Det var inte så här jag hade tänkt fira in det nya året, det var långt ifrån så här jag trodde att det skulle se ut nu för ett år sedan. Dock är det så att det inte finns mycket annat att göra än att acceptera läget och göra det bästa man kan utifrån det.
Efter en j*vla massa bök och stök fram och tillbaka är det nu fastställt att jag kommer att äta middag hemma hos Goofy i morgon med vänner som jag umgicks med för cirka tre år sedan, jag tror att det kommer att bli en toppenkväll och längtar lite efter att få ta på mig min glitterklänning...
Puss, god natt!
PS. om det är någon som undrar över rubriken till detta inlägg så är det för att jag har tittat på Harry Potter idag med mina bröder. Voldermort är egentligen tvärtuff och missförstådd. DS.
Nu när mellandagarna börjar ta slut känns det som att det är läge att börja träna igen. Ska man köra på ett sådant klassiskt nyårslöfte som att bli bättre med träningen och "verkligen få ordning" på mat- och träningsvanor igen?
I nuläget är jag sjukt träningstaggad faktiskt och det är lite obehagligt --- här började jag titta på 2andahalfmen så jag har ingen aning om vad jag skulle skriva mer än så.
Jag hade tänkt ut en inledning till detta inlägg men blev avbruten av min bror som frågade om jag ville spela super mario bros. Och det klart att jag vill det!
Sen ska jag städa mitt rum och läsa bok. Lovely! Hoppas på en mysig dag med mina syskon!
Efter att ha sprungit runt på stan lite för länge för att hitta den perfekta födelsedagspresenten till Hundvalpen lyckades vi ta oss hem till honom där Am lagade middag medan vi andra drack dricka.... Plötsligt - det tog 25 minuter - var det dags för mig att hoppa på en buss för att ta mig ut till Fiskebäck för att passa lillkusinen som var en underbar solstråle nästan hela kvällen. Vem klandrar henne för att hon blev lite grinig när det var dags att sova? Lagom till att Capten Jack Sparrow sköt sig själv i ryggen somnade hon på min axel och oj vad underbart mysigt det var. Blev en aningens sugen på att skaffa mig en egen...
Vid halv elva åkte jag in till domkyrkan för att träffa upp en massa sköna människor från något som känns som ett forntida liv. Efterfest hemma hos Maxie med skön musik och god öl.
Jag och Paranoidjäveln traskade från Max till Chalmers, där insåg vi att min buss skulle gå och 15 minuter och P skulle inte komma hem alls. Då kommer en arbetsvagn som stannar, P svär och tycker att hon allt kunde köra oss hem. Som om hon hade hört allt öppnar hon dörren och frågar om vi vill ha skjuts, det går knappt att tro sina öron!
Mia börjar prata om hur hon tycket att det är självklart att man - som spårvagnschaufför - borde plocka upp resenärer som står ute på natten och fryser, det enda de gör är att köra runt för att hålla spåren rena och fina så att de inte fryser igen under natten. Mia körde mig till Markland där hon sedan vände och körde P till Linné. I princip alla aggressioner jag har haft mot Västtrafik det senaste året är nu som bortblåsta!
Idag ska jag fika med Shara, umgås med Paranoidjäveln, laga mat hemma hos Hundvalpen, sitta bebisvakt för min lilla kusin och sedan förhoppningsvis följa med vännerna ut och fira H: s födelsedag!
Nu läser jag Eclipse och väntar på att Jens ska logga in på Skype, men snart måste jag hoppa in i duschen.
Morgonen började med att jag vaknade ledsen och stressad från en mardröm. Jag mötte L och hans flickvän A en dryg timma senare. Partyplanering genomfördes innan vi satte oss på Le Pain Francais mellan Avenyn och Berzelii. Sedan mötte jag upp Skurt för att använda honom som smakråd för vinteroutfit och hade en mysfika med honom innan jag träffade 50 % av "F4" för god dricka på QP. Där messade jag med Paranoidjäveln och ska nu ta och ringa honom innan jag kryper till sängs.
När vi körde ut till Bollebygd för att äta god middag och njuta av trevligt sällskap fastnade vi i den branta backen som leder upp till familjen F: s hus. När männen då skulle hjälpas åt att få upp bilen för backen gick det lite snett och bilen hamnade i diket. Vi gav upp och bestämde att vi kunde låna F: s bil när vi skulle åka hem på kvällen så att vi i alla fall kunde komma hem.
När klockan närmade sig 01:00 hade vi sagt adjö och kramats färdigt. Vi packade in oss i "lånebilen" och svängde runt garaget för att ta den andra vägen ner för kullen när vi ser att den är blockerad av grannarnas minibuss. Vi var alltså fast. Kuddar och täcken trollades fram och det improviserades fem tillfälliga sovplatser. Kanonkul! Hursom så är vi nu 24 timmar efter att vi åkte iväg för en middag hemma igen. Mycket mysigt även om dagen mest har känts som en transportsträcka innan man får gå och lägga sig. Precis som Harry Potter och Dödsrelikerna del 1.
