neao

Att ta sig ifrån Göteborg med tåg var inte särskilt svårt i sig, jag tycker ju om att åka tåg. Jag gillar känslan av att vara på väg någonstans även om det inte nödvändigtvis är något nytt jag är på väg att göra. 

Jobbet igår gick snabbt och lätt även om jag hade några dispyter med en av väggarna (läs: jag gick in i samma vägg ett flertal gånger under dagens gång). Vi var fyra rutinerade tjejer som jobbade och vi var helt klara med städningen när klockan slog sju. Då skall vi även tillägga att vi under den tiden inte hade en enda kund så det gick snabbt och lätt.



Idag blev jag däremot hemma pågrund av en mysig förkylning jag dragit på mig. Mums i biholorna säger jag bara. Istället för att skopa glass till semesterfirande stockholmare har jag alltså varit hemma och sysselsatt mig med de lugnaste av sysslor. Så som att läsa, sticka på min tröja, diska och tvätta kläder. 

När kroppen säger till är det bara att lyssna! Det tog ett tag för mig att förstå det, men nu har jag äntligen lärt mig så kan säkert gå tillbaka till jobbet i morgon.

Ojoj, om jag orkar efter jobbet ska jag skriva ihop en liten veckoanalys åt er. Puss så länge,

Laktosfri A-fil med jordgubbar i (självklart med en kopp kaffe till också). Jag är så vardagligt bortskämd att jag inte ens har dåligt samvete för hur bra jag har det. Konstig mening.

Var dag, tack!

Idag skulle jag ha varit ledig men hoppade in för att två av tjejerna är sjuka, detta var ju inga problem eftersom jag är så snäll. Fyra timmars arbete idag var helt okej. De fyra kommande dagarna blir det kvällspass som gäller så jag ska försöka ta mig upp tidigt på mornarna för att fånga så mycket sol som möjligt.

Jag har massa bilder på lager, men det går inte att ladda över dem och vara inne på Internet samtidigt så det är en aning bökigt. Ska lösa imon. 

Nu är Jens på väg hem till Göteborg och jag tänker cykla över till Sesse och Benjamin. (Benjamin!)

Vi vaknade rätt långsamt i lördags och det var inte helt rätt att få ordning på alla prylar, men än så länge har jag inte kommit på något jag saknar. 

När vi efter viss möda kom fram till Torekov var det brunch uppdukad och det var en riktigt fröjd!

Är det nu jag ska skriva det obligatoriska "dags-att-flytta-och-så-här-känns-det"-inlägget nu? För er som väntar er något vettigt från mig i nuläget kan sluta läsa för 34 ord sedan. Räknade du? Därför att det finns inte den minsta möjlighet för mig att klämma fram några ord som förklarar hur jag mår och vad jag känner. 

Eh... 

Alltså, om jag skull--- fan. 

Så här är det. Jag ska hem (duuh) och det kommer bli fantastiskt underbart att få vandra omkring på gatorna i Göteborg utan minsta tanke på projektarbeten eller gymnastikträningar, för det är så staden alltid varit för mig. Självklart besök på café och mysa med vänner på klibbiga uteställen. Det jag inte gjort i Göteborg är det jag ska göra nu: Jobba, utan att ha skolan på dagarna. Oj, vad flumigt detta blev? Hur som helst känns det - eller känns inte alls än - underligt att jag ska lämna Bryssel och framför allt barnen. Mina barn. Som jag har uppfostrat, bråkat och haft det underbart med i nästan 10 månader (ups, jag ljög för tanten på kommunen.) och nu ska någon annan ta över? Heltokigt. 

Nu stänger jag av datorn och jag vet inte när vi ses nästa gång för det kommer bli total kaos i hjärta och sinne när jag är tillbaka på moderskeppet. 

Stor, regnig kram från ett Bryssel som beter sig som det gjorde när jag kom hit. Nej, nej, det blev inte alls ett inlägg med mina tankar och känslor. Pucko.

Detta känns superkonstigt. Jag har inte ens ett dygn kvar i Bryssel och jag är mitt uppe i jobb som vanigt. Har jag packat klart? Nej. Har jag städat ur mitt kylskåp? Nej. Har jag lyckats skriva ut mig från kommunen? Ja. Gjorde jag det på flrsta försöket? Ja! Lyckades jag göra det utan problem och på franska med bra flyt? JAA!

