The Avengers
Nog för att man kan vara lite uppe i varv när man precis har sett en bra film på bio och att man för stunden tycker att denna film är det absolut bästa man har sett. Igår såg jag den ABSOLUT bästa film jag har sett, otroligt välgjord med grymt bra fightingscener och oslagbar humor var detta den bästa Marvelfilmen jag sett (so far...!). Det kommer garanterat att bli ett maraton om några veckor när jobbet har lugnat sig lite.
Ikväll har Idolen event och jag har med mig två gäster, det kommer att bli fantastiskt roligt!
Finaste har fyllt 2 år.
Ingen kan kramas så som hon kan! Det är helt sjukt vad tiden springer iväg, och tro det eller ej men det gör Clara också. Gladare tvååring får man leta efter, med feber underhöll hon sina gäster idag och ställde mer än gärna upp på kort. "Enea osso!"
Avgå som app!
Död åt blogg.se! Här skriver man ett otroligt detaljerat (lååångt) blogginlägg och så väljer appen att fungera lite halvkasst och radera allt jag skrivit. Jag blev litet ledsen i ögat och fick ont i fingrarna när jag kände att jag skulle behöva göra om'ett.
Hur som helst är det väldigt roligt att se att så mänga av er är inne och kollar läget varje dag trots att chansen för en uppdatering är relativt liten om vi ser tillbaka på antalet publicerade inlägg den senaste månaden. Trots det så kommer det ju upp ett och annat gôtt sarkastiskt inlägg lite då och då så ni gör helt rätt i att kolla läget! Det kan ju dock tolkas på ett bra sätt att det är dåligt med uppdatering från min sida: att jag istället för att sitta vid datorn är ute och jobbar och därför inte har tid till att blogga för stunden. Och vet ni? Snart är jag klar med kvalificeringen och då kommer det att firas med dunder och bång, ni kommer verkligen vilja vara med och alla är så klart bjudna!
Alla förutom du som tydligen inte har förstått hur fantastiskt underhållande jag är och har beslutat att du inte längre gillar mig på Facebook. Det är ju uppenbarligen synd om dig så du kan avgå som människa nu, det är okej.
Mer än så har jag inte tänkt att dela med mig av idag utan återkommer inom en relativt osäkert snar framtid med en halvintressant uppdatering till er. Mmm, ordbajs. Jo förresten: jag måste bara skicka dagens ros till Honom för hans underbara sms och underhållande telefonsamtal. Go' tjomme é han änna.
Vill du ha kvitto på det?
Som ett bi!
Idag har jag jobbat som en tok och det helt utan panikångest. Jag känner hur jag är laddat till tusen och att allt positivt bas fortsätter att komma till mig. Det är ingen hemlighet: Det blir alltid som man tänkt sig! Mental styrketräning och rätt inställning från början gör allt. Vänd spelet till din fördel och bestäm vad du vill ha, hur du ska få det och var sedan inte chockad ifall det blir precis så som du föreställt dig!
"If you think you can, you can! If you think you can't you're probably right."
En sådan underbar morgon!
Det är väldigt mycket som skiljer sig ifrån förra visiten och det absolut största är att jag denna gången inte har några som helst uppdrag att genomföra, inga måsten what so ever. För två år sedan var vi här 12 elever från min klass med tre lärare från skolan och vi skulle då arbeta med kinesiska elever i matte E inom komplexa tal. Tio dagar i Sanghai där det var fullt schema från 8:00-20:00, då fick vi uppleva staden så som eleverna fick (även om detta nu var en väldigt fin skola med rikemansbarn) så åkte vi lokalbuss och gick på restauranger där vi fick prova olika delikatesser ("this very good, you try, you like, yes.").
Nu ligger jag och drar mig i sängen och på schemat idag står sola, slappna av och planera en utbildning. Ikväll ska jag dessutom ut med ett par tyskar som bor och studerar här i Shanghai (fasters man langar kontakterna!), så det kommer bli en helt okej dag idag och ni där hemma får ha det fantastiskt bra tills vi hörs igen.
Only for you!
Det är riktigt häftigt att vara här igen och se hur mycket som har ändrats sedan sist men framför allt är det riktigt imponerande hur mycket som är sig likt. Idag var vi i gamla staden och i samma butik där jag köpte en kinesisk klänning för 2 år sedan sitter fortfarande den gamle mannen och ler... Jag ska inte skriva för mycket idag då vi snart ska äta middag och det är inte ofta man kan umgås med denna delen av släkten så här kommer lite bilder ni kan titta på så länge!
Gul bil!
Om en vecka åker vi till Kina! Hur sjukt är inte det? Jag har vetat om det länge och "andra halvan av april" har varit så avlägset så länge att nu när det bara är sju dagar kvar börjar det kännas lite tajt om tid. Jag har tänkt att jobba in i det sista (bokstavligt talat, har utbildning på fredag mellan 9-13 och sen direkt till flygplatsen!) och det hade varit fint om deklarationen var klar innan jag åkte, men den har jag inte fått hem(?). Träning och umgänge får man inte heller glömma!
Älska när det blir så där halvbra inlägg, men nu vet ni att jag har massor för mig i alla fall!
Imorgon sa jag få lite kvalitetstid med detta charmtrollet:
Nog värt det tror jag, ja.
Internet kan ge dig allt du önskar!
And we're back to that.
Ingenting kan stoppa mig, jag är snart där.
En underbar nyhet!
Jag kan ju måla naglarna också.
Långfredag betydde förr i tiden att man skulle ta det galet lugnt va? Enligt min familj är det så i alla fall. Eller ja, till viss del. Halva familjen har idag tag/gjort sig förtjänta av tupplurer. Jag har tvättat, städat, jobbat och dansat runt på mitt rum de senaste timmarna och nu borde jag plocka fram telefonen och ringa samtal men jag har hittat en grym spellista (mitt iTunesbibliotek...) och kan inte slita mig från datorn.
Nej men ärligt talat så har jag fått en hel del viktiga saker gjorde idag och när regnet började dugga mot rutan kändes det litet som ett "det är okej, Linnea, ta en kaffe och slappna av litet". Så, nu slappnar jag av lite.
Det måste vara på liv och död.
