Kyrkan är nog inte riktigt min grej, men visst är det mysigt.
Igår blev det väldigt tydligt för mig på vilket sätt jag är uppvuxen och det är utan tvivel UTANFÖR kyrkan. Oh what a shocker tänker du nu och det är väl lite så det är. Så när jag satt i kyrkan igår och lyssnade på prästens betraktelse (känn friheten att rätta mig om jag använder fel termer) var det flera gånger som jag fnissade till för att det är så annorlunda för mig. Nu är inte min au pairfamilj superkristna de heller utan det var just för att barnen uppträdde som vi allihopa var där.
Jag insåg under den dryga timman att det är så sjukt mycket jag inte kan om julen ur den kristna synvinkeln. Men var skulle jag ha fått den synvinkeln ifrån? Vem skulle ha visat mig? Tanken var ju att det var min "Gudmors" jobb men hur det där slutade vet vi ju allihopa och jag är helt och hållet likgiltig inför det faktum att jag står utanför allt vad religion och uppenbarelser heter.
Prästen berättade att vi i går tände åsnans ljus, nästa ljus är profetens, sen Johannes (Jesus kusin) och sedan Marias ljus. Och för att förtydliga nu så var jag mycket bättre på att sammanfatta det hela och berätta snabbt och smidigt än vad prästen var. Detta, att ljusen "tillhörde" någon hade jag INGEN aning om. Och även det faktum att Maria bara var 15-ish när hon fick Jesus. Jag menar - det är ju sjukt!! Prillen pratade vidare om väntan fram och tillbaka där barnen väntade på att få julklappar, snö och jullov och drog paralleller till hur maria gick och väntade på och längade efter detta barnet som snart skulle födas. Och kanke var hon även rädd inför stunden som snart skulle komma för hon var ju ensam och ung och visste inte hur det skulle vara att föda barn. När prästen säger det hör man hur ett av barnen i kören säger: "Jag trodde mest att det var papporna som var rädda för att få barn." och så skrattade hela församlingen.
Jag känner inte att jag missat så mycket under mina 19 år utan gudstjänster och "förberedelserna inför kyrkans nya år och nu i advent väntar vi tillsammans och lägg gärna pengar i korgen". Inte för att det ordagrant var vad prästen sa, men det var ungefär den sensmoralen jag kände i luften.
För att sammanfatta min (vid medvetande) första adventsgudstjänst så känner jag lite för att citera Hammar:
"Att det skulle vara Gud som var far till barnet - eftersom att det uppenbarligen inte var Josefs - känns som den sjukaste otrohetshistorien som någon någonsin har gått på."
Jag insåg under den dryga timman att det är så sjukt mycket jag inte kan om julen ur den kristna synvinkeln. Men var skulle jag ha fått den synvinkeln ifrån? Vem skulle ha visat mig? Tanken var ju att det var min "Gudmors" jobb men hur det där slutade vet vi ju allihopa och jag är helt och hållet likgiltig inför det faktum att jag står utanför allt vad religion och uppenbarelser heter.
Prästen berättade att vi i går tände åsnans ljus, nästa ljus är profetens, sen Johannes (Jesus kusin) och sedan Marias ljus. Och för att förtydliga nu så var jag mycket bättre på att sammanfatta det hela och berätta snabbt och smidigt än vad prästen var. Detta, att ljusen "tillhörde" någon hade jag INGEN aning om. Och även det faktum att Maria bara var 15-ish när hon fick Jesus. Jag menar - det är ju sjukt!! Prillen pratade vidare om väntan fram och tillbaka där barnen väntade på att få julklappar, snö och jullov och drog paralleller till hur maria gick och väntade på och längade efter detta barnet som snart skulle födas. Och kanke var hon även rädd inför stunden som snart skulle komma för hon var ju ensam och ung och visste inte hur det skulle vara att föda barn. När prästen säger det hör man hur ett av barnen i kören säger: "Jag trodde mest att det var papporna som var rädda för att få barn." och så skrattade hela församlingen.
Jag känner inte att jag missat så mycket under mina 19 år utan gudstjänster och "förberedelserna inför kyrkans nya år och nu i advent väntar vi tillsammans och lägg gärna pengar i korgen". Inte för att det ordagrant var vad prästen sa, men det var ungefär den sensmoralen jag kände i luften.
För att sammanfatta min (vid medvetande) första adventsgudstjänst så känner jag lite för att citera Hammar:
"Att det skulle vara Gud som var far till barnet - eftersom att det uppenbarligen inte var Josefs - känns som den sjukaste otrohetshistorien som någon någonsin har gått på."