Efter att bilen fastnat i en snödriva är jag nu "strandsatt" ute på landet med famil och nära vänner. Får se vad som händer i morgon. Lovar att höra av mig i morgon med en djupare analys. Puss,
Jag är pinsamt nöjd med mig själv, alla julklappar är klara och jag har hunnit träffa tre mycket eftertraktade vänner. En fika med T och G innan jag började ränna runt och leta efter de sista julklapparna. Jisses.
En mycket trevlig dag har det varit men jag har fortfarande inte förstått att det är julafton i morgon. Det påminner mig om något annat som jag hade svårt att förstå, också det var i juletid, men för två år sedan.
Nu är jag helt klar med ALLA julklapparna, även om jag inte är lika nöjd med det jag ger bort i år som jag var förra året så är jag klart nöjd med inslagningarna. Har blivit inspirerad av min goda vän och storasyster T. Nu ska jag hjälpa pappa med middagen (för fem minuter sedan). GOD JUL!
För visst är det mörkt, men samtidigt ett väldigt fint mörker, ett mysigt mörker. Vi har klätt granen och nu väntar städning inför morgondagen. Nu är ju inte mitt rum superstökigt för jag har trots allt bara varit hemma i åtta timmar, men jag är helt klyven inför att plocka undan eller bara mysa ner mig i soffan framför Sagan om de två tornen...
Hur som helst måste här vara rent i morgon innan jag går iväg till tandläkaren klockan 12:00 och sedan ska jag ner på stan och mysa med min Gud. Sjukt coolt va? Att kunna hänga med sin egen Gud. Det är jag det!
Uppe innan tuppen i morse för att duscha och tvätta håret. All packning fick jag dessutom med mig (tror jag) och planet var endast 15 minuter sent vilket kändes helt okej med tanke på att jag hade förväntat mig strandsittning. Här hemma har vi ätit hönekaka med julost och druckit varm o'boy till lunch och nu har vi i säkert en halvtimma försökt att få till ett fint julkort... det har gått sådär. Det är jobbigt att vara seriös, men det är en bra egenskap.
Underligt nog så tycker jag att det känns jättebra att komma hem och bara slänga sig rätt in i allt Julstök (även om det mesta redan är gjort). Nu ska jag ta och städa lite på mitt rum, inte för att det är stökigt utan snarare för att jag vill!
Idag har jag jobbat cirka fem timmar och det har gått riktigt bra. Vi har busat, spelat super mario och myst tillsammans eftersom det är våran sista kväll tillsammans på drygt två veckor (teatertårar ifrån lilla M). Vid middagen passade jag på att förhöra mig lite på vem som var kär i vem och lite sådant. Så berättar de om en tjej i klassen - vi kan kalla henne Josefin - som är kär i en kille som vi kallar för Max. Lille F lade fram sin teori med ett högst imponerat minspel: "Max är inte kär i Josefin, MEEN! Josefin slåss jättehårt. Asså verkligen JÄTTEHÅRT, så jag tror, bara tror, jag vet inte. Jag tror att Max bara låtsas att han gillar Josefin så att hon inte ska slå honom." "Oj, men det är ju inte så snällt att låtsas att man tycker om någon." Svarar jag, varpå lilla M höjer på ögonbrynen och tillägger: "Men Linnea, hon slåss jättehårt." Nu hoppas jag av hela mitt väsen att mitt plan kommer att lyfta i tid i morgon och att jag kommer befinna mig ombord på det. Annars vet jag inte vad jag gör, vill verkligen hem nu!
Dags att packa ihop datorn och julklapparna för att ladda inför en spännande hemresa.
längtan - önska starkt eller vänta ivrigt. sakna - vara ledsen för att man inte längre har något/någon - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - källa
Det är viktigt att alltid fortsätta blicka framåt och inte fastna i det som en gång varit. Trots det så kan man aldrig veta vad som kommer att hända, du kan bara vara säker på det som har hänt.
Citat från Bara inte du :
... försökte intala mig att livet går vidare och att världen är full av löften och möjligheter. Klyschor, naturligtvis. Lögn och förbannad dikt. Det är som Markus säger, det enda som verkligen finns, det enda man kan lita på, det är sådant som redan har varit. Om framtiden vet man ingenting alls.
Och det är just den tanken som gör det mer okej att sakna än att längta för att du vet vad du längtar efter men du kan aldrig vara riktigt säker på att det kommer att ske så som du önskar.
Sakna är bra när du är ledsen och behöver tröst, då kan det kännas bra att tänkta tillbaka på det som en gång var och hoppas och längta efter samma känsla/händelse/person igen. Det viktigaste är att inte fastna i varken dåtid eller framtid utan ta vara på dagen och leva i nuet.
Sjukt knasigt. Nu har tre olika personer hittat till min blogg av misstag (och lämnat en kommentar). Alla tre är engelsktalande och har endast publicerat ett till två inlägg på sina bloggar. Det är ju iofs roligt att det kommer fjärran gäster, men hur hittar de hit? Hit till lilla mig som skriver på svenska dessutom.
Idag har jag städat ur kylskåpet på produkter som inte klarar av att stå kvar över julen. I morgon blir det spagetti med sjukt mycket pesto till exempel. En svart 40 befinner sig i tvättmaskinen så att jag kan få med mig de kläderna hem under jul. Jag kanske ska köpa nya byxor också. Eller nej, jag ska köpa byxor på rean när jag kommer tillbaka till Bryssel, JA!
