neao

Jag körde faktiskt bil idag. Otroligt läskigt, men destumera roligt! Och inte nog med att jag tog några varv på parkeringsplatsen, jag körde faktiskt ut på vägen! Och inte nog MED DET! Jag lyckades starta i uppförsbacke och pappa blev mäkta imponerad. Märks det att jag är ödmjuk eller? 

Köra bil är ju fruktansvärt roligt, varför har ingen sagt det fler gånger så det tagit sig in till min hjärna? Again please!

Nu ät jag påväg till EAT hör att dra in lite pengar och ikväll ska jag och pappa köra bil! Anledningen till denna minipanik är för att jag för någon vecka sedan insåg att min bror får börja övningsköra om mindre än ett år. Eh. Men jag måste kolla så att intygen fortfarande gäller...

Nu är jag hemkommen ifrån helgens stora äventyr och huvudet är tungt av alla intryck jag tagit in. Det var helt fantastiskt roligt och jag hoppas att det blir fel baler i Uppsala.

Karriären går riktigt bra nu känns det som och jag hoppas att det fortsätter uppåt! I morgon är det full rulle från första sekunden (och egentligen ska det väl vara rullande redan nu, men jag ska städa snart), för i morgon ska jag stryka min balklänning - jag har kollat så att den passar, okej? - innan jag går till jobbet och jag bör även packa iordning klassväskan för att på kvällen ska jag ut till Torslanda för att träffa ett gäng mysiga tjejer som ska få testa hudvården. DÄR kom första punken. Mycket imponerande lång mening om jag får säga det själv. Jobbigt att läsa den dock. *Läser det igen.* Fett jobbigt, men så får det vara. 

Och istället för att nu då faktiskt sätta fart innan jag blir för trött och får för mig att jag kan fixa det i morgon (det kan jag inte) så sätter jag mig på golvet och surar lite. Nej, skoja bara. Men jag redigerade bilden på när jag satt och surade för nu blev jag lite sur på mig själv för att jag inte får tummen ur. 

Fy fan vilket kasst blogginlägg. 

Fredag morgon also known as 04:50 ska jag vara på Fashion House i Mölndal för att packa in mig i bil tillsammans med mina och några andra tjejer som sa upp till Örebro på frukostmöte. Asså, det är ascoolt egtligen, ni fattar bara inte grejen... Efter mötet kommer jag att hoppa på första bästa tåg som tar mig vidare mot STHLM där jag ska möta upp min pojke och slafa hemma hos min flicka. Varför? För att på lördag är det universitetsbal i Uppsala och jag kommer vara där. Jag kommer säkert att göra bort mig. Skåla på fel sätt eller dansa åt fel håll. Eller nått.

Jag hade nog kunnat blogga egentligen, om jag bara orkade. Saken är den att nu när jag smått börjat träna igen så får min kropp panik och ska omedelbart bli småsjuk. Hela torsdagen spenderades därför sovandes i sängen. Ja, efter att jag varit på jobbet då så klart.

Hur välrutinerad man än är så vill man (läs: jag) nu säga att jag har förbättrat bloggandet. Jag menar, detta är ju trots allt tredje inlägget på mindre än 24 timmar. Är inte det bra då eller? Och så det klassiska med "peppar, peppar, ta i trä" för nu kommer jag väl antagligen få bloggtorka på ytterligare en vecka, men jag hoppas att jag ska lyckas denna gången. 

Det jag skulle berätta var att jag har ont i ryggen från yogapasset igår. Förstå mig rätt nu, det är inte träningsvärk, utan det är snarare värk som har kommit för att jag har tränat. Hur logiskt var det? Det jag menar är att nu har ryggen börjat mjuka upp sig lite så all den mysiga gamla värken börjar bubbla upp igen. Jag vill verkligen göra någonting åt det denna gången och idag har jag värmt upp musklerna med vetekudde och sedan legat på spikmattan. 

Jag kan, jag vill, jag vågar.

God morgon på er! Jag tänkte bara titta in lite snabbt så här på "morgonkvisten" för att delvis visa er min frukost (jag har en bra pojkvän), delvis berätta för er att jag lyckades köra lite yoga igår. Tyvärr tog det emot på väldigt många ställen och jag orkade/klarade inte av ett helt pass. Bättre lycka nästa gång helt enkelt! Det som känns skönt är att nu vet jag att jag kan om jag bara bestämmer mig för att göra det.

Idag tänkte jag lägga ut ett riktigt härligt och inte minst inspirerande blogginlägg med fina bilder som skulle ge både mig och er en mantal spark i rumpan. Det fanns dock ett problem med denna teori.

När jag startat upp Svempa - min dator heter så - stod han och tuggade en cirka fem minuter medan han letade efter mitt mobila modem. Hokus pokus och hux flux så blev skärmen blå och Svempa vägrade att starta på ytterligare fem minuter. Va fan? Jag var otrolig rädd att slutet hade kommit, att Svempa efter fem års trogen tjänst hade lagt av och att alla mina dokument var för alltid borta. 

Fast så var det inte. Thank God! Och jag ska snart ta tag i bloggen igen, men det känns inte som att det händer något av intresse för tillfället. 

Äh, fan vad bra han är.

För två år sedan var jag nybliven artonåring. Många dörrar öppnades men på det stora hela fortsatte livet att rulla på som vanligt. Jag gick fortfarande i skolan, höll fortfarande på med gymnastiken och var fortfarande tillsammans med Pojkvännen. 

För exakt ett år sedan hade nästan allting förändrats. Jag hade precis spenderat min första natt i Bryssel och livet kändes bra jävla surrealistiskt. "Jag kanske stannar här ett tag", en rad ur en av Lasses bättre låtar, gick på repeat i huvudet och jag var galet lycklig! Jag läste franska på heltid, jag gick promenader i Parc de Wolouwe och jag var fortfarande tillsammans med Pojkvännen. 

När jag vaknade i morse låg jag inte längre ensam, min minsta bror hade gått i sömnen och krypt ner i sängen bredvid mig för att han, enligt honom själv frös. Enligt mig var han varm som en kamin. 

Antalet timmar senare när jag suttit och funderat över gårdagens kvällsutbildning kände jag samma pirr i magen som jag hade för ett år sedan. Känslan av spänning, förväntan och en gnutta nervositet. 

I nuläget åker jag buss för sakens skull och om jag inte går av snart hamnar jag på Hisingen (som alltid i denna underbara stad). Att säga att "Det löser sig!" är väl lite klyschigt men när jag blickar tillbaka på de senaste 730 dagarna så kan jag ju inte säga annat än att det faktiskt är så. Allting löser sig! Vad gör jag nu? Vad skola heter är det endast miniutbildningar inom hudvård och kosmetik för tillfället. Jag funderar på arkitektur, vad tror ni om det? Träningvis står det still, men jag vill! Och jag är fortfarande tillsammans med Pojkvännen.

Inget är omöjligt, dags att börja lita på sig själv!