So I did it again.
Har återigen spenderat några tårar åt en tv-serie. Jag tycker inte att det betyder att jag är mesig eller en så kallad "softis". För att gråta för någon annan - helst när det dessutom är filmatiserat - är faktiskt ett mycket bra sätt att få ut lite känslor ibland. Jag är sentimental och det är en bra egenskap.

Och lite från ingenstans tänkte jag även berätta att när jag tittade igenom bilder som jag tagit på senaste så var det faktiskt längesedan jag bara plåtade på känsla. Och plötsligt kom det där suget efter den där perfekta bilden. Jag har flera i huvudet, många bra idéer, men jag saknar modell, motiv och bakgrund. Samtidigt som jag kan tänka mig att bara gå ut och fotografera Bryssel. Så varför gör jag inte det då?
Bilden ovan är för övrigt belysningen inne på La Terrasse, stället där det hängs - där vi bara tar "en öl".

Bilden ovan är för övrigt belysningen inne på La Terrasse, stället där det hängs - där vi bara tar "en öl".