Ikväll har jag varit barnvakt och nu ligger barnen i säng. M hostar och jag hoppas att det går över snart så att hon får ordentligt med sömn inatt för det fick hon inte igår och i morgon ska de (troligtvis) tillbaka till skolan igen.
Datorn dog på grund av överhettning igår när jag tittade på HP1 - precis när trollet attackerar Hermione på flicktoaletten - så jag ska ge det ett nytt försök ikväll när barnen somnat.
Nu ska jag mysa ner mig i min säng och titta på Harry Potter och De vises sten. En stor tekopp väntar på mig och jag känner mig så underbart avslappnad bara för att jag vet att jag inte har någon franska i morgon. Ett slags jullovslugn har lagt sig över mig och jag bara njuter igen. Nu kan jag dock inte göra så mycket annat än att hoppas att flygplatserna öppnar igen på onsdag, för nu vill jag faktiskt hem. Vi är sjukt snygga.
Jag mötte upp A på vägen till Merode där vi skulle sätta oss på La Terasse för att ta en öl tillsammans. Det blev två öl och när klockan närmade sig ett kom L dit med en vinflaska som hon skulle dricka på väg till Canal. Jag hade verkligen bestämt mig för att inte följa med ut, jag var inte snyggsminkad och hade vanliga jeans och en t-shirt på mig. Efter en stund kommer det fram en man och sätter sig vi vårat bord, han har druckit en aningen för mycket så han sluddrar en del. För att förtydliga detta då så kan ni föreställa er hur svårt det är att förstå en frankofon i vanliga fall så en sluddrande frankofon, ja, det var snudd på omöjligt att fatta vad han sa.
Plötsligt sitter vi i en taxi och är nöjda för att vi märker att han kör raka vägen utan något lureri och sedan gick vi in på Canal och dansade i några timmar. Efterfest en bit bort på gatan och när jag och A skulle gå därifrån var jag oerhört nöjd när jag visste att vi bara hade svängt med taxin en gång, så vi traskade på. Tills vi halkade, för då låg vi och asgarvade i snön en stund innan vi lyckades ta oss upp på benen igen.
Efter en 20 minuters promenad kom pommes cravingsen, med majonäs. (Ett måste när jag kommer hem till Svärje.) Vi hittade en metronedgång och började åka ned för rulltrappan när vi ser att det är låst längst ner, metron har alltså inte öppnat än. Jag vänder om och börjar gå uppför medan A fortsätter att åka ned. Jag tänkte ställa mig framför den andra rulltrappan så att hon skulle se mig stå och posa som Stålmannen, men någonstans försvann marken under mina fötter och jag kände hur det gjorde ont på höften, handflatorna och ansiktet. Så om det är så att jag har en blåtira på Julafton så vet ni nu att jag inte har blivit misshandlad, jag har bara halkat. Som vanligt. Bilden är fotad av L för en månad sedan.
Pommes med extra mayo fick vi till slut tag på och efter det insåg jag att vi hade hamnat på gatan som jag flera timmar tidigare hade handlat julklappar på och rätt som det var befann vi oss vid De Bruckère och åkte metro hem. A hoppade av vid Merode och jag plockade fram iPoden. När jag (mycket varsamt) åkte upp med rulltrappan vid Thieffry var det första som slog mig hur mycket det snöade, det var så vackert. Med Selsius Winter came late i öronen dansade jag hela vägen hem, sparkade runt i snön och skrattade.
Klockan närmade sig sex på morgonen och jag gick in på Skype.
Jag sitter på mitt rum och lyssnar på Ekot med Lisa Karlsson - goa gamla tider det. Nej men egentligen så lyssnar jag ju på Musikhjälpen och tycker att alla borde ta sig dit och skänka pengar, för jag kan inte göra det! Det jag däremot har gjort är att jag publicerat en status på facebook där jag lovar att skänka 5 kr/person som gillar. I nuläget är det 20 personer som har gillat så vi är alltså uppe i 100 kronor på facebook. Självklart ska jag göra samma sak här på bloggen! Ju fler som gillar destu bättre. Fem kronor per unik kommentar fram till klockan 12:00 i morgon söndag! Över 8 miljoner har Musikhjälpen fått in totalt än så länge och idag är det den 18:e december, i morgon är sista dagen så kom igen nu!
Idag har jag (tillsammans med resten av Bryssel) varit och köpt en del julklappar. När jag stod på metron hem insåg jag att det blev lite för många klappar till mig själv så vi får väl se vad som händer med dem ifall jag kanske kan ge dem till någon annan. Något som inte går att ge till någon annan - för att de är mina, mina, mina! They're my machines! - är klänningen jag ska ha på julafton och skorna jag ska ha på nyårsafton (om Göteborg tillåter det). Ja, det är en tuptoppslångklänning med lite paljetter på. Inte många plus på mammas meritlista, men jag tyckte att den var, jag menar är riktigt snygg på.