Trotts min blandade framgång idag inser jag att jag befinner mig i någon slags förnekelse, för det kan väl inte vara så att jag flyttar härifrån på riktigt i morgon? Alltså, så mycket på riktigt som det bara kan bli. Mitt rum kommer få en ny inneboende, jag åker hem till underbara Göteborg och Bryssel kommer stå kvar med sina ineffektiva kassasystem och regnmoln. Men det har ju varit mina timmar i kassakö och mitt blängande på regnmoln!

Jag vet, det finns regnmoln i Göteborg också... Bloggen känns en aning halvdan just nu men det är för att jag helt enkelt gör det mesta av tiden som är kvar och att jag inte har så satans mycket att blogga om, tyyvärr.

När jag packat klart sa jag sätta mig och göra ett kollage med bilder på vänner och händelser från året som gått,

I feel so empty inside. It's over. It really is over. Although Harry Potter ended for me tonight and not on the 15th, my life in Brussels ends then so this is a week of endings. 

The movie was fantastic and very accurate - which is important for me, since I'm a fanatic about the books. 

Don't you just love it when i blog halfheartedly?

See it,

Idag känns det som att jag ska göra allt men samtidigt så skjuter jag upp "allt" tills imon, meeen jag gör ju ändå massa nödvändiga och onödvändiga saker idag? Jag fattar ingenting. Det är 43 timmar och 40 minuter tills mitt plan går. Fatta, jag kan räkna i timmar nu!

För ett år sedan var jag mitt uppe i en hetsk sommar i Torekov. Från time to time kändes det som att jag jobbade dygnet runt, men jag trivdes riktigt bra - jag tjänade ju pengar! Det var helt underbart att bo ihop med Tove och Jens under en sådan lång period och jag vill säga att vi alla kom närmre varandra. Och nu när jag vet att jag är på väg tillbaka dit kan jag inte annat än längta, alla småsaker så som att dricka superäckliga drinkar och spela sällskapsspel. Göteborg är antagligen lite bättre just i år då det är där alla vänner befinner sig, men man kan inte få allt. Min sommar har knappt börjar och då har jag haft 25 grader och sol i flera månader. Tror att jag känner så för att jag varit i Bryssel under en sådan lång tid och att jag skulle tillbaka till Sverige när barnen fick sommarlov. Att barnen i Belgien går i skolan till mitten på juli är ju inte mitt fel.

Det går bättre än väntat det här med att barnen har sommarlov. De är nöjda med att leka med sitt så länge jag inte stör, vilket passar mig utmärkt eftersom jag då kan passa på att tvätta oxh städa (läs: lyssna på mysik och dricka kaffe).

Nej så är det väl inte riktigt kanske, men överdriva är ju lite min grej. Jag blev tvungen att väcka dem vid halv elva för att de inte vaknat av sig själva. Och lockade med lite Harry Potter. Igår sa de att de vill att jag ska läsa alla sju böckerna för dem och jag har inte varit så varm inombords på länge.

M, 8 år: "När jag blir stor och får pojkvänn så ska han inte röka, han ska inte vara allergisk mot djur, han ska gilla djur, alla djur. *pause* Och mig."

Idag ska jag följa med familjen på utflykt, morgontrött och hungrig som jag är har jag glömt vad stället heter. Det är en stor sjö med en enorm klippvägg, någon som vet? Hur som helst ser inte vädret helt 100%igt (höhö) ut med heltäckande mulna moln. Destinationen ligger dock 45 minuters bilväg utanför staden så det kan ju hända att vädret är bättre där.

Nu måste jag dra mig,

Har gjort rubriken till en länk så att man kommer direkt till inlägget ifall man klickar på den. Testa!

När jag som bäst satt och tänkte på vilka det är som läser min blogg insåg jag att det är "för många" för att endast vara min familj och vänner. Så jag gick in på Google Analytics för att se hur det såg ut.

Jag har besökare lite spritt över hela världen vilket är sjukt roligt, framför allt när man ser att det inte är en slump utan att folk återvänder. 

Självklart har jag flest läsare i Sverige med tyngdpunkten i Göteborg och på bilden till vänster ser ni var ni är någonstans. Åh vilken fin formulering. Jag menar så klart att ni kan se eran egen stad där (om det inte är första gången du och din stad har hittat hit). Poängen är i alla fall att jag har rätt i det faktum att folk återvänder och det är inte bara kompisar. För jag har inte så många kompisar. Hö hö. 