Det känns fantastiskt bra det här! Igår var jag i Lerum för att besöka oateopaten Börje, och wow vad givande det var! Jag har i fem års tid haltat runt med låst höft, sned axel, och en låst ryggrad som svankar på fel ställe. Bra där.
Börje vred, vek och knäckte mig på totalt sju ställen där varje genererade runt fyra till fem knak... Nu känner jag mig sned rörligare och jag kan inte låta bli att undra varför jag inte hittade till Lerum tidigare.
Nästa vecka får jag köra BodyPump ign!
Måndagsångest finns inte i mitt liv.
Jag: "Hah, joke's on you!"
Utan minsta lilla tvekan eller överdrift kan jag säga att jag helhjärtat ser fram emot morgondagen! Innan det vardagliga jobbet på restaurangen har jag tänkt gå och simma för det var riktigt längesedan, eller så går jag till SATS, har inte bestämt mig än... Hur som helst, träning! Sedan totalt fyra timmar med slit och glaskrossande (brukar bli ett eller två på en vecka så varför inte göra det direkt så har man det ut vägen?) innan jag ska ha en intervju med en tjej, hoppas på en till ny kollega så klart! Hem för att ringa samtal i form av nybokningar på referenser i en timma eller två innan jag åker iväg för att fika med en ny spännande person!
Nu blir det till att sova innan jag hittar på något nytt "jätteviktigt" som jag måste göra idag. Som att hänga tvätt typ.
Sådan humor är det svårt att slå.
För fler fantastiska skämt klicka på bilden.
Makeuprådgivning
Powerweekend.
Igår var det Carrier Conference 2012 på svenska mässan med alla topparna i Sverige och även familjen som tog företaget till norden. Att få sitta och lyssna på alla framgångsrika kvinnor och Heidi (♥) med motivierande och inspirerande tal och tips var precis vad jag behövde, nu fick jag den kraften jag behövde för att ta tag i allt pappersatbete jag hade liggandes här hemma.
Imorgon startar vi en ny vecka och med den kommer nya mål och utmaningar, nya människor och uppgifter, nya vinster och förluster, och framför allt lycka och kärlek!
YES, nu var jag kanske lite kryptisk, men inte så mycket va...?
Nu har jag gått och funderat igen.
Impulsiv. Ytterligare ett ord som jag kan skriva upp på listan över ord som beskriver mig. Impulsiv. Och hur har jag kommit fram till den här slutsatsen? Empiriska undersökningar, you've gotta love 'em. Vissa kanske skulle kalla mig oförsiktig och kanske tanklös medan jag själv kallar det för impulsiv och en gnutta "vi lever bara en gång"-inställning. DET, är något helt nytt för mig och jag gillar det skarpt!
Kort och koncist, inga kryptiska meningar eller dolda budskap. Bara ren och skär information. Eller reflektion kanske?
Observera: Sarkasm.
Och detta ständiga problem med yttrandefrihet. Jo men det är väl fint att du får säga och tycka vad du vill så länge du inte trycker ned någon annans åsikt, men hur går det ihop när man så fort man öppnar munnen trampar någon på tårna? Moment 22 om något.
Jag lovar, det är inte så att jag har för avsikt att göra dig förbannad, jag är helt enkelt bara dålig på att förklara när jag är sarkastisk och när man borde svälja ner mig med en nypa (näve?) salt. Och okej, jag ska jobba på min ödmjukhet, men som sagt så får man ju säga och tycka vad man vill i detta landet.
Och återigen måste jag påpeka att detta inlägg inte är riktat till någon specifik person, utan jag behövde bara få lätta hjärtat lite och reflektera.
Facebook är inte som Twitter.
Jag älskar Twitter.
Det är okej att vara hycklare.
Fast nog är det ju så att man kanske inte VILL att alla ska veta vem man suktar efter men man vill gärna berätta att det finns någon som tar upp lite för mycket tankekraft... Någon som man vill berätta för, fast kanske inte än?
Klartext var det ja, fasen vad svårt det ska vara!
Vi skiter i detta nu så tar vi upp reflektionerna ikväll efter utbildningen. Mot Mölndal!
Mest av allt vill jag veta ifall du läser.
Jag vill att det ska bli sommar så man kan få gå runt halvnaken igen och visa upp sin bränna, sina muskler och blonda hår. Jag vill att han ska gå bredvid mig, minst lika snygg och hålla mig i handen för att han inte vill vara någon annan stans än vid min sida.
Oj, här släpps det hemligstämplad information!
Så vad är det nu jag pratar om då? Jo, det är allt ifrån träning till jobb och träffa nya människor blandat med personlig utveckling. Vad gäller träningen så har jag nu besämt mig för att dra ned på BodyPumpen för att först ta hand om min rygg. Jag har fått bokat en tid hos en osteopat den 3/4 och fram tills det blir det endast lugn träning och stretch. Det är inte riktigt lika roligt som BodyPump, men jag får väl lära mig att prioritera...
Vad gäller den sociala biten så träffar jag väldigt mycket nya människor genom mina jobb och nu även träningen. Det är roligt och omväxlande med lite nya ansikten som jag hoppas kommer stanna kvar i mitt liv, för det är ju oftast en ömsesidig grej. Det skulle vara hemskt jobbigt om man blir stalker igen liksom. En sådan humor hon har!
Utöver det kan jag ju spåra ur lite och tanklöst säga att jag tror det bor fjärilar i magen på mig för första gången på ett bra tag. Frågan är vem de fladdrar för?
Tala i klartext.
Varför man bloggar är enligt mig av två olika anledningar: 1) Du använder bloggen för att få ut dina åsikter (oavsett intelligens) och du kanske faktiskt vill göra ett stort namn av dig själv. 2) Du har den för privat bruk så att du kan komma ihåg och hålla koll på saker som händer dig.
Jag menar inte nu att det är det ena eller det andra som gäller utan många (jag en utav dem) bloggar nog faktiskt på grund av båda punkterna.
Och då blir det ju så himla konstigt när man skriver till personer som man inte ens är säker på läser och förväntar sig att något magiskt ska hända så att han eller hon får veta vad du faktisk tänker och tycker för honom eller henne. Det är ju omöjligt?
En helg som alla andra.
