Elsewhere

Jag gillar Göteborg. Skönt att vara hemma även om endast för ett dygn.

Kusinen: "Jag är blöt i hela stjärten - så det står härliga till!"

The fantastic four - eller möjligen endast de tre musketörerna, om inte Sarah kan följa med - har äntligen lyckats! Vi ska åka bort tillsammans. Ensamma utan föräldrar ska vi till Kreta för att sola, bada och festa mellan den 29:e aug till 5:e sept. It's gonna be legen - wait for it... - dairy!

Som att det inte är resa nog så ska jag flytta till Bryssel till hösten. (What? Men Linnea, du vet väl att de pratar franska där?) Japp, och det händer ändå. Jag ska au paira och på ett sätt kommer det bli som att vara storasyster hemma. Fast på ettså fruktansvärt och plågsamt sätt kommer det inte att vara som det är hemma, för det är inte hemma, och det är inte mina syskon jag kommer tjata på.

Trotts att det är långt borta och väldigt läskigt är detta något jag känner att jag behöver göra, och jag behöver göra det nu till hösten, inte om 7 år när jag har pluggat färdigt.

Den 17:e juni var jag för första gången i mitt liv på en konfirmation. Det var som vilket kalas som helst - antagligen för att vi inte var med i Kyrkan - vi sov då.

Efter ungefär två timmars minglande slängde vi oss in i bilen för en hemresa med sovande passagerare och ett ansträngt försök från min sida att hålla Jens vaken. Robert Broberg blev räddningen.

Lasse var som vanligt kung på scenen. Att stå där och känna en sådan konstig gemensakap med människor du alsrig har träffat förr och aldrig kommer att träffa igen är en konstig känsla. Att stå där med Jens armar runt sig i sammanlagt tre timmar och känna hur han - precis som jag själv - sjunger med till nästan alla låtarna gör att det värmer i bröstet. Fler än en gång rann tårarna stilla ned för mina kinder, men han märkte det ändå.

Det finns många ord som skulle kunna beskriva spelningen och känslan, och det som passar bäst är underbart.

Joel kom fram till mig senare under dagen och frågade: "Om du är med hela tiden, får jag tömma Krissis låda då?"

Han håller andan och blåser upp sina kinder, men han skulle bestämt göra det.

På kvällen tog jag på mig balklackarna och svansade ner på stan. Vid Domkyrkan mötte jag H, E och S och blev jämförd med Carrie när de såg mig gå av spårvagnen - najs.


Hälsningar från ett soligt Göteborg

Mamma och Joel kom intrillandes runt niotiden på måndagskvällen och efter en kopp te begav vi oss ut på vägen för att titta på solnedgången från E6: an. Hela himlen gick i rosa och lila nyanser och det var mer än en gång som jag vi - jag och mamma - suckade njutningsfullt samtidigt. Det var en bra hemresa.