Sen kan man ju även konstatera att södra halvan av Sverige is the place to be. Och med södra halvan räknar jag bort Gävle och norr ut. Aj, undrar hur många tår jag trampar på nu. Var på kartan sitter du?

Det jag försöker få sagt är tack för att ni kommer hit och läser, tittar på bilder och kommenterar. 

På återseende,

Nu börjar det kännas på riktigt, jag flyttar härifrån. Om en vecka är inte detta mitt rum längre och eftersom jag nu har plockat ner allting från väggarna ser det inte ut som mitt rum heller. Känslan av att vara gäst är nu större än någonsin.

Att man kan vara så nöjd med sig själv efter att man följt någon annans tips. Jag har beställt mig en hårmunk - eller hair donut som det också kallas - online från snowdrops.com men kunde ju inte vänta på att den skulle komma fram (till min moster - förstå vinken!).

Så för att få till denna frisyret tog jag ett par nylonstrumpor, snurrade ihop dem och använde dem som substitut. Det fungerar hur bra som helst! Här i Bryssel blir håret väldigt tort på grund av kalkhalten i vattnet så jag behövde inte ens använda spännen för att få det att sitta kvar.

Snabb instruktion på hur du gör: Börja med att sätta upp håret i en hög tofs, trä sedan allt håret genom hårmunken och fördela det jämt så att den - hårmunken/nylonstrumporna - inte syns igenom. Efter det är det bara att vira håret runt tills du fått dig en snygg knut.

Pas de problème!

Så idag blev jag alltså hemma med lillpojken som har feber. Jag har en känsla av att det kommer bli en del bloggande idag så titta gärna in fler gånger. Vill ni göra mitt liv lite lättare får nigörna lämna en kommentar och berätta vad som händer ute i världen.

En mycket trevlig kväll och natt med Lisa och Olivia. Det blev ordentligt med skratt ute i natten på Lisas balkong.

För att spara så många kilon ur resväskan kommer jag behöva ha på mig hängselbyxor, högklackade svarta pumps, en stor tjock stickad tröja i marinblått med Amerikanska flaggan på och för att den inte går att packa ner: min halmhatt. Det är okej att skratta högt.

Nu har jag packat ner och upp och om och slängt och gråtit litet. Att det ska vara så svårt? Jag tycker annars att det är sjukt roligt att packa för att man känner den där härliga känslan av att vara på väg någonstans. Och nu ska jag hem. Hem på riktigt, mitt fina underbara Göteborg. Jag kommer sakna Bryssel med dess ineffektivitet, friheten att göra vad man vill, när man vill och alla underbara vänner jag har skaffat mig här. 

Jag får hemskickat en väska med 20 kg imorgon och kommer trots det troligtvis ligga precis på gränsen. Allt jag kan göra är att se glad och trevlig ut och hoppas av hela mitt hjärta att det inte är många som ska checka in baggage på morgonflyget.

Keep your fingers crossed,

Jag har nu stängt mitt belgiska bankkonto och spenderat dagen till att mentalpacka, det är viktigt att allt är genomtänkt innan man sätter igång. En härlig promenad i solen och sedan en cocacola på gräsmattan med Timbuktu - Resten av ditt liv. Mycket bra låt.



Nu sitter jag vid datorn med en heltokig frisyr och hoppas att barnen vill hoppa studsmatta så jag kan mysa i solen. Ikväll blir det klackar och drinkar med Lisa och Olivia på the Lodge. Riktigt fisförnämt.

Känns en aning åttital med håret åt sidan och sen ett tappert försök till att var cool med en ogenomtänkt fläta sådär från ingenstans. 

- Vissa dagar borde man inte få blogga.

Alla tittar på de fantastisk orangea läpparna till vänster? Bra. Jag såg bilden först i en tidning för ett tag sedan och blev helt kär i färgen och ville bara ha den, har letat länge efter ett sådant färgstarkt läppstift. 

Idag åkte jag med Olivia och Lisa till chokladoutleten för att äta lite gratis godis. På vägen tillbaka gick vi in i en liten smink- och hudvårdsbutik (typ som Kicks) där vi gick runt rätt länge mellan hyllorna och tittade på produkter åt höger och vänster, fnissade åt den återfukande gelen för Bald Guyz och spanade på sminket som fanns uppradat. Till slut fastnade jag för läppstiftet från L'Oreal och tänkte att det ser ju så sjunkt fräsch ut och det är läskigt att handla hos Mary Kay då jag inte ser färgerna fören jag faktiskt får hem det. Problemet nu var ju dock att det inte fanns någon tester så jag kunde inte se om det faktiskt var så fantastiskt oranget som bilden visar då någon hade "lånat hem" det.