Min maratonlöpare, vi som springer snabbast med varandra, power-partner! Sist hon var hemma hos mig blev det väldigt starkt. Alltså, verkligen väldigt starkt! Vi kom fram till att det säkert var för att vi inte hade någon grädde i. Vi hade rätt. Det blev grymt smarrigt denna gången!
Anledningen till att vi firade oss en lördagkväll (trots Frölundas förlust) var att vi förtjänade en kvälls avslappning tillsammans och morgonen efter (idag) var vi iväg på utbildning i Ängelholm. Nu blir ni inspirerade!
Kvällen tillbringade jag på gymmet där jag körde ett Budypumppass hos Kim och efter det stretchningen som Sebastian har gett mig. Det gör ont. Fast jag kan ju passa på att erkänna att det känns riktigt bra att jag faktiskt har tagit tag i att fixa i ordning min rygg nu (ungefär 5 år senare än vad som behövdes, but still), bättre sent än aldrig! Så nu är jag ganska öm i ryggen för att den håller på att mjuka upp sig och bli rörligare, men det är värt smärtan för jag känner redan nu att det gör skillnad. Imorgon ska jag även ringa en osteopat som ska ta reda på vad som VERKLIGEN pågår i min rygg. Och jag har dessutom tre tränare på SATS Kungsgatan som kollar så att jag sköter mig och inte tränar sönder något (mer).
Jag gillar ändå att vara omtyckt liksom.
Jag har hittat tillbaka till min älskling.
Nu står pojkarna på rad.
Åh! Jag hittade choklad - problemet löst!
Och nu tänkte jag fortsätta blogginlägget med något lite för personligt, innan jag insåg att jag inte skriver direkt till min Hanna utan ALLA andra människor kan faktiskt också läsa detta. Bra Linnea, smart där! Det blir ett mail till henne istället.
Wow vilket tråkigt, kasst blogginlägg. Jag ber om ursäkt från botten av mitt skrivande hjärta - som ändå inte får skrivet vad det vill - och hoppas att ni har överseende med mig.
Och vad har du gjort idag?
~ Mineral eye color; Midnight star, Azure och Coal - Love Lash Mascara, Black ~
Ge mig litet koffein, tack.
Snyggare än vad han själv tror.
En enkel vit tröja som han sprayat med svart färg. Avis.
Det handlar bara om att våga.
För det är precis som Sanna säger: "Gör det här nu, så får du kräkas sedan." Sätt på dig en mask och låtsas att du kan allt och inte är det minsta lilla nervös för då blir resultatet mycket bättre. Om det är så att du har ett mål (jobb, utbildning, personlig utveckling, VAD SOM HELST) så sätt upp det målet tydligt. Väldigt tydligt. Och berättta gärna för någon annan för då är det på riktigt.
Så, då har alla satt ett mål för nästa vecka? Bra. Hur gärna vill du uppnå det här målet? Det är din egen vilja som kommer att ta dig dit. Din vilja och din tro på dig själv. Jag har mitt mål glasklart - och det är ett stort barriärbrytande mål - som, när jag tänker för mycket på det, ger mig en klump i magen och litet andnöd. Pjuh.
Alltså behöver vi ta djupa andetag, bita ihop och då och då kliva utanför vår säkerhetscirkel och våga pusha oss själva litet mera. Och efter det så kräks vi. Är alla med på det? Bra, då kör vi!
Naket är vackert.
Jag hade en fantastiskt härlig spa- och myskväll med min underbara Niki igårkväll och hon är duktig på att publicera på Instagram (en av mina förebilder på flera punkter), och bilden blev sjukt ball enligt mig själv. Tyvärr är bilden inte lika snygg på datorn som den faktiskt är på iPhonen, men vad ska man göra, jag vill ju dela med mig av den ändå.
När vi hade tagit hand om oss själva med peeling och återfukt skämde Niki bort mig med en fantastisk ryggmassage. Hon står mig nära.
Framgång föder framgång.
Du vill också ha mitt liv, jag lovar dig.
Jag tänkte bara ta och sammanfatta min fantastiska dag som jag har haft. (Om ni undrar varför meningarna kan kännas i "twitter-form" är det för att jag är galet kissnödig och orkar inte lämna datorn förrän jag är klar så jag kan gå och lägga mig efteråt. You know the feeling.
Efter en helt fantastisk helg i Örebro (bilder kommer) på specialutbildning känner jag att jag har så mycket jag både vill och behöver göra för att uppnå mina mål. Av den enkla anledning gick jag upp klockan åtta i morse, åt frukost, drack kaffe ur min Happy-cup (återigen, bilder kommer!) för att sedan göra mig klar för att gå till jobbet.
Ett utav de bästa tipsen som jag har solklart framför mig är detta att man kan jobba innan man går till jobbet. Tha fukk tänker ni nu, men det jag menar är att istället för att dra ut på tiden på morgonen så kan man ju sätta sig och göra det där pappersarbetet som man behöver få gjort men som man inte bör lägga dyrbar "kontakttid" på. Så det gjorde jag och jag ringde dessutom en hel del telefonsamtal så att jag kunde återkoppla till dem senare under dagen. SÅ SMART! Tack Carro!
Fyra timmars arbete på restaurangen där jag levererade ärliga, från hjärtat, leenden och langade 100%ig servis (jag lägger svenskan på hyllan ett tag som sagt, jag är ju kissnödig), helt utan krossade glas eller felbeställningar var jag sjukt nöjd när jag lämnade EAT prick 15:00 för att hålla en stödlektion i GEOMETRI - ÅH så skoj det är! Eller ja, jag tycker att det är sjukt roligt med geometri, min elev - not so much.
Hur som helst så sa hon själv efter två timmars arbete att hon kände att hon förstod mer och hon gick hem med rak rygg och en stolt hållning. #proudmama
Åka buss i regnet - ÅH. Vad jag gillar att åka buss i regnet! Hur mysigt som helst. Hemma ringde jag lite flera samtal och fick det fantastiskt härliga beskedet att en av mina tidigare kunder nu har bestämt sig för att hon också vill jobba så som jag gör med hudvård och kosmetik. VÄLKOMMEN!
