Snart. Snart har jag tillgång till min mobil igen.
Idag ska jag åka tillbaka hem till Göteborg, i nuläget känner jag att om det bara hade funnits fungerande Internet här uppe då skulle detta underbara snöland vara ett paradis. Trots det så kan jag inte hålla mig ifrån att längta tillbaka till min stad - Göteborg. För det är där det finns en möjlighet att nu utvecklas, att hitta något nytt att sysselsätta mig med. Jag ser fram emot detta och hoppas att det kommer att fungera.
Samtidigt vill jag tillbaka till Bryssel och de konstiga vännerna jag har där. Tyvärr känner jag en viss ledsamhet för att jag redan hamnat i någonslags rutin och jag är rädd att jag kommer bli rastlös och ge upp. Nu är jag inte en person som brukar hoppa av båten så fort det börjar gunga lite, men för resonemangets skull kan vi ju säga att om jag nu gör det, hur mycket kommer det att påverka mig och mina framtida tvivel? Är det större sannorlikhet att man ger upp lättare om man inte anstränger sig ordentligt i sin ungdom?
Till slut: vad skulle man göra utan onödiga och orealistiska framtidsreflektioner? Jag skulle ju kunna fokusera på något lite mer närliggande, till exempel att jag behöver tvätta innan jag flyttar tillbaka till B. Idag har jag fotat detta fina vinterland och bilderna kommer snart upp på bloggen! Puss