neao

När man sitter i soffan och fakiskt inte klarar av att titta på TV'n för att man blir så tagen av det man ser, borde man kanske försöka titta på någonting annat istället då? Svar: Nej, för det är najs.

Och det är inte konstigt att det blir som det blir, tänk dig själv att få huggtänder nerborrade i nacken? Supermysigt!


PS. Ibland så skriver jag så sjukt bra saker här alltså..

"Joho, tänk för det har jag visst de'! Min mamma är en ängel uppe i himlen och hon tittar ner på mig genom ett litet hål och min pappa, han é negerkung i söderhavet!" - Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump.

Det är så mycket trotts som bubblar upp inom mig och jag hör hur jag för 15 år sedan gick runt och sa: "Fy farao vad du é elak!" Inte för att det var Pippi som var min karaktär egentligen, nej nej. Jag var envis som en gammal get och gick runt och gjorde saker i smyg.

PS. När jag tänker efter så gör jag fortfarande saker i smyg, jag kanske inte har vuxit upp så mycket som jag vill få mig själv att tro?

Fick idag ett mail på Facebook från en av mina gamla gymnaster och det bara värmde till i hjärtat.

Det gör inte alls att man får lite hemlängtan, men framförallt känner jag hur bra jag mår för att jag har verkligen gjort ett avtryck hos henne och påverkat hennes "gymnastikkarriär". Att veta att någon som man inte har någon biologisk eller familjenärhet till kan se upp till en så mycket, att veta att jag är någons förebild är en himla bra boost för egot.

Igår tittade jag på The Wedding Date med mamma och pappa. I början satt vi alla tre och sa att vi hade sett den förut men ingen av oss kunde komma på vad det var den handlade om.

Nu i efterhand kan jag bara säga att det var en riktigt fnissig chick flick. Kat hyr en manlig eskort för att ha med sig en date till sin lillasysters bröllop där brudgummens best man är Kats exfästman, krångligt och det blir värre. Helt klart värd att se!

Det bästa citatet kommer från en artikel om Mr. Eskort: "Every woman has the exact love life she wants." När man låter det sjunka in lite och har funderat ett tag (eller bara tittar vidare på filmen) inser man att det stämmer.

Om det inte går så bra betyder det att man lägger allt fokus på det negativa i förhållandet. Om allt bara känns underbart är det för att man väljer att lyssna och se det som är bra: kärleken och lyckan. Dock handlar det inte bara om att lyssna utan när det väl kommer till kritan så handlar det om besluten man tar.

Om du bara tänker tillbaka så kommer du komma till en viss tidpunkt där du inser att det var "det" beslutet som gjorde så att ni hamnade där ni är nu. Det tjejer/kvinnor gör då är att ta på sig skulden för det, men det är inte rätt väg. Istället för skuldenkänslor bör man ta på sig ansvaret för att göra rätt beslut i fortsättningen. Och allt ligger inte på kvinnans beslut. Tro det eller ej, men oftast är man två personer i ett förhållande.

En väldigt bra film, rekommenderad.

A warning sign, jag har inte många dagar kvar och så sjukt mycket att göra. Jag vet att jag alltid tar på mig mer än vad jag klarar, men det brukar ju bli bra ändå.

Därför har jag nu bestämt mig för att stanna hemma idag och få ordning på mitt rum. I morgon ska jag göra ärenden på stan och på onsdag fyller jag år. Inte på det störta partyhumöret än. Det är lite samma som när jag fyllde 18, då var jag sjukt otaggad, men då var du här och gjorde allt bättre med din närvaro.

Jag gnäller inte, jag konstaterar bara. Än så länge har det gått bra, men igår slog det mig att jag åker ifrån mina älskade bröder och då small det. Jag flyttar. Jag flyttar långt bort och jag kommer vara ensam. When the truth is, I miss you.

Vad hade jag inte gjort för att bara få vara liten igen och inte växa upp. Jag vill inte bli vuxen, det är jobbigt. Det kräver ansvar som jag inte vet om jag vill ta på mig än. Det kräver ett mod som jag inte är säker på om jag har. Trots att hela jag säger emot så vill jag göra detta ändå, men jag saknar tryggheten.

So I crawl back into your open arms.

Jag vet inte hur många av er som listade ut det under tidens gång, men om ni tittar i menyn till vänster så kan ni se refrängen till den underbart fina låten som betyder väldigt mycket för mig. Ni som inte har hört denna fantastiskta sång bör verkligen ge den en chans. (Jag låter som Lucas...)

Första gången jag hörde denna var i vintras för snart två år sedan. Då mådde jag inte helt tipp topp, men den här låten gjorde allting lite bättre.

Min underbara "super-snälla-taxi-syrra" kommenterade angående mina smått nervösa tankar inför avresan till bryssel. Först tänkte jag bara svara henne men kände att det fick bli ett helt inlägg istället. För att läsa det inlägget igen kan ni klicka här.

---

T skrev så här:

 

*rättelse: det är visst någon som väntar på dig dummer! två förmodligen helt underbara barn som kommer göra mig avundsjuk varje vaken timme.