Och ja, skorna glittrar. Iiih, glitterskor! Med peeptoe! Jag gör många framsteg här: visar både tår och axlar, som enligt mig är mina svagheter.
Hrm hrm... Okej, men i övrigt så har jag idag styrketränat och pushat mig mer än vad jag tyckte att jag förtjänade så kommer att ha gött med träningsvärk i magen i morgon, men det gillar vi! Måste ju träna upp mig inför mellandagarna när allt man äter är godis och julbordsrester. Vilket i och för sig är något av det godaste jag vet (ge mig Jansons!). Oj, nu blev jag riktigt hungrig av att tänka på julmat, tur att det snart är middag!
I morgon blir det en till sväng på stan för att försöka hitta de sista klapparna, men Bryssel har mest onödiga prylar eller fula prylar eller onödiga prylar.
Ikväll ska jag nog mysa ner mig framför datorn med en film och låtsas att jag också betalar flera tusen för mina skor (precis som Carrie Bradshaw gör).
- Sen efter middan, då, då ska vi titta på fredagsmys. - Titta på myset? - Nej, en film... haoe pommes...? - Harry Potter? - Ja, Harju poumes. - Nej, HARRY POTTER. - Aha.. Harry Putter? - Ja.
Idag var det den sista franskalektionen för terminen och dagen till ära gjorde vi knappt något vettigt alls, men läxa över julen fick vi och jag vet nu även vad de kommer göra första veckan i Januari när jag fortfarande befinner mig i Sverige. Yay, franska på jullovet...
Det fanns en anledning till att jag klockan halv sju i morse gick upp för att steka köttbullar. (Även om jag totalt missbedömde tiden och hade en timma över innan jag gick till skolan.) Idag skulle vi ta med oss traditionell mat från vårat hemland. Jag hade dock missat detaljen att det skulle vara under temat "julbord", så jag kan ju bara vara glad att jag valde köttbullar. Det mest underhållande idag var ändå att K som kommer ifrån Norge hade med sig snaps som hon bjöd på. Wow säger jag bara. Mamma, pappa, tack för att jag inte fått dricka det innan. Om jag hade slarvat med tandborstningen i morse så hade det inte gjort något. Finns inga bakterier kvar där nu inte, hela munnen svider ju efteråt!
Lite från ingenstans tänkte jag berätta att jag inte har en aning om hur många gånger jag har sprungit uppför och nedför i trappan idag, jag har på riktigt tappat räkningen. Men jag kan ju säga såhär: Jag är lätt uppe i 500 steg idag och det känns i rompen, så vältränad blir man!
I've found them. För endast €99,99 har jag nu ett par snygga, bekväma, varma vinterskor i äkta skinn. Jag är supernöjd. Vad tycker ni? Nu ska jag bara se till att fetta in dem innan jag ger mig ut i underbara (läs: regniga) Bryssel för att visa upp mig i mina gyllene skor.
Idag regnar det. Idag är det riktigt Brysselväder och det får mig att inse att det faktiskt var längesedan det var så här dassigt med regn som öser ner. Och varför? Jo för att det har mest snöat på sista tiden, men nu ligger vi över nollstrecket igen. Mys!
I morgon åker A och H hem till Gotland, på lördag åker F och sen är det bara eliten kvar!
Nu har jag youtubat runt ett tag och har tittat på alltifrån bra musik till dålig musik och lite SD också - vilket är förvånansvärt underhållande.
Och efter det har jag tittat igenom gamla kampanjbilder på facbook, tittat i min moders album för att se om det fanns några bilder på mig som jag inte var taggad i. Jag hittade en.
Familjebild. (Mamma som fotar) Vi är på väg ut till Brännö och eftersom att jag har silversprayade converse på mig betyder det att det var '09 och efter Hultsfredfestivalen.
Om sex dagar, 12 timmar och 34 minuter är jag på väg till flygplatsen. Ses snart,
På fyra timmar bytte Bryssel väder åtta gånger: allt ifrån molningt till extremt stora snöflingor. Idag satt jag på min näst sista franskalektion och har även betalat € 160 för tre veckor i januari vilket gjorde att jag blev väldigt glad när jag köpte en twix och fick tillbaka mer än jag betalade från början. Rolig maskin vi har på AF.
På fredag ska vi ta med oss traditionell mat från det landet vi kommer ifrån. Jag tror att det blir kötbullar och lingonsylt. Några andra förslag? Annars måste jag åka till IKEA i morgon för att köpa mat...
Ikväll är det avskedsmiddag för A som åker hem till Gotland foreva and she ain't nevva comin' back så det ska bli mysigt att träffa alla härliga au pairer och njuta lite innan vi skiljs åt inför julen.
Jag kommer ihåg när jag var liten och tänkte på saker som jag skulle göra när jag blir stor... Idag fick jag insikten att vi är stora nu. Vi har gått ut gymnasiet, lämnat det som var hemma (om än för en viss tid) och gör - vad då? Jo, vad fan som helst. För det är nu man ska göra alla de där sakerna som man tänkte på när man var liten. Till exempel köpa de där guldskorna som mamma inte ville köpa åt mig när vi var i Umeå, eller chokladflingor för det fick man inte äta på vardagar för det är bara socker, nu får jag till och med diska varje dag om jag vill det. (Ja, när jag var liten tyckte jag det var superrolig att diska för hand.) Livet har börjat på riktigt, vi är där nu även om det fortfarande finns fler saker som ingår under kategorin "när jag blir stor", även om vi inte är vuxena än så är vi trots allt stora nu... sjukt.