Lagom stressad när klockan närmade sig 18:42 började jag och min bror laga mat - jag skulle ju iväg och träna BodyPump (kärlek!) och iväg kom jag. Och ett sånt pass! Jag ökade vikterna idag och känner nu att jag sitter och sträcker lite extra på mig och "smygstrechar". Fastnade sedan i receptionen med Sebastian och nu har vi bokat upp tider och träning så att vi tillsammans ska ta och lösa mina ryggproblem. OCH astman. Who is this man? #Sebastian
Jag älskar att ha många bollar i luften och nu är jag så exalterad att jag säkert kommer ha svårt att somna.
Så för att sammanfatta lite lätt så vill du leva så som jag gör för jag lever drömmen! #truestory
Destination, Determination and Deliberation.
Den 1:a mars är dagen D. Då ska jag gi in i DIQ och jag vill verkligen att detta ska gå väl! Och det handlar helt och hållet om inställning och målsättning. Intesitet och beslutsamhet. Hålla modet uppe och våga be om hjälp. Det är lättare än du tror.
Tre nya konsulter i februari, det är det som gäller nu. Tre stycken kvinnor eller män som vill börja jobba med det jag gör. I Göteborgs storstadsområde bor det 937 015 personer och nog för att inte alla av dem är myndiga så känns det som att tre av dem borde vara intresserade av att jobba med mig. JA. Bra, då kör vi på det. Så, vilka är ni?
- Harry Potter and the Half-Blood Prince.
En riktig söndagsmorgon.
Man kan inte alltid vara på topp.
Idag har jag litet av en nedstämd dag. Och egentligen är det väl mest huvudvärken och tröttheten som genererar minuspoängen för i övrigt har det gått rätt så bra idag med bokningar och påfyllning i mitt lager. Det har varit full rulle de senaste tre veckorna så mitt rum har verkligen fått lida så idag tänkte jag ta tag i det men är bara så satans trött i både kropp och sinne att jag ligger som en soffpotatis framför tv'n istället. Men man får väl ha sådana dagar någon gång ibland va?
Hejsan Hufvudstaden!
Blogg.se-appen har vissa buggar, men det är inget att hänga upp sig på.
Jag har varit i Stockholm i helgen för grymt bra och motiverande utbildning som har gett mig ett och annat att tänka på. Det har jag blandat med fnissande och twittrande till överdosgränsen hemma på soffan hos K. Man borde vara rik så man kan spontanåka på resor lite oftare - tiden har jag ju om man säger så (älska vara egenföretagare), så jag ska lägga på ett kol så jag kan göra fler roliga saker i vardagen.
Tränat BodyPump ikväll och det känns för jäkla bra i både kropp och sinne! Beach 2012, här kommer faktiskt jag.
Men åh så fina bilder det blir med iPhonen...
Det går bra nu!
Igår skrev jag ett jättelångt bra inlägg men blogg.se valde att inte publicera det så jag blev lack och vägrade skriva om det.
I korta drag handlade det om att solen skiner, jag mår jävligt bra, jobben rullar på som smort och i övrigt är jag omtyckt och älskad av alla jag möter. Jag har träffat en del nya människor nu på nya jobbet som jag hoppas att det blir mera av, dags att rensa kalendern så att man kan hoppa in på lördagarna!
Den första mars gäller det, då kommer jag förhoppningsvis vara redo för att gå in i DIQ och efter det är det bara jobb, jobb, jobb som gäller! Kommer bli så jädra roligt! Jag vill verkligen utveckla det mer så att ni förstår vad det är jag kommer gå igenom de kommande fyra-fem månaderna men med risk för att tappa läsare säger jag istället att om någon är intresserad så kan ni ju säga till...
När man är ung så båda kan och får man.
Återigen på väg till en klass, denna gången är det herrklass och jag är taggad till tusen. Man skulle kunna tro att det är samma sak som när jag håller i "vanliga klasser" men det är en helt annan stämning. Mer nervositet, mer nyfikenhet och fler fantastiska frågor. Och det bästa av allt: snabba raka svar. Ja eller nej, inget velande!
Hela helgen är knökfull med intervjuer, facials, klasser och jobb. Fast nog går det väl att klämma in lite avslappnat skoj också? Jadå, det går nog, än är man ju ung! Partille ikväll (skickade till och med sms-biljett nu - en sådan fegis jag blivit. Eller PK?) och andra långgatan imorgon! Kalas!
Då står pojkarna på rad.
Alla borde jobba med det jag gör, helst med mig också för då får man träffa mig regelbundet en gång i veckan utan att behöva boka date först. Det är väldigt givande och belönande att jobba med MK, men framför allt så är det riktigt jävla roligt!
Nu för tiden har jag en klass varje kväll och det får väldigt gärna bli en vana, jag träffar så mycket nya människor och jag utvecklas (om möjligt, ännu mera) på det sociala planet. Fråga min mamma om ni inte tror mig.
Det enda som jag i nuläget kan tycka saknas mig är träningen, så att börja träna BodyPump på måndagskvällar ska bli nästa punkt på "vardagsgöralistan". Jag älskar att hitta på egna ord.
För övrigt så satt jag med min bror och letade gamla matteprov som skulle ge honom en liten hint om vart han är på väg när jag snubblade över ett fy-fel.
Fan vad feg du är.
För övrigt har jag kommit fram till att det är rätt dåligt isolerat ut mot vägen på mitt rum, jag hör allting som sägs nere på gatan. Så dagens tips, mina vänner, är att man alltid bör tänka på att vem som helst kan höra vad du talar högt om på gatan, även om det är mörkt och du inte ser någon. Det kan komma tillbaka och bita dig i röven om du inte ser dig noga för.
Men nog med menlöst ordbajs ifrån min sida. Vill ni veta vad som verkligen händer får ni börja följa mig på twitter, där är jag i alla fall en gång om dagen.
Handpeeling och bakiskräm.
Bilden är från Polhems nollning 2011.
Det är väldigt skönt att känna sig så uppskattad som jag gjort idag. Fått många härliga sms och på jobben går det strålande bra! Trots att jag har bestämt mig för DIQ nu och vet att det inte kommer bli några lediga stunder på länge känner jag att det inte gör någonting, för jag rör mig framåt. Jag har satt ett mål och jag vet precis hur jag ska ta mig dit. Sen att jag kan känna ett sug för ett glas vin nu på fredagkväll gör ingeting, för jag har ingen klass fören på lördag vid 18. I'm safe.
