I nuläget är jag helt och hållet övertygad om att jag + Göteborg + bloggning inte är en sån himla bra kombination. Varför? Till att börja med så är min dator kvar i Bryssel för den är tung och jobbig att konka med sig när man inte har garanti på trådlöst internet hemma. Utöver det så är det så mycket som händer och så mycket jag vill hinna med att göra innan jag flyttar hem till B igen. Nu ska jag äta frukost!
Hoppas att ni tänker spendera dagen på bästa möjliga vis - alltså som en helt vanlig dag som alla hjärtans dag eller en måndag - själv tänker jag spendera den med Jens på lite olika kaféer, mys i Bryssels fina parker och ikväll pirates of the caribbean 4 med Lisa och Stina.
Jag älskar att lyssna på musik och nu vill jag verkligen tipsa er om mina gamla men goda vänner, bröderna Goddard. Än så länge har de en låt uppe och jag har redan lyssnat på den flera gånger för att den är så fin. Ta en titt!
Helgen har gått fort men samtidigt konstigt långsamt. Jag har blivit sämre på att ta fram kameran och det stör mig. Något som jag gillar är att jag trots det lägger ut lite bilder och små texter jag satt ihop. Bara för att jag inte har en hel text med halvtaskiga fördjupningar betyder inte det att jag inte har något att visa upp eller förmedla.
Hoppsan! Jag hade tydligen helt glömt av att blogga idag, tur att kvällen än är ung.
En généralekänner jag att det är riktigt fint att bo utomlands och att jag är lyckligt lottad som hamnat där jag är idag. I morse spenderade jag en timma åt ZUMBA med Olle och mitt i träningspasset ringde Jens ( - bara för att han kände för det - pluspoäng! ), efter att jag fräschat upp mig hemma tog jag mig till Blomqvists för en härlig svensk latte.
Att endast rätt sällskap kan påverka humöret jag behåller resten av dagen är för mig självklart. Och efter en sådan bra start med ett härligt träningspass var jag alldeles härligt sällskapssjuk och tyckte att Elli, Regnhil, Livia och Felizia var ett utmärkt sätt att fortsätta dagen med.
Jag skulle vilja lägga upp någon snajsig bild som jag tagit nyligen men jag har inte så mycket att komma med i nuläget tyvärr. Har varit dåligt med fotande på senaste. Skärpning! Istället bjuder jag på denna fina bild som idag är exakt ett år gammal. Bal, bal, bal. Hela Facebook skriker om Polhems studentbal.
Insåg för några minuter sedan att jag inte har köpt någon biljett tillbaka till Bryssel den 1:a juni. Dock var jag för trött för att få den minsta av panikkänslor (vilket inte var nödvändigt över huvudtaget), efter litet tittande på hemsidor blev det SAS denna gången. Mitt kort fungerar som vanligt inte att betala online med men nu är det gjort och jag tackar min mamma för att hon står till assistans. Kärlek till dig!
Idag fyller min lilla skrutt ett år. Det har gått trehundrasextiofyra dagar sedan Polhems studentbal 2010 och hur mycket har inte hänt under tiden som gått? Mitt absoluta favoritbarn i nuläget. Vi spenderade åtta timmar tillsammans när jag var hemma sist och vi gick båda två igenom episoderna som kallas morgontrött, hungrig, rastlös, trött och nyfiken. Synd bara att vi inte lyckades timea dem.
Igår var jag och hämtade upp mitt röstkort på parlamentet (det är viktigt att rösta i omvalet nu den 15:e maj) och idag fick jag iväg det. Eftersom att jag vet hur Bryssel fungerar nu när jag har bott här i sju månader var jag inställd på det värsta. Till att börja med trodde jag inte jag skulle hitta det, sen skulle det väl antagligen vara stängt eller JÄTTEDYRT. Eventuellt favoriten: Jag skulle inte kunna göra mig förstådd.
Fatta min förvåning när jag hittar det helt utan problem, det är ingen väntetid och min franska flyter på så bra att det är över innan jag ens hann reflektera för mycket över vad jag skulle säga. Och visst verkade det som att det gick bra. Jag betalade ungefär 30 svenska kronor för att det skulle skickas som ett prioritetsbrev, nu kan jag ju bara hoppas.
Nu kände jag mig lite tvungen att testa detta med BlogLovin' eftersom jag tycker det är roligt med statistik, bloggar och andra nätverk. Frukta ej, förhoppningsvis så kommer inte detta göra för ont.
Själv använder jag mig inte av BlogLovin' men klickade mig in nu för att se hur det ser ut. Där sökte jag på min blogg och då fick jag upp min egen blogg som första träff av 204 matchningar. (Sjukt originell man känner sig då.)
Nog för att den har min absolut första design, men det tycker jag inte är något problem. Och tydligen finns det redan sex personer som har fått det att fungera (trevligt, trevligt) så ni kanske kan hjälpa Tindra?