Nu har jag styrketränat för första gången på tio dagar, inte bra att slarva så länge! Så nu hittade jag ett gammalt dokument från min föredetta gymnastiktränare med en himla massa bra men jobbiga övningar som jag gjort. Jag lär ju ha äcklig träningsverk i morgon men det är så värt det!
Fick just ett sms som så snällt berättade att jag inte behövde hämta vid bussen idag, hälitt.
Och så måste jag tyvärr meddela att jag inte kommer åka iväg till London i helgen. Det är helt jävla cepedyrt! Så jag gör det till våren i stället. Nu ska jag äta upp mina scrambled eggs och sen ska jag hem till Livia. Later,
Hemma hos My och Hanna skrattas det konstant. Det är något med dem två och deras mysiga lägenhet som bara fyller en med glädje och hemtrevnad. Tjejerna har varit au pairer som valt att stanna här efteråt, nu jobbar de på "riktiga jobb" och lever "vuxenliv" i Bryssels innerstad. Eller något i den stilen... Jag har insett att det på måndagar, onsdagar och fredagar hinns med en jevla massa saker för min del medan tisdagar och torsdagar bara -på något magiskt sätt- lyckas rinna ut i sanden. Och i och med det så blir det inget vettigt gjort innan jobbet, trots att jag tidigast börjar jobba 15:40.
Så varför blir det så? Jo. Tre dagar i veckan läser jag franska vilket gör att jag (mot alla förmodan) kommer upp och gör mig anträffbar relativt tidigt på morgonen och vid 12:00 är jag pigg och glad, redo att äta lunch eller fika eller plugga eller vad vi nu hittar på. På kvällen blir det ofta att jag sitter uppe länge - jag menar nu är ju klockan närmare två - eftersom att inget viktigt händer dagen efter.
Detta resulterar i att jag sover bort i princip hela tis- och/eller torsdagen för att på kvällen gör jag min franskaläxa och lägger mig i relativt tidigt så att jag ska orka ta mig upp till språkkursen morgonen efter.
Ärligt talat, jag minns inte hur jag gjorde när jag pluggade på gymnasiet? Hur lyckades jag ta mig till skolan var dag fem dagar i rad när jag dessutom började 8:00 på morgonen? Trots att jag är helt perfekt och naturlig och aldrig svettas så varken duschar jag, sminkar mig eller fixar håret på mornarna så tar det ändå en lång tid att komma ur sängen, få i mig frukost och komma iväg till kursen. Jag förstår inte hur alla andra lyckas med det. Nu har jag bara två lektioner kvar innan denna kursen avslutas och än så länge har jag missat en lektion för att skriva in mig på kommunen och kommit sent till två (dock endast 10 och 5 minuter, men det var de två senaste gångerna), vilket för mig också är ett under. Hur kan jag komma i tid när jag så uppenbart är sen?
Idag var jag taggad, vi skulle leka lekar och spela spel enligt mig men när barnen gick av skolbussen insåg jag snabbt att så skulle det inte bli. Vi mös ner i soffan med varsin fruktskål och pepparkaka med multivitaminjouice till det och så tittade vi på Natt på Muséet 2, bra skit. Nu har jag F här och vi taggar till med lite Kapten röd och Kings of Leon inför födelsedagsfika. Later,
Jag vill leva i en musikal. Detta är så jälva bra och jag vill verkligen att det ska vara okej att bara få bryta ut i sång helt random. Det är så mycket jag vill som inte riktigt går, men det är bara att kämpa på och försöka. Jag menar, jag skulle ju kunna bryta ut i sång när jag traskar över Grand Place, men det känns inte som en given succé.
Jag har nu skickat över önske-listan till Sverige (det frågades efter en) och jag måste inse att det var ganska svårt att komma på saker som jag vill ha och har hittat denna sjukt snygga klocka från George Jensen. Hoppas, hoppas!
I övrig så känner jag mig extremt smidig eftersom att jag vet att nästan hela min släkt läser min blogg så jag vet ju att meddelandet om denna klocka verkligen kommer att komma fram. Ibland är jag smart alltså...
Idag lyssnar vi på Joshua Radins album Simple times och undrar varför det senaste (the rock and the tide) inte finns på spotify?
Tredje advent och idag väntar julkonsert och pepparkakshus, men för tillfället kör jag stenhårt på lite mera SATC. Jag har "redan" ätit frukost och skypat med Jens. I eftermiddag väntar franskaläxan och i morgon är det dags för sista omgånen med franskalektioner innan Jul. Det går bra nu.
Hur kommer det sig att det ibland är svårt att gå och lägga sig? I skrivande stund halvligger jag i sängen med datorn på låren så att jag näsan inte når tangenterna. Och jag kan lägga till att det är ju ungefär det jag har gjort hela dagen. Legat i sängen och slötittat på glee och SATC säsong ett. Enda undantaget var när jag åt middag med familjen och spelade finns i sjön med dottern och modern.