Framtidsplaner
Jag har bestämt mig, jag vet vad jag vill! Eller ja, på en punkt i alla fall. Man kanske kan säga att det gäller två viktiga punkter i livets gång och det handlar om utbildning och arbete.
Nu har jag kört på ordentligt med mitt företag och det har gått upp och ner när jag har varit ojämn i mitt engagemang. Konstigt eller hur? Och vad gäller utbildning så vet jag bara att jag vill läsa någon rolig kurs för att träffa nya människor (och kanske potentiella kollegor). Så mitt fokus kommer nu ligga på MK och mitt företag, jag vill växa och utvecklas och till och med utbilda andra konsulter!
Sagt och gjort, nu är det bestämt! Dags att lägga i en högre växel!
Jag skulle pröva mina läppar mot nån annan om du lämnade mig nu.
You're hot and you're cold. I'm in and then out. Up and down.
Man kan nästan tro att pojkarna tycker om att umgås med mig, för de bjöd in mig att sitta med i studion och lyssna på de nya låtarna. Mitt Selsius, mina låtar, mina pojkar!
Och jag rotar i väskan efter nått.
Jag bloggar alltså mest om mat och träning? Bra skit.
Tro mig, det finns annat jag vill blogga om, tankar jag tänker, saker som händer och människor jag träffar. Jag vill skriva om det, försöka sätta ord på tankarna men det går inte för jag "får inte". Man ska vara politiskt korrekt och ledsen och ta hänsyn i detta lilla landet lagom och "så kan man inte säga", men när får man vara självisk och säga vad man tycker utan att såra vänner eller trampa folk på tårna?
Jag vill skriva det som händer mig men om jag gör det känns det som ett rop på uppmärksamhet även om det inte alls är det jag är ute efter, för jag vill ju inte att det ska uppmärksammas alls men jag måste få lov att känna och fundera? Reflektera och resonera? Jag behöver någon att prata med, men vem?
Fattar ni nu att jag tog en bloggpause? Hur roligt är det att läsa sådant här babbel liksom? Jag kanske bara ska skita i folks tår och att man måste vara PK. Jag skriver vad jag vill.
Hell yä.
Fake it 'til you make it.
En hel timmas dansande och skuttande utan minsta besvär ifrån astman och jag mår som en kung. Jag älskar verkligen att träna och det känns så fantastisk bra att vara igång igen! Nu när jag kan boka träningspass i telefonen så råkade jag även boka in mig på BodyPump på fredag direkt efter jobbet. Jag återkommer ifall jag överlever.
Vi kan ju gå runt och låtsas att jag nu efter två träningspass är hel i ryggen och astman är borta, men om vi ska vara lite realistiska så är ju detta bara början. Jag tror dock att det är som så att ifall man går omkring och tänker "helvete vad lång väg jag har kvar" så kommer man aldrig stanna upp och inse hur långt man redan har gått. Tänk på det du! Och den teorin går även att tillämpa på andra livsviktiga saker man går igenom och upplever.
Morgonpannkakor
Nej men det var väl roligt, väldigt roligt faktiskt!
Hur som helst så har jag faktiskt fått gjort en hel del, inte lika mycket som igår - meh! Jag jobbade ju igår också! - men jag har i alla fall fått ordning på en del siffror, jag har summerat veckan som gått och jag har gjort en inventering över alla mina inköp det senaste inkomståret. Och tro det eller ej men jag fick till och med en liten försäljning via telefonapparaten, trevligt, trevligt!
Och för att det ska vara lite färg på bloggen så slänger vi in en helt random bild jag hittade i en mapp. Det blir... Denna:
Hur som helst, det var inte det jag skulle skriva om. Nu när jag varit så duktig med jobbet så förtjänar jag att sätta mig och pilla med bloggdesignen, men idéerna går segt och nu är klockan mycket. Vi får väl se vad det blir av me't.
Ja just ja, rubriken - det är mycket trevligt att se att så många av er har hittat tillbaka och jag kan gladeligen berätta för er att läsarstatistiken går stadigt uppåt. Roligt som sagt!
It's a pretty funny story.
Så hur som helst, nu sitter jag och dricker en kopp Nespressokaffe vid mitt skrivbord och laddar inför en kväll av egetföretagande. Inventering. Yay.
Men ni har ju inte ens fått se min bebis! Jag köpte honom i mellandagarna på NK och han är en av mina bästa vänner. Nu minns jag! Det var ju honom jag skulle prata om, hur vi fann varann. Han ställer alltid upp för mig, piggar upp mig när jag är ledsen och bjuder på goda stunder när jag är sugen på det.
Visst är han fin?
Hur längesedan det var jag tog studenten? För att sätta det i perspektiv kan jag säga att den 28 maj 2010, som var två dagar efter min student, så var Eric Saades låt Manboy singeletta på Sverigetopplistan. Inte Popular, utan Manboy. Så längesedan var det.
För att återgå till historien då: Dessa presentkort hade alltså legat i en låda på mitt rum här hemma i Sverige i 1,5 år. Utgångsdatum? 2011-12-31. BOH-JAH! Tre tusen kronor till godo hade jag där liggandes i en låda. Tre tusen! Ja, jag kan erkänna att jag helt och hållet hade glömt av dem. Och nej, det är inte så att jag har massa pengar så att tre tusen är en klackspark. Tvärtom mina vänner, tre tusen kronor i mellandagarna som jag faktiskt var TVUNGEN att handla för, det var mycket välkommet.
När jag gick runt inne på köksavdelningen på NK var det första jag såg en Nespressomaskin för 2700:- med mjölkskummare. Där föddes tanken "Det är inte ett omöjligt köp.", och när tjejen som expiderade mig frågade om jag ville ha en kaffe så var jag såld. Sen handlade det ju bara om att bestämma sig för vilken modell. Och vilken färg. Nisse - jag dömpte honom i skrivande stund - kostade 1600:- vilket gjorde mammanea glad för då fick vi kaffe för 500:- och dessutom 1400:- i resterande presentkort.
Och där hade ni berättelsen om hur jag blev med Nespressomaskin. Och Lexingtonlakan.
