillaknapp som endast gäller det specifika inlägget. Alltid roligt för mig att veta när ni tycker att jag skriver något vettigt för då skulle jag ju kunna försöka fortsätta skriva vettigheter. Eller nått.

Har kommit in i någon slags "orkar inte/vill inte"-fas. Dock gäller det ju bara vuxengrejer som att diska, ta ansvar för min franska och gå upp på morgonen, a.k.a. inget viktigt... Au pairgrejerna sköter jag bättre än innan (och det är inte så att jag gjorde ett dåligt jobb tidigare, jag gör det bara ännu bättre nu) och jag antar att det är för att när man brer smörgåsar, sitter och ritar eller tittar på Vintergatan (!) så känns det inte riktigt som att man jobbar. Det är mer som att jag bara umgås med mina extrasyskon.

Nu letar jag febrilt efter en anledning att inte ta tag i situationen här hemma, men jag antar att jag inte kan skjuta upp det mer - jag måste verkligen diska. Sexåringen inom mig stampar med ena foten i marken och lägger pannan i djupa väck, underläppen putar ut litet grand och hon gnäller: "men jag viiiiill iinteee!"

Nu ska jag iväg till Svenska kyrkan för en kopp kaffe och kanske även lyxa till det med en kanelbulle, jag har inte bestämt mig än. Rummet är städat, jag har gjort en "handkur" med peeling och mycket väldoftande hand cream (US) så mina händer är superlena och nu sitter jag bara och klappar mig själv på kinden hela tiden.

I tvättmaskinen snurrar handdukar och lakan, på golvet nedanför ligger en svart tvätt som väntar på sin tur. På min vägg sitter teckningar och målningar som jag har gjort. På min dator finns det en hel del bilder som jag vill skriva ut för att sätta upp på en annan vägg (jag har mer än en, nämligen) och några vill jag ha in i ett fotoalbum. Mot mina fönster smattrar regnet och bakom ser man endast ljusgrå himmel. När jag vaknade i morse ösregnade det och jag hade drömt något om någon slags tävling/filminspelning som jag var med i. Jag har tittat på One Tree Hill och gråtit i dryga 80 minuter för att jag lever mig in i serier så att det blir för mycket för mig om det blir för sentimentalt. Tacka mamma för det. Jag undrar om det är någon som har hittat alla fem gubbarna i gårdagens inlägg. Jag är glad över att "gillaknappen" används. Jag är lite stel i nacken för att jag suttit konstigt nu medan jag skrivit detta. Om en timma och tio minuter är tvätten klar, tills dess ska jag nog städa undan här. Diska också kanske. Träna? Ja! Vid mitt skrivbord sitter jag och fördriver tiden med att berätta vad som händer och saker som finns i mitt liv i Bryssel.

Idag fick jag ett uppdrag av F: Han ville veta hur många av mina kompisar som tycker om att bygga med LEGO. Jag ställde frågan på Facebook vilka det är som tycker det är legendary att bygga star wars, polisstationer och Hogwarts i miniformat?

Idag har jag varit med barnen hela kvällen så det var först för en timma sedan som jag gick upp till mig för att träna. 81 situps, 16 armhävningar och 71 squats. Jag och F hade en riktigt bra stund tillsammans idag och det märktes att han hade längtat lite efter det. Dock slutade det i bråk när M inte fick all uppmärksamhet och jag säger det igen: jag är sjukt bra med barn. Dagisfröken nästa!

Jag trodde ju att det skulle räcka med ett tredje besök på kommunen för att förska skriva in mig, men nae. Nu har jag ny tid den sista februari (måndag, vecka nio) men jag börjar verkligen känna för att bara skita i det eftersom att det kommer vara klart lagom tills dess att jag ska försöka få en tid för att bevisa att jag jag ska flytta ifrån Bryssel i mitten på Juli. Ibland undrar jag hur ett land som är så efter i allt vad effektivitet, kvalitét och smidighet har fått tillåtelse att kalla sig för Europas huvudstad. Skitsnack.

Jag gillar One Tree Hill. Det är mycket kärlek på så många olika nivåer i den serien. Kärlek till en vän, ett syskon eller till den speciella någon som betyder så mycket att det kan bli svårt att andas ibland. Jag vet att det har blivit en del "kärleks-svammel" på sista tiden och det är för att jag känner mig så omtyckt - vilket är en otroligt lyxig känsla som jag vill dela med mig av och jag gör det för att det känns rätt och det känns bra. Ja, för att det känns helt enkelt.

Jag känner redan av träningsvärken från igår och så konstigt är det inte egentligen. Med iPod kommer appar och med appar kommer konstiga behov av att träna? 67 situps, 12 armhävningar och 60 squats (knäböj) blev det och det är skrattretande vad jag är obalanserad. 12 armhävningar? Det är ju ingenting och det var mycket jobbigare än de 67 situpsen... Knasigt. I morgon ska jag köra igen och det ska bli spännande att se hur många det blir då.

När det bubblar i kroppen som en kolsyrad dricka,

när du fnissar som en liten flicka.

När man känner nåt man "can't deny",

When the eagles fly over mountain high.

När all oro är som bortblåst och försvunnen,

när Simba återvänder i lejonkungen.

När man bara drar replik för o slippa krångla:

"Min pappa är rik vill du hångla?"

Om man spärrar upp sina ögon och tittar bak med huvet ut,

då ser man galen ut.

Det har egentligen inte hit å höra,

det är bara en grej man kan göra.

När jag dansat med Elin en sommarnatt lång

och vi satt på en parkbänk, jag var kär, hon drack rom.

När Elin sa att jag var den vackraste som finns,

såg in i mina ögon och kräktes på mina jeans.

Våga styr som en kapten.

Våga fall som ett löv.

Våga chansa och se hur de går.

Vad är fegt, vad är mod, what is love?

Baby don't hurt me, don't hurt me, no more.

Från en afton som doftar lite YMCA,

Tack Göteborg ni är kärlek för mig!"

På planet tillbaka till Bryssel fick jag massa tid att tänka på onödiga saker och jag kom fram till en hel del ska ni veta. Och vad hade jag gjort om jag inte haft en iPod touch att skriva ner alla dessa underbara tankar och reflektioner? - Jag hade glömt allt!

I Göteborg faller snön i stora klumpar. De kan falla lugnt och stilla men de faller aldrig ensamma här. I Umeå faller de en och en. De lägger sig i händerna där de ser ut som snöflingor gör i tecknade serier.

Idag ska jag åka tillbaka hem till Göteborg, i nuläget känner jag att om det bara hade funnits fungerande Internet här uppe då skulle detta underbara snöland vara ett paradis. Trots det så kan jag inte hålla mig ifrån att längta tillbaka till min stad - Göteborg. För det är där det finns en möjlighet att nu utvecklas, att hitta något nytt att sysselsätta mig med. Jag ser fram emot detta och hoppas att det kommer att fungera.

Jag är medveten om hur läget ser ut. Det är massvis med underbart vacker glimmande snö, temperaturen ligger en bra bit under nollsträcket och jag har inte ens möjligheten att ringa nödsamtal med min mobil. Puss, vi hörs.