London. Fina, underbara London, jag älskar dig. Helgen har varit fantastisk på alla sätt med promenader i solsken, drinkar på barer, sånger i the underground och tupplurar varje dag ute i Brixton mellan fem och sex. (Tupplurar is the shit, sova en timma på eftermiddagen är något man alltid borde göra.)
Eftersom jag har svårt att acceptera att jag är turist när jag åker till främmande städer så blev det inte så mycket turism gjord. Vi gick på marknad i Notting Hill, strosade runt i soho och gick på bio på Leicester Square (Beastly).
Självklart festade vi med dans och drinkar också - det är fint att umgås med bartenders så att man kan festa gratis. Det var alltså inte bara tupplurar och biobesök... Hostlet vi bodde på var riktigt fräscht och jag rekommenderar det varmt till er som funderar på att semestra i London. Det var riktigt prisvärt med ett centralt läge. (Barkston Youth Hostel heter det.)
Jag trivs väldigt bra i London och i sällskap med två Londonbor blir det bara ännu bättre. Någon gång i framtiden ska jag bo där.
En tanke som slog mig när jag satt på tåget hem var att om man kunde se alla passagerarna samtidigt - typ i ett kontrollrum för övervakningskameror - så skulle det se sjukt roligt ut varje gång tåget åker ut ur en tunnel. Varför? För att då försöker alla bli av med locken för öronen. Jag satt så att jag kunde se åtta personer samtidigt och jag fnissade varje gång.
Något som jag kom att tänka på när jag fotade min teckning i förra inlägget var hur mycket vinkeln påverkar fotot. Eftersom att jag inte har någon scanner ville jag ju visa er så mycket av teckningen som möjligt, alltså fotade jag pappret rakt ovanifrån. Sedan testade jag även att fota när jag satt ner framför bilden för att se hur pass stor skillnaden blev. Kan ni se det?
Fokus ligger på huvudena vilket gör att flickans ben och killens kropp får roliga proportioner. I och med det får bilden till vänster ett djup, som att man står och tittar på dem lite underifrån och på bilden till höger ser man de rakt ifrån sidan och det är lika mycket fokus över hela bilden.
Jag skojar bara. Jag vet precis varför jag vill hem till Göteborg, men här i Bryssel har jag ingen press, ännu mindre stress och om jag går upp på morgonen har jag hur många timmar som helst till att bara göra just ingenting. Att få sitta och lyssna på musik, rita och kanske skypa lite med Australien.
Och framför allt tycker jag det är fint när jag kan få ut lite känslor när jag tecknar. Hmm, undrar vad jag tänker på i nuläget...
Jag känner ju själv dock att när man väl hittat några bra låtar så går man och lyssnar på dem. Det är först när iTunes visar hur många gånger du har lyssnat på låtarna som det kanske blir lite jobbigt.
Jag kan komma med hur många (bort)förklaringar som helst till uppdelningen av låtarna. Till exempel att jag har ny iPod och inte så mycket musik att fylla den med, eller att de övriga låtarna jag vill ha lyssnar jag på via Spotify. Eller så kan jag ju bara erkänna att jag tycker att dessa låtarna är sjukt bra! Som Doris säger när hon erkänt att hon aldrig ätit en fisk: Skönt att slippa bära på det.
Alla har vi någon gång dragit ursäkten "nej, jag har inte råd" och så har man antingen suttit hemma eller följt med i alla fall. När det är så att man faktiskt får lite svettningar och ont i magen för att man inser hur verkligt illa ekonomin ser ut... då kanske läget är värre än vad man först trodde?
Så när jag satt för mig själv och funderade (alltid på toa som detta görs bäst) fick jag mig en sån fantastisk uppenbarelse att jag gjorde en riktig segergest med armarna uppsträckta i luften. Skatteåterbäringen kommer ju om några månader och då kommer de största utgifterna vara täckta. Jag har ju trots allt några stycken. Hemliga sådana. Dyra, hemliga, stora utgifter.
Men det är ju som Olle säger: Varför tjänar jag pengar i Bryssel? För att spendera de på roliga saker och resor. Så det så.
Fram tills nu har jag bara legat i sängen med vidöppna fönster och tittat på Chuck och läst ut en mycket bra bok (ja, jag syftar på Breaking Dawn). För första gången på länge kunde jag känna känslan av sommarlov, och det var ett bra tag sedan jag upplevde ett riktigt sommarlov.
Ja, jag tänkte ju alltså bara påpeka att det inte snöar i Bryssel.