Idag packas det väskor, rings samtal, förstörs väggar, fixas det fotoalbum och äts mat med tre av mina fantastiska vänner här i B. 

Peace,

Det var en mycket trevlig kväll hemma hos R med tacos och allsång innan vi tog oss in till Gare Centrale för att promenera bort till en klubb vi aldrig varit på tidigiare. Resycle Art. Det var mycket spännande musik och människor. En klubb i min smak där rökning var förbjudet inomhus, var det någon som kände behovet blev det till att gå ut. Utanför kunde man sedan socialisera sig med diverse roliga typer och en hel del franska talades från mitt håll. Jag blev riktigt förvånad över min egen talförmåga.

Hemma vid halv sju på morgonen var det fint att få krypa ner i sängen och sova. Sex timmar senare vacknar jag med ett panikryck när pojkvännen ringer för att fråga om födelsedagspresent. Även om jag hade hjärtklappning i någon minut var det en härlig väckarklocka.

Ikväll har jag suttit hemma och ritat medan Spotify har skränat ut en himla massa musik. Jag vet att jag har sjungit med, men jag kan inte nämna en enda låt. Ovanstående bild är en av många som tillverkades idag och trots gårkvällens festande har jag mått riktigt bra idag. Allt man behöver göra är att duscha och äta ordentligt. 

Nu är det bara att hoppas att de kommer fram i tid så jag kan få dem innan jag flyttar till Torekov!

Ny månad, nya mål. Om ni inte kommer ihåg vad jag lovade mig själv i början på juni kan ni klicka här för att läsa det extremt osammanhängande inlägget igen, men jag har även gjort det lätt för er latisar:

"Målen för juni blir en härligt bvlandad kompott av alla tidigare mål jag haft här i Bryssel. Det ska tränas 3 ggr/veckan, sluta ätas godis och annat skräp (ja, jag äter mängder av skräp, gärna med lite extra skit på) & och framför allt sparas pengar. Jag har två löner kvar att införskaffa mig och sedan är jag tills vidare utan jobb. Låter mycket bättre än "arbetslös"."

1) Jag tränade 14 gånger under hela juni månad vilket blir ungefär 3,5 ggr/veckan. Bra jobbat!

2) Ätit skräp 16 dagar.

3) Pengasparandet har gått riktigt bra och jag är nöjd med mig själv. Idag köpte jag lite tågbiljetter och shoppade online men jag har inte gått loss på rean (än).

Juli kommer bli månaden då jag flyttar här ifrån och sätter punkt på Brysselkapitlet. Mina mål denna månaden är att komma hem till Sverige och känna mig nöjd och klar. Jag ska inte ångra någonting på grund av den hemska anledningen att jag låtit bli att göra saker här. Det ska hängas mycket med vännerna och familjen, jag ska lösa alla praktiska grejer utan fuss och komma hem som den nya Linnea jag trivs så bra i. Hon som varit hemma i Göteborg och hälsat på några gånger, men som jag inte riktigt vet var hon var nu senast.

Till Place Luxemburg bar det av och Olle blev besviken när vi inte fick åka med bussen längre än vad vi skulle. Jag kände snabbt att kvällens höjdpunkt skulle bli att gå hem, ibland är det bara så. Tråkigt men sant.

Så vi promenerade till stället med de godaste pommesarna - visst ett ord - och köpte med oss det och var sin cola, sedan traskade vi hem till mig mig. Vi kröp ner i sängen med hörlurarna i (älska pluggen som gör att man kan ha två par i samma iPod) och lyssnade på sista striden medan vi smaskade i oss vår nattamat. Det var otroligt mysigt och till slut somnade jag i rummet med endast stearinljus som ljuskälla, bara för att vakna precis när han slår i marken. And he was dead.

Det som är det sämsta med allt detta är att det snart tar slut. Inget mera komma hem med Olle som sällskap, inget mera göra ingenting på mitt eller hennes rum, inget mera någonting med någon av tjejerna här. Om en vecka är det slut. Vemodigt är ordet jag letar efter när jag ska försöka förklara känslan och tankarna inför hemflytten. Jag har varit hemma och hälsat på i Göteborg mer än en gång, men nu kommer jag hem på riktigt och det kommer inte finnas något Bryssel kvar för mig att återkomma till. Inte mitt hem längre. Himla tokigt.