neao

Jag har för dagen planerat att ringa en del (läs: GÔRMÅNGA!) samtal och bara ha stenfokus under hela dagen så jag ska lägga några minuter på att planera upp helgen till punkt och pricka med mat-, tvätt-, städ- och kaffepauser. Det är ju som så att man jobbar bättre ifall man har något roligt att se fram emot, och det kan räcka med att man vet att man i fem minuter ska få dricka kaffe i solen innan man går vidare till nästa punkt på listan. 

Pappa kom fram till mig igår, scrollade lite i iPhonen och säger sedan: Titta här.

Den rubriken har jag använt tidigare och nu passar den så sjukt bra. Mitt närmaste mål: Att bli Sales Director för Mary Kay. Det målet är viktigt och stort, livsförändrande för mig och mina nära och kära, det målet är långt ifrån "ingenting", det är ju bara det att resan till mitt Directorskap har varit så mycket viktigare och mer utvecklande än vad jag hade kunnat hoppats på. 

Fyra månader har jag jobbat, längtat och - det ska inte förnekas - haft litet ångest till och från, det har varit spännande att inte veta vilka som ska med mig på denna resan. Att varje dag få nya överraskningar (positiva som negativa). Fyra månader av slit som på söndag har sitt slut och OAVSETT resultatet är jag så sjukt nöjd med min prestation och med mina tjejers jobb.

Jag kommer att bli Sales Director. Om det händer nästa vecka, nästa seminarieår eller nästa decennium vet jag inte och det spelar ingen roll för mitt mål är satt och resan dit kommer (och har varit) så fruktansvärt bra. 


När jag kom hem ifrån restaurangen idag hälsade jag på Simon och nästan det första han säger är något i stil med "Hur många samtal har du ring idag? Lyft luren, LYFT LUREN, L Y F T   L U R E N !". Och detta var något som fick mig att prestera! Flera timmars jobb och nu på kvällen skulle jag belöna mig med en kopp te när Joel stoppar mig innan jag hinner hälla upp: "Nej Linnea, du ska dricka ut din 'Happy Cup' för det har du förtjänat idag!". Kärlek! Att jag har familjen med mig till 100% känns så fruktansvärt bra och att de vet att detta är mitt jobb och min framtid. Jag är sjukt lyckligt lottad.

Jag och min kära mor var för cirka en vecka sedan ute i Bollebygd och gjöt i betong. Och jag kan utan tvekan säga att det var något av det roligaste jag har gjort (på den kreativa sidan) på väldigt länge! Det blev en del fat och dekorationer till trädgården för mammas del och en hel del tavlor, ljusstakar och skålar för min del. Dessa kommer garanterat följa med mig när jag flyttar - eftersom de är så lätta...

På ett sätt så känns det väldigt bra att jag inte har bloggat sedan början på juni av den enkla anledningen att jag helt enkelt har lyckats att prioritera viktigare saker. En veckas slit av blod, svett och tårar har jag att se fram emot och sedan är det över. Ännu är jag inte säker på resultatet utan det handlar i nuläget bara om att jag måste tro på mig själv. Tro på mig och tro på mitt fantastiska team!

Sommaren har tydligen redan kommit och gått men det är inget att gråta över för vill man ha sol är det bara (eh?) att åka utomlands! Jag har börjat att måla upp härliga scenarion i mitt huvud om hur den närmsta tiden kommer att se ut och jag gillar det starkt. Väldigt, väldigt mycket gillar jag hur jag ser på framtiden trots ovisheten den närmaste veckan. 

Jag mår bra som det är och trotts det så är jag ovanligt exalterad över hur livet kommer att ändras inom de närmsta månaderna - jag är ju faktiskt en ganska så inrutad traditionalist. Och med tanke på det är jag stolt över mig själv då jag tyckte att vi faktiskt kunde hoppa att dansa kring granen.. eh, jag menar midsommarstången. 

Midsommar i sig var för övrigt en väldigt trevlig sådan och de fyra senaste åren har den varit helt annorlunda varje år, vilket har haft sina upp och ned-gångar men jag känner fullt ut att årets firande gärna får upprepa sig själv nästa år igen.

Igår gick jag och lade mig med mjukisbyxor och tjocktröja under duntäcket och frös mig genom natten. Vaknade nu på morgonen och var fortfarande kall. Så än så länge har jag haft lite hemmaspa och bara tagit hand om mig själv.

Maj är slut. Ursäkta, vad hände där? Var tusan tog den månaden vägen? 

Hur som helst så har jag klarat av mina mål för månaden (även om jag kom springandes över mållinjen med andan i halsen och redo att kräkas) och målen för juni är skrivna i sten. Det är verkligen nu det gäller. Fyra månaders intensivt arbete för en livslång förändring, det låter ju fruktansvärt gott!