Jag var inne på Olles blogg nyligen där hon hade skrivit om ett av alla våra samtalsämnen. Nu ska jag inte säga att jag inte mindes att vi pratade om detta för det gör jag (jag kommer till och med ihåg var vi var på Rue de la Loi), men jag gjorde däremot inte en lika grundlig fördjupning som hon gjorde. Och jag orkar inte skriva en egen heller för den delen. Olle, den 3:e maj: Idag pratade jag och Linnea om problematiken när folk kommer till Bryssel och hälsar på och man måste visa dem staden. Allt det där viktiga man måste ha sett för att ha sett Bryssel. Jag är inte säker på att jag har sett allt det där, eller ens vet vad allt är. Det är inte därför jag är här, och på mina lediga stunder utforskar jag inte kyrkor som finns med i guideböcker direkt. Jag kanske tar en promenad och hamnar i ett kvarter jag aldrig sett innan, eller så går jag på bio och fascineras av att det inte är bestämda platser utan först till kvarn som gäller. Jag vet vilken mataffär som är billigast och jag vet var alla H&M på Rue Neuve ligger. Jag kan enkelt ta er till min skola, eller barnens skola för den delen också, och visst så kan jag ta med er till Grand Place för det vet jag att man ska ha sett. Men framför allt så bor jag här, lever mitt vardagsliv. Springer hem till kompisar om kvällen och ligger och skrattar i en säng. Köper hämtmat och äter, bara för att jag inte orkar laga mer mat. Eller så sitter jag hemma en hel dag och målar, för jag har så mycket tid.
Jag tror att nästan alla som flyttar utomlands anpassar sin nya stad och sitt nya land efter ens egna liv och ens egna personlighet. Jag tror att jag är ovanligt lat och inte riktigt orkar gå ut och kolla på allt som finns.
Men framförallt så tror jag att Bryssel inte är en så spännande stad. Sådeså.
Det är fint när man inser att folk tittar in på bloggen på eget bevåg. Jag har börjat använda mig av Google Analytics och eftersom att jag är like statistikgalen så passar det mig alldeles utmärkt. Man kan se varifrån folk kommer in på min blogg, hur många gånger de har klickat runt och även var i världen mina läsare befinner sig! Hihi, Linnea får flipp! Utöver det känner jag att läget är fint idag och det kommer bli ensamhäng på min balkong framtills det att barnen kommer hem från skolan. Snart dags för brunch!
En morgonpromenad ner till Centralstationen för att köpa mina tåbiljetter till och från London mellan 7-9 maj. Bara för att jag kan sådär. Jag hade ju tänkt klämma in Paris också men min plånbok håller inte med, så jag lägger hellre de pengarna på en Sverigevisit i slutet på maj istället.
Snart ska jag iväg och hämta barnen och jag hoppas att de vill vara ute för här är det strålande sol med minst 20 grader. HAH! Suck it!
I morgon kommer tjejen som eventuellt ska ta över som au pair till hösten. Hur konstigt är det att jag tycker det känns lite besvärande att hon ska komma in på mitt rum och inspektera det för att se om det duger till henne själv? Och när vi ändå var inne på samtalsämnet sa jag till mina värdföräldrar att jag kan tänka mig stanna sommaren ut så länge de behöver mig. Jag är hellre här och arbetar än hemma och sysslolös. Plus att jag faktiskt trivs väldigt bra i Bryssel och vet att även om alla svenska tjejer åker hem så kommer jag att hitta någon ny att vara med. Till exempel killarna med longboard som jag kan tänka mig leka med i parken.
Oavsett utgången vill jag verkligen göra det bästa av min tid som jag har kvar i Bryssel och jag tänkte lyda mina egna råd och försöka leva i nuet.
Jag tror inte att barnen någonsin varit så glada att se mig och det är alltid en fin känsla. M skulle visa att hon hade lärt sig hjula men någon stans blev det fel och hon fick väldigt ont i handleden. Vi hoppas att det inte är något allvarligt då tösafian är rädd för sjukhus.
När hon skriker och gråter som högst kommer F fram till mig med ett enormt leende på läpparna och säger:
problematiken när folk kommer till Bryssel och hälsar på och man måste visa dem staden. Allt det där viktiga man måste ha sett för att ha sett Bryssel. Jag är inte säker på att jag har sett allt det där, eller ens vet vad allt är. Det är inte därför jag är här, och på mina lediga stunder utforskar jag inte kyrkor som finns med i guideböcker direkt. Jag kanske tar en promenad och hamnar i ett kvarter jag aldrig sett innan, eller så går jag på bio och fascineras av att det inte är bestämda platser utan först till kvarn som gäller. Jag vet vilken mataffär som är billigast och jag vet var alla H&M på Rue Neuve ligger. Jag kan enkelt ta er till min skola, eller barnens skola för den delen också, och visst så kan jag ta med er till Grand Place för det vet jag att man ska ha sett. Men framför allt så bor jag här, lever mitt vardagsliv. Springer hem till kompisar om kvällen och ligger och skrattar i en säng. Köper hämtmat och äter, bara för att jag inte orkar laga mer mat. Eller så sitter jag hemma en hel dag och målar, för jag har så mycket tid.