 

Till att börja med så trodde jag att hon menade att jag var gravid och jag fick panik! För det första så är jag inte det och för det andra: var fick hon den idén ifrån? Sedan insåg jag att hon menade tvillingarna som jag ska ta hand om - M och F - som ser mig som en storasyster. Pulsen gick ner igen. Mina tvivel om att jag skulle ändras som person blev som bortblåsta när jag fortsatte läsa:
ps. men man kan byta klädstil lite om man vill. baksidan är eknomin. men jag har gjort det lite sen jag kom hit ändå.. :)

Är du medveten om vilken snygg flickvän du har?

Ja det är du!

Jag har precis upptäckt hur roligt det är att fotografera med systemkamera. Dock är det ju inte min utan mammas*, så jag har nu önskat mig en egen systemkamera i födelsedags/flytta hemifrån-present. Hoppashoppashoppas!

Jag har börjat bygga upp en bild av hur jag tänkt mig att det kommer vara i Bryssel. Framförallt hur jag kommer vara. Att jag ska träna bort min astma och min ryggskada, jag vill börja dansa igen och jag vill fotografera mycket så att alla Ni kan se hur jag bor och har det. Sen är det självklart läskigt på det sättet att jag åker själv. Jag har inga kompisar med mig eller några där som väntar på mig. Alla förutsättningarna för att ändras som person ligger framför mig. Frågan är bara om jag kommer ta steget och bli en annan person. Vill jag ens det? Jag är väldigt nöjd med den jag är nu och jag vet att det fungerar för mig, så nej: jag ska inte tatuera mig eller raka av mig håret. Jag kommer nog inte ens byta musiksmak. Den jag är nu fungerar väldigt bra för mig.

Nu ska jag klä på mig och bege mig in mot Expen, trots att jag inte är anställd längre så är jag där och jobbar ändå. Jag trivs bland alla papper och kittelkrigen i korridorerna.

*Rättelse: Pappa köpte kameran till mamma när hon fyllde 40 och det är framförallt han som använder den.

I morse åkte Jens till landvetter för att påbörja sin resa. Det konstigaste i nuläget är att jag åker nästan två veckor efter honom och kommer ha varit på plats och förhoppningsvis hemmastadd i nästan en måndag innan han är framme i Australien. Knasigt.

Hursomhelst känns detta bra, eller ja, helt okej i alla fall. Jag vet hur mycket denna resan betyder för honom och mer än något annat skulle jag velat åka med honom, inte stoppa honom. Den här sista veckan som gått har varit underbar. Dock jobbig för att man vet att vi inte kommer att ses på väldigt länge, så just därför har vare sekund varit extra njutbar.

Ett år går fort, det känns som att det inte alls var längesedan jag var Über för Polhems nollning och det var inte alls längesedan jag började trean. Att nu flytta utomlands och pröva något helt nytt med ny skola, nytt språk och - tillfälligt - ny familj kommer vara en jättehäftig upplevelse. Och efter stegen på Kreta klarar jag nog tamejfan av vad som helst!

Av någon anledning hade jag många (allt är relativt) besökare igår, men jag har fan inte bloggat på nästan två veckor. Vad hände där?

---

Kreta är en jättefin ö och Hersonissos värsta partystaden med sjukt mycket norrmän (positivt eller negativt?). Tyvärr blev inte resan som vi hade hoppats och det var många upplevelser som vi gick miste om. H blev jättesjukt och var tvungen att operera bort blindtarmen redan andra dagen och efter det låg hon kvar på sjukhuset nästan hela veckan. Vi ska dock åka på en spaweekend när tiden finns till det och verkligen bara slappna av och njuta av varandras sällskap.

Vi utvecklades som personer alla tre, hittade nya sidor hos oss själva och klättrade några steg på självständighetsstegen. Som Jens sa: "En sådan resa gör du aldrig igen."

Man ser tydligt ett mönster på antalet läsare som tog sommarlov - precis som jag.

Ja, och det var allt.

Jag tänkte att det var läge att börja blogga här igen. Det var länge sedan jag skrev här och tänkte därför dra en liten sammanfattning om hur min sommar har varit.

Detn började med att jag tog studenten. Och wow. Det var något av det häftigaste jag varit med om. En sådan eufori, så overkligt och fantastiskt underbart! Helt klar den bästa dagen i mitt liv - so far.


Tre dagar senare var jag nere i skåne och jobbade på Parkis i Torekov för första gången och två veckor senare flyttade jag ner. Jag jobbade i sammanlagt lite mindre än 300 timmar denna sommaren och tjänade med det mer pengar än jag någonsin gjort tidigare. Livet börjat bli verkligt.

Att bo ensam med pojkvän och storasyster är också en spännande upplevlse, ännu ett steg närmre att bli vuxen. Vi har målat stolar, hyllor och fönsteri sommar - sånt som man inte fick göra förut för att det skulle inte bara målas, det skulle vara snyggt också.

Men det kan ju inte vara jag om jag inte drar på mig någon slags sjukdom. Denna sommaren körde jag en favorit i repris: urinvägsinfektio, mums.

Jag insåg nu dessutom att jag inte har berättat för er på denna bloggen att jag har fått en underbar liten kusin: Clara! Hon är nu tre månader, en vecka och tre dagar gammal.

Kärlek.

Ni vet det där om att jag visste vad jag skulle göra till hösten? Det blir inte riktigt så, jag åker till Bryssel i stället för att var Au Pair i ett halvår eller år, vi får se hur länge jag blir borta.

Se till att följa med mig nu bara - det är en ganska stor och läskig resa jag ska göra till hösten.
Puss!