En cirkel har ingen början
Är det nu jag ska skriva det obligatoriska "dags-att-flytta-och-så-här-känns-det"-inlägget nu? För er som väntar er något vettigt från mig i nuläget kan sluta läsa för 34 ord sedan. Räknade du? Därför att det finns inte den minsta möjlighet för mig att klämma fram några ord som förklarar hur jag mår och vad jag känner.
Eh...
Alltså, om jag skull--- fan.
Så här är det. Jag ska hem (duuh) och det kommer bli fantastiskt underbart att få vandra omkring på gatorna i Göteborg utan minsta tanke på projektarbeten eller gymnastikträningar, för det är så staden alltid varit för mig. Självklart besök på café och mysa med vänner på klibbiga uteställen. Det jag inte gjort i Göteborg är det jag ska göra nu: Jobba, utan att ha skolan på dagarna. Oj, vad flumigt detta blev? Hur som helst känns det - eller känns inte alls än - underligt att jag ska lämna Bryssel och framför allt barnen. Mina barn. Som jag har uppfostrat, bråkat och haft det underbart med i nästan 10 månader (ups, jag ljög för tanten på kommunen.) och nu ska någon annan ta över? Heltokigt.
Nu stänger jag av datorn och jag vet inte när vi ses nästa gång för det kommer bli total kaos i hjärta och sinne när jag är tillbaka på moderskeppet.
Stor, regnig kram från ett Bryssel som beter sig som det gjorde när jag kom hit. Nej, nej, det blev inte alls ett inlägg med mina tankar och känslor. Pucko.
Eh...
Alltså, om jag skull--- fan.
Så här är det. Jag ska hem (duuh) och det kommer bli fantastiskt underbart att få vandra omkring på gatorna i Göteborg utan minsta tanke på projektarbeten eller gymnastikträningar, för det är så staden alltid varit för mig. Självklart besök på café och mysa med vänner på klibbiga uteställen. Det jag inte gjort i Göteborg är det jag ska göra nu: Jobba, utan att ha skolan på dagarna. Oj, vad flumigt detta blev? Hur som helst känns det - eller känns inte alls än - underligt att jag ska lämna Bryssel och framför allt barnen. Mina barn. Som jag har uppfostrat, bråkat och haft det underbart med i nästan 10 månader (ups, jag ljög för tanten på kommunen.) och nu ska någon annan ta över? Heltokigt.
Nu stänger jag av datorn och jag vet inte när vi ses nästa gång för det kommer bli total kaos i hjärta och sinne när jag är tillbaka på moderskeppet.
Stor, regnig kram från ett Bryssel som beter sig som det gjorde när jag kom hit. Nej, nej, det blev inte alls ett inlägg med mina tankar och känslor. Pucko.