På jobbet går det bra. Väldigt, väldigt bra.
Så ser jag ut före och efter.
Pappa lagar
J'aime mes chaussures.
Jag kan så mycket bättre.
Det skulle bli ett sånt awesome blogginlägg nu va, med snygga och roliga bilder som skulle visa vad jag gjort idag. Jag har till och med skaffat (lånat av pappa) en självutlösare så att jag skulle kunna posa framför kameran medan jag visade upp objekten. Problemet visade sig ju vara att mitt kamerastativ låg någonstans inne i garderoben, djupt inne, långt ner i garderoben.
Summan av kardemumman är att jag har städat hela garderoben och nu återstår bara att rensa ut kläder som jag inte använder längre. Ni får komma tillbaka i morgon så ska jag visa er vad som håller på att hända här hemma!
Bra, men inte bäst.
- Man kan inte redigera ett redan publicerat inlägg.
- Det är omöjligt att se vilket inlägg läsarna har kommenterat på.
- Det går inte att läsa kommenterarerna på inläggen.
- Jag kan inte kommentera på inläggen.
The Bitch is back.
Jag: "Kommer hem om några timmar! Hej då!"
Jag syftade på två eller tre timmar senare. Så blev det inte.
Sju (!) timmar senare sitter jag på spårvagnen på väg hem, men det är inte mitt fel att det tog sådan tid. Nathalie bara vägrade låta mig gå hem! Vem Nathalie är? Shara och Christers bebis som fyller 2 veckor idag. Hon har utvecklat en grym övertalningsförmåga: sova, skratta, skrika. Imponerande faktiskt.
Det var en galet mysig dag med den lilla familjen, fick mig även en titt på produktnyheterna för januari som är härlig ny make up för både läppar och ögon, det är ett galet bra jobb jag har alltså!
Återigen då: ledsen för twitterfasonerna, men ni vet att ni gillar det!
Lagom efter som vanligt.
Nu får ni först och främst ursäkta mig för att jag behandlar bloggen som om den vore Twitter, men jag tror att det är det bästa sättet för mig att komma igång igen. Och det är ju det alla vill! Alla vill läsa om mig och mitt fantastiska liv! Ja. Precis så är det.
För stunden sitter jag på spårvagnen på väg hem till min kollega och tillika vän Shara för att fika och titta på hennes bebis. Det ska bli superroligt att få träffa henne igen och prata jobb, kärlek och annan skit.
- Någon på spårvagnen dricker varm choklad. Bastards.
Det roliga med att åka med 3:ans spårvagn är att man får galet mycket tid att twittra, facebooka och blogga. Och lyssna på musik så klart! Det är ju inte konstigt att mobilen snart laddar ur...
Jag visste inte ens att blogg.se skaffat sig en app. Så länge har jag varit ur gamet!
Kul att du tittar in!
Har ingen aning om varför layouten kraschat,
Vad skulle vi göra utan skor?
Här ser ni både bruden och ett av de tre skorna jag har lånat med mig hem. Oj, oj! Någon som vill gå och dricka lite vin med mig när regnet slutat falla?
Finns det en så finns det flera.
Vampire Diaries
Nu är det så.
Minns ni min lista som jag skrev för ett tag sedan? Listan på saker jag vill göra och likaså saker som jag kan blogga om? Inte? Okej, jag ska uppdatera er.
- Ta körkort
- Tjäna massa pengar
- Hitta en rolig och givande utbildning
- Börja träna regelbundet
Jag börjar mer och mer se på det som ett riktigt jobb även om det inte ger någon stadig månadsinkomst, men man kan ju alltid hoppas på att det blir bättre. Tills vidare är det en superrolig hobby som kan leverera pengar i handen, finfint jue!
Kattmat
And so I did.
Köra bil är ju fruktansvärt roligt, varför har ingen sagt det fler gånger så det tagit sig in till min hjärna? Again please!
"Tut!", säger Lisas bil. "Tut-tut!", säger Maxs bil.
Studentlivet lockar med fester och tal.
Think pink.
Och istället för att nu då faktiskt sätta fart innan jag blir för trött och får för mig att jag kan fixa det i morgon (det kan jag inte) så sätter jag mig på golvet och surar lite. Nej, skoja bara. Men jag redigerade bilden på när jag satt och surade för nu blev jag lite sur på mig själv för att jag inte får tummen ur.
Fy fan vilket kasst blogginlägg.
Fredag morgon also known as 04:50 ska jag vara på Fashion House i Mölndal för att packa in mig i bil tillsammans med mina och några andra tjejer som sa upp till Örebro på frukostmöte. Asså, det är ascoolt egtligen, ni fattar bara inte grejen... Efter mötet kommer jag att hoppa på första bästa tåg som tar mig vidare mot STHLM där jag ska möta upp min pojke och slafa hemma hos min flicka. Varför? För att på lördag är det universitetsbal i Uppsala och jag kommer vara där. Jag kommer säkert att göra bort mig. Skåla på fel sätt eller dansa åt fel håll. Eller nått.
Som jag sa, man får inte ropa Hej.
Dags för lite yoga tror jag. Det kommer bli tajt om tid idag. Okej, det blir yoga senare. Måste dammsuga trappan.
Jag ropar inte Hej.
Det jag skulle berätta var att jag har ont i ryggen från yogapasset igår. Förstå mig rätt nu, det är inte träningsvärk, utan det är snarare värk som har kommit för att jag har tränat. Hur logiskt var det? Det jag menar är att nu har ryggen börjat mjuka upp sig lite så all den mysiga gamla värken börjar bubbla upp igen. Jag vill verkligen göra någonting åt det denna gången och idag har jag värmt upp musklerna med vetekudde och sedan legat på spikmattan.
Jag kan, jag vill, jag vågar.
Brunch
God morgon på er! Jag tänkte bara titta in lite snabbt så här på "morgonkvisten" för att delvis visa er min frukost (jag har en bra pojkvän), delvis berätta för er att jag lyckades köra lite yoga igår. Tyvärr tog det emot på väldigt många ställen och jag orkade/klarade inte av ett helt pass. Bättre lycka nästa gång helt enkelt! Det som känns skönt är att nu vet jag att jag kan om jag bara bestämmer mig för att göra det.