Som sagt sov jag till 14:15 så det skulle kunna vara så att det är för att jag endast varit vaken i elva timmar som jag inte känner mig supersugen på att gå till sängs. Eller handlar det om raslöshet? Eller är det båda två rimliga skäl? Det låter inte helt ologiskt att det ena är följden av det andra. Något som jag med säkerhet kan säga är att jag vid halv två på natten ligger i min säng och skriver totalt nonsens igen bara för att det känns väldigt skönt i fingrarna. Så varför gör jag det? Antagligen för att jag inte har pratat med någon idag så jag har inte kunnat få ut mina knepiga knasiga tankebanor.
För övrigt så har jag plockat bort fem stycken "ju" ur texten och det är ju ganska många...
...hämtade en stor flaska vatten, kröp ner i sängen igen och tittade på SATC. Det är fasiken bra skit asså. Så när jag ligger där och tycker att livet är rätt okej så fylls jag av något som jag vill kalla för motivation - men jag tror inte att det är helt rätt ord egentligen - att alltid gå runt i höga dyra klackar och jag vill ha en stor garderob med massa snygga kläder. Jag vill köpa mängder av coola accessoarer för att jag ska använda dem, inte för att de ska ligga i en låda någonstans. Jag vill flytta till New York och pröva att leva det livet. Och för att detta ska vara möjligt så kommer vi till det stora problemet i denna dröm: Jag behöver mera pengar om det ska kunna gå i uppfyllelse.
Just denna bilden är från min favoritscen i filmen. Carrie läser upp en kärleksdikt skriven av Ludwig Van Beethoven och frågar sedan Mr. Big varför han aldrig skrivit ett kärleksbrev till henne. Han svarar då att på den tiden var grabbarna tvungna att skivcka kärleksbrev för att de befann sig så långt ifrån sin käraste, det kunde vara krig eller tusentals mil som skiljde dem åt. Han kände inte något behov av det eftersom han hade henne precis vid sig. Mycket smart och fint sagt. Och det är inte ens klyschigt.
Jag gillar partylivet i Bryssel. Igår var det födelsedagsfest och det var norrmän och en norska från NATO-huset, svenska au pairer från trakten och tre lokals. En härlig blandning. Kvällen till ära testade jag något nytt: mittbena. Jag har länge varit ganska rädd för detta fenomen men fick sjukt mycket komplimanger under kvällen. Jag såg tydligen ut som om jag var en bloggerska, mer sofistikerad och äldre. Jag tror att benan kommer få vara kvar där, i mitten.
Det festades först hemma hos en av norrmännen och sedan åkte merparten vidare till en klubb som heter soho. Den var så där. Dock är det ju alltid så att det blir vad man gör det till så vi gick loss och dansade i flera timmar.
Vid femtiden på morgonen lämnade vi klubben för att ta taxi hem. Jag gick och köpte en handbörjare för att det tog så lång tid men då kommer ju bilen så klart. Så vad gör jag? Lägger burgaren i handväskan så klart! En sjukt god burgare med sjukt mycket majonäs på!
Jag har klickar runt lite på min blogg idag och hittade tillslut ett klipp från UGG 2010 men mina småtjejer. Helt sjukt vad jag är stolt över dem och hur mycket jag saknar dem och gymnastiken.
Ledsen att göra er besvikna, men jag kan inte komma på vad det var jag skulle skriva. Så istället kan jag ju berätta att jag valde att sova ut igår. Jag sov jättelänge enligt mig men när jag vaknade så kände jag mig totalt utvilad och då var klockan bara elva. Halv två mötte jag (läs skulle jag möta) F på det svenska cafét Blomqvist, ett mysigt ställe just för att det är så nostalgiskt alltihop. Mycket mösigt. Sedan plingade det till i mobilen med informationen att barnen skulle hämtas från bussen idag och inte i kyrkan som vanligt. Vilket betydde att de dessutom skulle hämtas enånhalvtimma tidigare än vanligt och det var slutet på den fikan.
Kvällen bjöd på en promenad med JM som är på besök med övrga i LUF: s FS och senare blev det öl på Delirium och en amoklöpande iPod.
Oftast när jag inte är så träningsmotiverad så låter jag bli. De gånger som jag lyckas få mig att byta om och sätta igäng ändå, då är jag nöjd med mig själv och då brukar även träningslusten komma smygandes.
Nu var det verkligen inte så. Jag var ombytt, mattan framplockad, instruktionsvideon igång och övningarna börjat. Trots det så gick det bara inte. Det enda jag ville göra var att pumpa några armhävningar, tvinga fram några situps och koka mig en kopp te och mysa ner i sängen med Will Lavenders blind lydnad. Så det var precis vad jag gjorde.
Nu ska jag ta mig några chokladbitar och titta på Band of Brothers (eller glee) för det är faktikst den 8:e december idag och jag har inte lekt julkalender på flera dagar. Så det så.
Åh, så jekla irriterande: jag vet att jag hade något mer att skriva men kan för mitt liv inte komma på vad det var... Titta in i morgon så kanske det ploppat upp igen.
