neao

Nu när jag har myst lite med katten som jag är allergisk mot ska jag möta upp Felizia för att ta tåget mot Gent.

London. Fina, underbara London, jag älskar dig. Helgen har varit fantastisk på alla sätt med promenader i solsken, drinkar på barer, sånger i the underground och tupplurar varje dag ute i Brixton mellan fem och sex. (Tupplurar is the shit, sova en timma på eftermiddagen är något man alltid borde göra.) 

Eftersom jag har svårt att acceptera att jag är turist när jag åker till främmande städer så blev det inte så mycket turism gjord. Vi gick på marknad i Notting Hill, strosade runt i soho och gick på bio på Leicester Square (Beastly).

Självklart festade vi med dans och drinkar också - det är fint att umgås med bartenders så att man kan festa gratis. Det var alltså inte bara tupplurar och biobesök... Hostlet vi bodde på var riktigt fräscht och jag rekommenderar det varmt till er som funderar på att semestra i London. Det var riktigt prisvärt med ett centralt läge. (Barkston Youth Hostel heter det.)

Jag trivs väldigt bra i London och i sällskap med två Londonbor blir det bara ännu bättre. Någon gång i framtiden ska jag bo där.

En tanke som slog mig när jag satt på tåget hem var att om man kunde se alla passagerarna samtidigt - typ i ett kontrollrum för övervakningskameror - så skulle det se sjukt roligt ut varje gång tåget åker ut ur en tunnel. Varför? För att då försöker alla bli av med locken för öronen. Jag satt så att jag kunde se åtta personer samtidigt och jag fnissade varje gång. 

I London.

Och oj vad onsdagsfest det blev! Helt underbart rolig upplevelse att stå lite avsides och titta på medan de små barnen dansar, dricker och pussas. Jag kände mig väldigt gammal då och blev riktigt glad när jag insåg att det var två 89:or där, så jag hängde mest med dem.

Gårdagen startade redan klockan sju när Skurt informerade mig om att han stod utanför med bilen och vi skulle till Partille för att äta morgonpannkakor och åka förmiddagslongboard. Otroligt mysigt och jag SKA gör det igen.

Utöver det känns det inte som att jag någonsin kommer tröttna på den här staden och det gör ont i hjärtat när jag hör hur folk skulle göra vad som helst för att komma här ifrån. Det är väl som man säger: du saknar inte något du har!

Jag har ett handfat med en diameter på dryga 40 centimeter. Alltså krävs det extrem talang för att missa det när man ska spotta ut tandkrämen. Jag har extrem talang. 

I övrigt springer jag runt och sjunger högt och ibland falsk men det gör inget för jag är ensam hemma. Resväskan börjar nu så sakta att fyllas och jag kan känna av fjärillarna i magen: Imorgon är jag i mitt älskade Göteborg igen. 

Och så plötsligt kom bombnedslaget. Konstpaus. Vi har inget internet hemma! OH NOES! Det kommer alltså bli dåligt med bloggande april ut. Jag ska självklart hänga på så många WiFi caféer jag kan hitta runt om i stan, men jag lär ju inte sitta där ensam om man säger så. Hoppas jag.

Ledsen Svempa - min dator heter så - men du får stanna hemma i Bryssel medan jag har roligt på gator och torg i den vackraste staden som finns. 

Nostalgi,

Okej, först och främs så skulle jag ju inte följa med. Jag hade bestämt mig just på grund av den anledningen att jag skulle försöka spara pengar till London och Paris. Det enda jag skulle göra var att sova hos Olle på fredagskvällen medan familjen stökade runt här hemma (nu är de i Sverige). Men sen var det ju så bra väder och trevligt sällskap så vad ska man göra? Och jag älskar ju att åka tåg! Det blev en tripp till Antwerpen i alla fall. Och shopping. En hel del shopping.

Barnen har nu kommit i säng efter en helt fantastisk eftermiddag tillsammans. Vi åt mellanmål ute i trädgården och efter det lekte de själva hela kvällen utan så mycket som minsta lilla tjafs. Jag var så lycklig där jag satt och kikade på dem i smyg (de tyckte inte att jag behövde var hemma över huvudtaget).

Middag bestod av snabbmakaroner à la fullkorn, korv i tomatsås och grönsaker. Enkelt och mycket uppskattat. Jag räknade för längesedan ut att destu mer man anstränger sig med maten till barnen destu mindre är chansen att de äter upp den.

Läxläsningen gjordes helt och hållet utan gnäll och dessutom på rekordfart. Jag kan inte riktigt sätta ord på hur imponerad jag är.

Till slut en mysig god nattkram med orden "du är snäll" viskade i örat gjorde att jag började tveka på om jag vekrligen var vaken. Who are you and what have you done to my children?

Idag har det gått bra för mig. Enligt mig. Jag har skickat iväg en av mina tröjor till en kund och hoppas nu att Bryssels postkontor skall fungera bättre än sist jag lekte med dem. Jag har dessutom lagt in en order på hudvårdsprodukter, men jag är inte helt färdig med den än. 

J ringde mig på mobilen för inte så länge sedan och det är alltid lika chockande och underbart att höra hans röst genom luren istället via det hackande skype. Han berättade att han varit på belgisk ölprovning kvällen till ära och jag kunde inte klandra honom, men oj vad han saknas här nu alltså. 

Tjejerna börjar trilla in här på mitt rum och kvällen kommer att bjuda på varma mackor, sällskapsspel och utesittande på min altan.

Varför inte liksom? Jag har pengar. Jag har garanterat tid. Och om någon annan också vill göra det och ska dit så finns det ju ingen som helst anledning att inte göra det. 

Jag sticker till London.
Och Paris. 

Bara för att jag kan. 
Sug på den.