Regression
Vem fan bloggar vid den här tiden utan att vara full och dum i huvudet? Jag.
Att komma tillbaka till lägenheten klockan 03:32 för att se resterna av kvällens mingel medan man möts av en distinkt doft av rödvin var inte precis det jag behövde. Jag har lovat handla mjölk till barnen så det finns när de kommer hem i morgon (vid lunchtid - vilken sorts lunchtid?!) och det har jag inte gjort. Jag har lovat mig själv att jag ska börja träna och sluta med onödigt mat/drickintag, vilket inte heller gått så bra. Och jag har idag varit på solsemester i Gent och bara fått små, små hintar och pointers - det är ju samma sak? - om hur mycket jag saknar Göteborg. Ikväll rann bägaren över, några gånger.
Första nostalgitrippen kom när jag fick sms från mamma (♥) där hon står på Håkan Hellströms konsert och berättar för mig att jag hade "älskat det!". Bara det lilla gav mig en liten klump i halsen som jag svalde ner med lite rosé. Att få sms hemifrån är det bästa jag vet nu för tiden, men det är dyrt.
För att fortsätta så hängde det en jädrans massa farväl i luften idag då Felizia flyttar hem på fredag och jag är så fruktansvärt in i helvete avundsjuk på henne. Jag vill hem. Jag vill sitta i min soffa och gosa med min katt som inte biter mig när jag kliar den. Jag vill bråka med mina bröder och se glittret i deras ögon när de ser mig. Jag vill kunna gå runt i Göteborg och göra ingenting med vem som helst, bara jag slipper vara ensam. Jag vill krypa ner i Jens säng och dra hans täcke tätt omkring mig så att jag kan somna där där jag sover bäst: hos honom.
Jag är trött och ledsen och vill bara åka hem.
Hej då Bryssel.
Att komma tillbaka till lägenheten klockan 03:32 för att se resterna av kvällens mingel medan man möts av en distinkt doft av rödvin var inte precis det jag behövde. Jag har lovat handla mjölk till barnen så det finns när de kommer hem i morgon (vid lunchtid - vilken sorts lunchtid?!) och det har jag inte gjort. Jag har lovat mig själv att jag ska börja träna och sluta med onödigt mat/drickintag, vilket inte heller gått så bra. Och jag har idag varit på solsemester i Gent och bara fått små, små hintar och pointers - det är ju samma sak? - om hur mycket jag saknar Göteborg. Ikväll rann bägaren över, några gånger.
Första nostalgitrippen kom när jag fick sms från mamma (♥) där hon står på Håkan Hellströms konsert och berättar för mig att jag hade "älskat det!". Bara det lilla gav mig en liten klump i halsen som jag svalde ner med lite rosé. Att få sms hemifrån är det bästa jag vet nu för tiden, men det är dyrt.
För att fortsätta så hängde det en jädrans massa farväl i luften idag då Felizia flyttar hem på fredag och jag är så fruktansvärt in i helvete avundsjuk på henne. Jag vill hem. Jag vill sitta i min soffa och gosa med min katt som inte biter mig när jag kliar den. Jag vill bråka med mina bröder och se glittret i deras ögon när de ser mig. Jag vill kunna gå runt i Göteborg och göra ingenting med vem som helst, bara jag slipper vara ensam. Jag vill krypa ner i Jens säng och dra hans täcke tätt omkring mig så att jag kan somna där där jag sover bäst: hos honom.
Jag är trött och ledsen och vill bara åka hem.
Hej då Bryssel.