En professor i filosofi står framför sin klass med några saker framför sig på katedern. När lektionen börjar lyfter han, utan att säga något, fram en stor och tom syltburk, och fyller den med golfbollar. Han frågar sedan studenterna om burken är full. De nickar jakande. Så plockar professorn upp en låda med små färgade kulor och häller dem i burken. Han skakar burken lätt och kulorna finner vägen till hålrummen mellan golfbollarna. Igen frågar han studenterna om burken är full. De nickar jakande igen. Professorn tar då upp en påse med sand och häller den i burken. Självklart fyller sanden hålrummen mellan golfbollar och kulor. Återigen frågar han studenterna om burken är full och studenterna svarar med ett rungande JA. Professorn plockar då fram en stor burk öl från under katedern och häller hela innehållet i burken, vilket effektivt fyller upp hålrummen mellan sandkornen. Studenterna börjar nu skratta.
Nu, säger professorn när skrattet lagt sig, ponera att denna burk representerar ditt liv. Golfbollarna är de viktiga sakerna i livet, din familj, dina barn, din hälsa, dina vänner, dina favoritsysselsättningar, saker som om allt annat försvann, och bara de sakerna återstod, så skulle ditt liv fortsatt vara fullständigt.
De små kulorna representerar de andra sakerna som betyder något, ditt jobb, din bil, ditt hus. Sanden är allt annat, de små sakerna.
Om du först häller sanden i syltburken, fortsatte professorn, blir det ingen plats till golfbollarna och småkulorna. Det samma gäller i livet. Om du spenderar för mycket tid och energi på de små sakerna, får du aldrig plats till de sakerna som är viktigast för dig. Koncentrera dig på de saker som är viktigast i ditt liv. Lek med barnen, ta dig tid till motion, bjud ut din kära på middag, spela 18 hål till. Det blir alltid tid kvar till att städa huset och kasta soporna. Ta hand om golfbollarna först, det som verkligen betyder något.
Prioritera. Resten är bara sand.
En av studenterna sträckte upp handen och undrade vad ölet representerade. Professorn log. Jag är glad att du ställde den frågan. Det visar bara att hur fulländat ditt liv än kan verka, finns det alltid plats till en stor öl! .
Jag har precis avslutat mitt vad som borde kallas för utvecklingssamtal tillsammans med min au pairpappa M. Inga större överraskningar kom upp utan vi satt mest och diskuterade hur situationen ser ut i dagsläget och hur det eventuellt kommer att se ut fram till Jul. Självklart stannar jag här fram till sommaren och kanske till och med sommaren ut, vem vet, det är flera inspelande faktorer på den punkten. Barnen får sommarlov först den 8:e juli så oavsätt så blir jag kvar rätt så länge. Semestern i Belgien börjar nämligen inte fören i augusti...
Och vem vet vad jag gör efter det? Plugga? Skaffa ett annat jobb hemma i Göteborg? Flytta till Paris? Eller rent av stanna kvar här ett år till?
Det är intressant hur jag (som gör rätt lite på dagarna) lyckas försova mig till ett brunchmöte på Grand Place klockan 11:00. Nu sitter jag i pjamasshorts och randig tröja med mina chokladflingor och försöker vakna tillräckligt mycket för att inte snubbla ner för trappan.
Jag skulle ha kört morgonyoga idag hade jag tänkt men det får bli vid ett senare tillfälle, dock idag!
Igår blev jag introducerad till glee och det var ju inte bra. Nu har jag plötsligt en till serie som jag vill titta på.. Och för mycket tv-tittande är inte så himla bra, då går man ju miste om andra saker här i livet som att diska och hänga tvätt. Och så kan vi ju inte ha det!
I morse när det var dags att gå till franskakursen ville jag inte. Jag låg i min säng väldigt länge och väldigt vaken, det var inte det att jag var trött som var problemet så jag kunde inte förstå varför det var så svårt att gå upp? Efter många inre debatter med mig själv kom jag till slut iväg till kursen och tur var väl det! Jag har aldrig haft så lätt för mig (inom temat "franska") och idag flöt det bara på. Jag förstod allting som sades och mer än så: jag pratade på av bara farten, det var som att jag alltid har kunnat franska. Mycket spännande känsla.
När jag kom hem åt jag lunch och bestämde mig för att köra yoga i morgon istället när jag inte har något annat viktigt att göra och så skypade jag med Jens i nästan två timmar istället vilket var mycket mysigt. Jag längtar efter att få sova med dig igen.
Mycket enkelt och mycket gott. Koka pasta (jag använde tillochmed rester från middagen kvällen innan), stek bacon och värm soppan. Klart! Vad gör du när Kelda gör jobbet?
Tack så sjukt mycket för två oförglömliga kvällar i den regnigaste staden jag vet. Det har varit en lång och rolig helg och jag känner mig så lyckligt lottad för att jag har så många sjuka kompisar. Dagens besök på McD tillsammans med H.A.F. bevisade just detta.
Jag har tittat på bloopers från alla fem säsongerna och tredje och femte var bäst. Jag tror att jag har skrattat så pass mycket att jag gjort ungefär 50 situps.
