...hämtade en stor flaska vatten, kröp ner i sängen igen och tittade på SATC. Det är fasiken bra skit asså. Så när jag ligger där och tycker att livet är rätt okej så fylls jag av något som jag vill kalla för motivation - men jag tror inte att det är helt rätt ord egentligen - att alltid gå runt i höga dyra klackar och jag vill ha en stor garderob med massa snygga kläder. Jag vill köpa mängder av coola accessoarer för att jag ska
använda dem, inte för att de ska ligga i en låda någonstans. Jag vill flytta till New York och pröva att leva det livet. Och för att detta ska vara möjligt så kommer vi till det stora problemet i denna dröm: Jag behöver mera pengar om det ska kunna gå i uppfyllelse.

Just denna bilden är från min favoritscen i filmen. Carrie läser upp en kärleksdikt skriven av Ludwig Van Beethoven och frågar sedan Mr. Big varför han aldrig skrivit ett kärleksbrev till henne. Han svarar då att på den tiden var grabbarna tvungna att skivcka kärleksbrev för att de befann sig så långt ifrån sin käraste, det kunde vara krig eller tusentals mil som skiljde dem åt. Han kände inte något behov av det eftersom han hade henne precis vid sig. Mycket smart och fint sagt. Och det är inte ens klyschigt.