Ordbajs, precis som förr.
När jag startat upp Svempa - min dator heter så - stod han och tuggade en cirka fem minuter medan han letade efter mitt mobila modem. Hokus pokus och hux flux så blev skärmen blå och Svempa vägrade att starta på ytterligare fem minuter. Va fan? Jag var otrolig rädd att slutet hade kommit, att Svempa efter fem års trogen tjänst hade lagt av och att alla mina dokument var för alltid borta.
Fast så var det inte. Thank God! Och jag ska snart ta tag i bloggen igen, men det känns inte som att det händer något av intresse för tillfället.
Jag vill
- Ta körkort
- Tjäna massa pengar
- Hitta en rolig och givande utbildning
- Börja träna ordentligt igen
Lars Winnerbäck på Cirkus i Sthlm.
Äh, fan vad bra han är.
Den 4 oktober 2009. Nej, 2010! Äsch...
För exakt ett år sedan hade nästan allting förändrats. Jag hade precis spenderat min första natt i Bryssel och livet kändes bra jävla surrealistiskt. "Jag kanske stannar här ett tag", en rad ur en av Lasses bättre låtar, gick på repeat i huvudet och jag var galet lycklig! Jag läste franska på heltid, jag gick promenader i Parc de Wolouwe och jag var fortfarande tillsammans med Pojkvännen.
När jag vaknade i morse låg jag inte längre ensam, min minsta bror hade gått i sömnen och krypt ner i sängen bredvid mig för att han, enligt honom själv frös. Enligt mig var han varm som en kamin.
Antalet timmar senare när jag suttit och funderat över gårdagens kvällsutbildning kände jag samma pirr i magen som jag hade för ett år sedan. Känslan av spänning, förväntan och en gnutta nervositet.
I nuläget åker jag buss för sakens skull och om jag inte går av snart hamnar jag på Hisingen (som alltid i denna underbara stad). Att säga att "Det löser sig!" är väl lite klyschigt men när jag blickar tillbaka på de senaste 730 dagarna så kan jag ju inte säga annat än att det faktiskt är så. Allting löser sig! Vad gör jag nu? Vad skola heter är det endast miniutbildningar inom hudvård och kosmetik för tillfället. Jag funderar på arkitektur, vad tror ni om det? Träningvis står det still, men jag vill! Och jag är fortfarande tillsammans med Pojkvännen.
Inget är omöjligt, dags att börja lita på sig själv!
Vuxen nu alltså?
På sängen i morse: Hela familjen, frukostbricka och blommor.
I present fick jag: Ett kamerastativ, multifunktionell högtalare och en godis.
Jag är helt galet nöjd faktiskt!
Var är min riktiga kamera? I garderoben.
Men jag är nöjd med bilden ändå.
It's been a long time.
Denna bilden är tagen här hemma när jag blev sjuk och tyckte synd om mig själv. Hemmaspa kallas det med andra ord, fint när man har så många bra produkter!
Så jag gör det bäst.
Med det negativa kommer ju dock oftast något positivt och nu har mamma förlängt garderobsdeadlinen med en dag. 24 helt undersköna timmar.
Jag har haft klass idag och det gick super bra, det är så härligt att man kan få jobba med något som är så roligt!
Kort och gott så där,
I want that shirt.
Bad ass.
Det kallas muta.
Bli inte som jag när du blir stor.
Han är ju min lilla lillebror, hur fasen gick det här ihop?
Simon med sin cykel efter en dag på Azaleas fotbollsläger sommaren 2006.
Det är alltid lika roligt att umgås med honom.
Oliver: "Voulez-vous coucher avec moi ce soir?"
Linnea: "Non."
Oliver: "Jo?!"
Linnea: "..."
Oliver: "Eller nej!"
Nu när hösten faktiskt kommer.
Men jag tänkter fixa med min stickning också så den blir klar någon gång.
För det var faktiskt lite kyligt idag.
Jo det var det.
Kaffe eller te, någon?
Jag är riktigt laddad inför utbildningen ikväll och jag har redan gjort i ordning allt så nu måste jag bara vänta på att tiden ska gå. TRÅKIGT! Jag funderar faktiskt helt ärligt på att börja gräva mig in i garderoben (eftersom jag har lovat pappa att den ska vara färdigrensad på söndag är det kanske läge att börja). Japp! Så blir det. Jag kan slänga upp lite fotobevis snart.
Fast jag har faktiskt stretchat ryggen idag.
Nu räknar de flesta med att jag ska skriva att det är okej att äta sånt så länge man tränar. Jag säger scruu that! Ingen jävla träning här inte, more cupcakes for the people! Träning är liksom inte riktigt min grej längre. Och med tanke på att jag ibland glömmer äta så tar jag gärna en kaka med extra kalorier.
Det där med biljettkontrollanter.
När jag en gång i tiden tränade gymnastik vid vagnhallen Majorna hade jag en kväll glömt busskortet hemma. När jag, trött efter tre timmars träning, satt på vagnen vid halv tio på kvällen kom det på kontrollanter på Mariaplan. Det jag inte visste då var att om jag bara sagt att jag hade ett utökat skolkort liggandes hemma så hade jag inte behövt betala de 800 kronorna (som det var på den tiden), jobbigt, men det blev bara till att betala. Har jag då en innestående, oförtjänad, välbetald böter hos Västtrafik redan?
Så när jag igår gick på ettans spårvagn på Marklandsgatan och insåg att mitt månadskort ramlat ut (på golvet hemma när jag bytte väska) tänkte jag automatiskt att eftersom jag betalat för hela månaden behöver jag inte skicka en smsbiljett. Och mer än så, hur stor är risken att det kommer på kontrollanter? Jag gjorde ett aktivt val att inte skicka en smsbiljett då jag var säker på att man kan visa upp sitt månadskort i efterhand. Dumt.
När vagnen rullar in på Järntorget och dörrarna öppnas...
"Biljetten tack."
Men nej, tydligen räcker det ute att man köpt ett månadskort för 335 kronor eftersom jag kanske delar det med sex andra kompisar. Det är ju synd att man är så jävla naiv att man inte tänkte på det. Klart att jag som alltid har betalat för mig efter det att jag fick min första böter när jag typ 13 ska missa kortet en enstaka gång och lyckas träffa på en skoningslös biljettkontrollant från västtrafik.