Jag fick för några timmar sedan bekräftat att jag har gjort bästa valet av julkalender, tackar vi för.
Idag gick det rätt bra på franskan och vi lärde oss mon ma mes, ton ta tes, son sa ses... jag insåg att det var när vi gick genom detta i Sverige som jag stängde av. Fattade liksom aldrig det där med leur men nu gör jag det! Och så fick jag reda på att "slutproven" är var åttonde vecka så man behöver inte göra det om man vill (jämför med Cambrigediplomet) så om jag ska göra provet tänker jag vänta tills sommaren när jag är awesome. Och ödmjuk.
Idag har jag letat vinterskor med det finns inget bra här: antingen så är det bara med jättehöga klackar eller så är det i skitmaterial som inte håller värmen. Jo, sen säljer de mängde med UGS:s-kopior men det finns inte ens en bra bit utanför kartan. Hittade ett par kängor som det kanske blir, får se.
Angående snön så är det svårt att inte njuta för än så länge är det perfekt kramsnö och det är alltså inte slaskigt än utan bara underbart vackert vitt. Igårkväll gick jag och F till La Terasse som ligger vid Svenska kyrkan/Merode (läs: nära) och det snöade som attan så när vi efter en välbehövd öl skulle gå hem igen tog vi metron en hållplats för att det snöade FÖR mycket, och det var motvind.
Ikväll ska jag ha middag hemma med gäster från Landet Lagom och det kommer bli jätteroligt och supermysigt! Nu ska jag springa iväg och hämta barnen för sista gånen denna veckan. Ikväll åker de allihopa till Paris (avis!).
Efter att ha städat hela min våning, diskat den senaste veckans disk och gjort klart min franskaläxa myser jag ner mig framför datorn med Band of Brothers, en stor kopp te, knäckemackor med Kalles på och en chokladask. Detta blir min julkalender i år.
Den elfte november fick jag en halvarg kommentar på bloggen ifrån T:
Efter å ha läst de hör är jag inte längre lika förvånad över hur läkemedelsföljsamheten kan vara 40%.. men fortfarande lika upprörd, så sluta med slarvet! Nu!
Och sedan dess har jag tagit medicinen varje morgon och kväll ända tiss igårkväll (jag insåg det nu på morgonen), så jag har blivit duktigare! Insåg att det är lättare att komma ihåg det när den står på spiselkransen istället för undangömd i badrumsskåpet, men det är självklart ingen ursäkt och egentligen borde den ligga i handväskan..
Nu har jag kört ett välbehövligt yogapass och ätit carbonara utan ärtor, det som står på väntlistan är all disk och undanplockning på mitt rum. Just det! Jag måste göra franskaläxan tills i morgon också!
Wow, vilken dag! I morse var det kaos här hemma men jag lyckades få med båda barnen på bussen. Efter 2h30 i skolan kände jag mig helt degig i huvudet och det fanns ingen ork kvar what so ever. När klockan faktiskt slog tolv var vi inte färdiga med uppgiften så jag ursäktade mig för att hinna hem i tid för att kunna äta mat innan det var dags för hämtning vid skolbussen.
Av bussen trillade ett av två barn och jag inser att det andra här hemma hos en kompis. Jag och F traskar hem i den bitande kylan för att äta skorpor innan det var dags för veckans utflykt: to the chocolatestore! Det var ungefär 30 minuter på metron tillsammans med F och en miljon frågor. Allt ifrån varför jag inte hade termobyxor på mig eftersom att jag frös till ifall vi hade skrivit ett kontrakt och vad som stod i det och ifall jag trivdes.
För att förklara hur bid deal detta var för F så kan ni tänka er Bart Simpsons lycka den dagen skolan sprängs eller Stewie Griffin när han faktiskt lyckas döda Lois... ni fattar grejen? Att F får besöka en chokladaffär och få smaka på nästan vad han vill? Han var lyrisk, men uppförde sig förvånansvärt bra. Jag köpte choklad för € 71,50.
Nu har jag läst halva Stella och Sebastian som inte är en jätteklyschig bok, men det kommer säkert på slutet. Z, detta är inte en bok för dig.
Nu väntar lite allmänt slött facebookande och lite bloggdesign innan jag ska skypa med Goofy! Peace out,
Sjukt knasigt. Nu har tre olika personer hittat till min blogg av misstag (och lämnat en kommentar). Alla tre är engelsktalande och har endast publicerat ett till två inlägg på sina bloggar. Det är ju iofs roligt att det kommer fjärran gäster, men hur hittar de hit? Hit till lilla mig som skriver på svenska dessutom.
Ja, det är en tuptoppslångklänning med lite paljetter på. Inte många plus på mammas meritlista, men jag tyckte att den 
På fredag ska vi ta med oss traditionell mat från det landet vi kommer ifrån. Jag tror att det blir kötbullar och lingonsylt. Några andra förslag? Annars måste jag åka till IKEA i morgon för att köpa mat...
Oftast när jag inte är så träningsmotiverad så låter jag bli. De gånger som jag lyckas få mig att byta om och sätta igäng ändå, då är jag nöjd med mig själv och då brukar även träningslusten komma smygandes.