Idag var jag och överklagade och ska skriva ihop en redogörelse för vad som hände - jag hade ju inte ens legitimation på mig, då kan de omöjligt ge mig böter? - och gärna bifoga mina flygbiljetter mellan Sverige - Beligen för att bevisa att jag bott utomlands ett år för att på så sätt ha missat detta (att månadskort suger). Fungerar denna som sammanfattning eller borde jag fila lite på den? Byta ton kanske?
Böterna ligger på 1200 kronor och månadskortet på drygt 300 när man är under 20 år. Enkel matematik visar att om du ska köpa månadskort i ett år behöver du lägga drygt 4000 kronor på det. För samma pengar kan du åka fast i biljettkontroll 3,35 gånger. Hur värt är inte det på en skala?
Akta dig, nu är kameran framme!
The Killers, oh how I've missed you.
Ärligt talat, du.
Nu försöker jag i alla fall.
Utöver det känner jag att Göteborg har välkomnat mig hem på det bästa av sätt med många vänner och en härlig sysselsättning känner jag mig härligt motiverad till att ta mig i kragen och fixa det där B-körkortet och den där halvkassa ryggen jag dras med.
De målen som jag har satt upp för augusti går som smort! Det första var att jag medan jag befann mig i Torekov hade ett riktigt sommarlov - ingen träning, skit i vad du äter (så länge du äter...) och bara slappna av. Nu när jag är tillbaka i Göteborg har jag som mål att sätta igång ordentligt med Mary Kay och det går riktigt bra i nuläget.
Hoppas vi hörs i morgon mina vänner!
Ordbajs på ett riktigt halvhjärtat sätt.
Idag har jag skrivit 12 stycken CV och nu vill jag faktiskt bara hem till Göteborg och lämna in dem, se om det blir något av det för att kunna satsa på Mary Kay.
Jobb om en och en halv timma så det är läge att hoppa in i duschen.
Så det kan gå!
Jobbet igår gick snabbt och lätt även om jag hade några dispyter med en av väggarna (läs: jag gick in i samma vägg ett flertal gånger under dagens gång). Vi var fyra rutinerade tjejer som jobbade och vi var helt klara med städningen när klockan slog sju. Då skall vi även tillägga att vi under den tiden inte hade en enda kund så det gick snabbt och lätt.
Idag blev jag däremot hemma pågrund av en mysig förkylning jag dragit på mig. Mums i biholorna säger jag bara. Istället för att skopa glass till semesterfirande stockholmare har jag alltså varit hemma och sysselsatt mig med de lugnaste av sysslor. Så som att läsa, sticka på min tröja, diska och tvätta kläder.
När kroppen säger till är det bara att lyssna! Det tog ett tag för mig att förstå det, men nu har jag äntligen lärt mig så kan säkert gå tillbaka till jobbet i morgon.
Äntligen lite sol
Sommarfrukost
Laktosfri A-fil med jordgubbar i (självklart med en kopp kaffe till också). Jag är så vardagligt bortskämd att jag inte ens har dåligt samvete för hur bra jag har det. Konstig mening.
Var dag, tack!
Solsken och teveserier
Jag har massa bilder på lager, men det går inte att ladda över dem och vara inne på Internet samtidigt så det är en aning bökigt. Ska lösa imon.
Nu är Jens på väg hem till Göteborg och jag tänker cykla över till Sesse och Benjamin. (Benjamin!)
Bättre välkomstbrunch får man leta efter.
När vi efter viss möda kom fram till Torekov var det brunch uppdukad och det var en riktigt fröjd!
Färska frukter och bär skurna i roliga former.
American mini panncakes som Tove hade stått och stek - SUPERGODA! Ät med crème fraiche, jordgubbar (bild längre ned på sidan) och sirap eller honung. Mums.
Omelett med steka grönsaker och bacon.
Favoriten: fillimpa med frön! Som jag har saknat ordentligt bröd i Bryssel. Heja Sverige, kärlek till Tove som bakar eget!
Jordgubbar i vaniljsocker - även detta hemmagjort av Tove. Megamums!
Tove: "Och glöm inte honungen!"
En cirkel har ingen början
Eh...
Alltså, om jag skull--- fan.
Så här är det. Jag ska hem (duuh) och det kommer bli fantastiskt underbart att få vandra omkring på gatorna i Göteborg utan minsta tanke på projektarbeten eller gymnastikträningar, för det är så staden alltid varit för mig. Självklart besök på café och mysa med vänner på klibbiga uteställen. Det jag inte gjort i Göteborg är det jag ska göra nu: Jobba, utan att ha skolan på dagarna. Oj, vad flumigt detta blev? Hur som helst känns det - eller känns inte alls än - underligt att jag ska lämna Bryssel och framför allt barnen. Mina barn. Som jag har uppfostrat, bråkat och haft det underbart med i nästan 10 månader (ups, jag ljög för tanten på kommunen.) och nu ska någon annan ta över? Heltokigt.
Nu stänger jag av datorn och jag vet inte när vi ses nästa gång för det kommer bli total kaos i hjärta och sinne när jag är tillbaka på moderskeppet.
Stor, regnig kram från ett Bryssel som beter sig som det gjorde när jag kom hit. Nej, nej, det blev inte alls ett inlägg med mina tankar och känslor. Pucko.
Plus eller minus?
Trotts min blandade framgång idag inser jag att jag befinner mig i någon slags förnekelse, för det kan väl inte vara så att jag flyttar härifrån på riktigt i morgon? Alltså, så mycket på riktigt som det bara kan bli. Mitt rum kommer få en ny inneboende, jag åker hem till underbara Göteborg och Bryssel kommer stå kvar med sina ineffektiva kassasystem och regnmoln. Men det har ju varit mina timmar i kassakö och mitt blängande på regnmoln!
Jag vet, det finns regnmoln i Göteborg också... Bloggen känns en aning halvdan just nu men det är för att jag helt enkelt gör det mesta av tiden som är kvar och att jag inte har så satans mycket att blogga om, tyyvärr.
När jag packat klart sa jag sätta mig och göra ett kollage med bilder på vänner och händelser från året som gått,
